Colin Luther Powell föddes den 5 april 1937 i New York som son till invandrare från Jamaica. Mellannamnet Luther var också hans fars förnamn och båda föräldrarna var av afrikansk och skotsk härkomst. Under skoltiden i New York arbetade Powell i en butik där han lärde sig tala jiddisch som var butiksinnehavarnas modersmål. Också en del av kunderna talade jiddisch. Powell studerade först vid City College of New York och långt senare vid George Washington University och National War College i Washington, D.C.

En lång karriär som yrkesmilitär

Den militära banan var lång, hela 35 år, och en följd av hans militära aspirationer var att han ändrade uttalet av förnamnet Colin från hur hans föräldrar hade tänkt det. Uttalet med diftong i den första vokalen är efter en av Powells hjältar, B-17-piloten Colin Kelly som sköts ned i andra världskriget under de första dagarna efter Pearl Harbor.

Sin militära träning fick Powell i delstaten Georgia. Trots att segregationen i det militära hade upphört, kunde han inte besöka samma restauranger och barer i Georgia som de vita soldaterna. Sedan tjänstgjorde Powell med det 48:e infanteriregementet i Västtyskland.

Tjänstgöringen i Vietnamkriget kom att bli av stor betydelse för Powell. Redan under den första tiden i Vietnam sårades han år 1963. Fem år senare återvände han till Vietnam som major och överlevde en helikopterkrasch samt räddade tre andra från den brinnande helikoptern, inklusive en generalmajor.

Powell fick sedan tjänstgöra i enheten som hade gjort sig skyldig till ett av USA:s värsta krigsbrott i Vietnam, Son My-massakern som också kallas My Lai-massakern. Illdådet utfördes i byarna My Lai och My Khe, vilka båda hör till orten Son My. Powells roll var att skriva en lägesrapport där han beskrev relationerna mellan amerikanerna och de lokala vietnameserna som utmärkta. Powell har beskyllts för att ha försökt rentvå något som inte kan försvaras. Under utrikesministertiden kommenterade han att massakern var avskyvärd men att han själv kom till enheten först efter det skedda.

Som överstelöjtnant tjänstgjorde Powell i Sydkorea. Under 1980-talet tjänstgjorde han för en tid i Colorado och blev därefter militär rådgivare åt försvarsminister Caspar Weinberger. Han tjänstgjorde i den rollen när USA invaderade Grenada 1983 och bombade Libyen 1986. Det året skickades han till Frankfurt men återvände till Washington redan 1987 som biträdande säkerhetsrådgivare. Senare samma år avancerade Frank Carlucci till försvarsminister och Powell utsågs till ny säkerhetsrådgivare åt president Ronald Reagan. Han var med om att förhandla nedrustningsavtal med Sovjetunionen.

År 1989 återvände Powell till en rent militär roll och befordrades till fyrstjärnig general. Senare samma år utsågs han till försvarschef. Invasionen av Panama och Kuwaitkriget utkämpades med Powell som försvarschef. Samordningen av USA:s anfall mot Irak resulterade i användningen av maximal styrka för att minimera förlusterna i de egna leden, något som pressen började kalla Powelldoktrinen.

Generalerna Colin Powell och Norman Schwarzkopf samt Paul Wolfowitz, en högt uppsatt politisk tjänsteman på försvarsdepartementet, lyssnar på en presskonferens av försvarsminister Dick Cheney under Kuwaitkriget. (Foto: Susan Carl/Wikimedia Commons)

Åren i politiken

Efter den militära karriärens slut 1993 blev det tal om en politisk karriär som republikan. En del såg honom som den bästa kandidaten att utmana Bill Clinton i presidentvalet 1996. Också demokraterna hade varit intresserade av honom men han valde republikanerna, trots att han bestämde sig för att inte kandidera i presidentvalet. Det rådde inga tvivel om Powells popularitet och en opinionsmätning hade visat att han åtnjöt starkare stöd än president Clinton som omvaldes.

Också i presidentvalet 2000 valde Powell att inte ställa upp. President George W. Bush utsåg honom till utrikesminister, i vilken roll han kom att bli rätt så kontroversiell mellan 2001 och 2005. Försvarsminister Donald Rumsfeld var en av Irakkrigets främsta arkitekter och sårade med sina uppträdanden USA:s kritiskt sinnade västeuropeiska allierade, något som Powell fick försöka släta ut.

För att övertyga världsopinionen om krigets rättfärdighet uppträdde Powell inför FN:s säkerhetsråd där han lät förstå att Irak hade massförstörelsevapen. Informationen var föråldrad och det antogs att Powell visste att så var fallet och därmed medvetet vilseledde FN. Han hade inte varit den ivrigaste att gå till krig men han ansågs besitta sådan trovärdighet och retorisk skicklighet, till skillnad från många andra i administrationen, att han fick uppdraget att presentera propaganda som sanning.

Talet inför FN:s säkerhetsråd kom på många sätt att definiera Powells politiska arv. Han blir ihågkommen som utrikesministern som ljög om den främsta orsaken att gå till krig. I en senare intervju sade Powell att han hade haft enbart fyra dagar på sig att kontrollera att uppgifterna som han presenterade inför säkerhetsrådet stämde. Efter att ha lämnat utrikesministerämbetet beskrev Powell upplevelsen som smärtsam. Medan han presenterade information om massförstörelsevapen som inte stämde, vägrade han att grundlöst beskylla Saddam Hussein för 9/11-attackerna, något som en del andra ansåg att hade varit den mest retoriskt effektiva strategin.

Republikanska partiet var ingalunda ett parti där en moderat politiker som Powell hörde hemma med lätthet och ännu mindre så efter att Donald Trump tog kontroll över partiet. Powell hade redan röstat på demokraten Barack Obama två gånger och när Trump blev presidentkandidat, stödde Powell Hillary Clinton i presidentvalet 2016 och Joe Biden i presidentvalet 2020. Republikanska partiet lämnade Powell formellt först efter attacken mot Capitolium i januari 2021 och var partilös de sista månaderna av sitt liv.

Ett rykte som gick förlorat

Powell kommer att bli ihågkommen från åren som försvarschef under George H.W. Bush som en skicklig militär strateg som undvek onödiga risker. Som diplomat visade han sin kunnighet redan som nationell säkerhetsrådgivare åt Reagan i slutet av 1980-talet. Åren som George W. Bushs utrikesminister innebar att Powell tappade en stor del av sin trovärdighet. Var han verkligen uselt förberedd och visste han inte alls vad han talade om när han påstod sig vara övertygad om massförstörelsevapnens existens?

Att gå till krig på falska premisser är ingen liten sak, speciellt när det gällde någon som hade ett rykte för sig att föredra diplomatin och undvika krig. De andra hade inte samma skrupler när det gällde att gå till krig men det var trots allt Powell som fick uppdraget att rättfärdiga företaget inför resten av världen. Han lydde sina order och uppträdde vältaligt när det verkligen gällde. En del av de felaktiga påståendena hade strukits men en del av dem stod kvar i talet. Några rättsliga följder blev det inte av att ha vilselett FN:s säkerhetsråd men Powells rykte förblev aldrig detsamma.