Med slagord som ”frihet, gud och fosterland” tog de sig förbi underbemannade polisbarrikader och in i maktens säten i syfte att störta den nyss tillträdda presidenten, Luiz Inácio Lula da Silva, i folkmun kallad Lula. På video som spridits på sociala medier kan man se hur euforiska upploppsmakare slår sönder möbler och fönster och tar selfies inne i Högsta domstolens kontorsutrymmen. Men snarare än ett välplanerat uppror eller upptakt till den militärkupp många av Bolsonaros anhängare öppet har önskat sig sedan valet i november urartade det hela i en antiklimaktisk orgie av vandalism och förstörelse i de söndagstomma myndighetsbyggnaderna innan federal polis och militär efter några timmar tog tillbaka kontrollen över det så kallade Praça dos Três Poderes. Men även om kuppförsöket i sig verkar ha misslyckats rejält är dessa händelser ett tydligt tecken på den djupa polarisering som präglar Brasilien och hur stora utmaningar president Lula står inför under de kommande fyra åren.

Teivo Teivainen, professor i världspolitik vid Helsingfors universitet, anser att ett våldsamt maktskifte eller en militärkupp inte egentligen längre kan ses som realistiska alternativ efter söndagens händelser. Snarare kan Lulas position ha stärkts åtminstone på kort sikt, då upprorets kaotiska art och misslyckande lett till en uppslutning bakom det demokratiska systemets värderingar och institutioner i Brasilien. Också världsledare som Emmanuel Macron och Joe Biden har uttryckt sitt stöd för Lula och uppmanat Brasilien att följa den demokratiska processen. Dessa internationella stödsyttringar tror Teivainen speciellt att gör ett kuppförsök från militärens sida osannolikt, eftersom det signalerar att de negativa politiska och ekonomiska konsekvenserna skulle bli mycket stora och omvälvande för Brasilien. Teivainen nämner speciellt det handelsavtal som Brasilien just nu förhandlar med EU, och det faktum att alla Brasiliens grannländer i Syd- och Centralamerika också antingen har vänster- eller mer liberala högerregeringar som inte skulle godkänna en kupp. Också att USA:s president heter Joe Biden och inte Donald Trump spelar en stor roll, stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 lever ännu i färskt minne också i USA:s utrikespolitik.

Inte heller inom Bolsonaros koalition fanns ett odelat stöd för att kullkasta valresultatet, förklarar Teivainen. Ända sedan Bolsonaro i juli 2022 höll ett provokativt tal där han ifrågasatte valsystemets integritet var hans taktik att redan i förväg ogiltigförklara hela valet om han förlorade, något som komplicerades betydligt av hur valresultatet till slut utföll. Bolsonaros koalition klarade sig bra i många av de andra val som ordnades samtidigt som presidentvalet, och tog till exempel kontroll över guvernörsämbetet i delstaten São Paulo, en mycket betydande post inom brasiliansk politik. Bolsonaros son Flavio Bolsonaro fick också det högsta understödet av alla enskilda kandidater i senatsvalet, och Bolsonaros parti Partido Liberal (PL) är det största enskilda partiet i Brasiliens nationalkongress, parlamentets underhus, dock utan egen majoritet. Det här kan enligt Teivainen ha lett till att många av de mer moderata falangerna inom koalitionen inte har intresse av att så tvivel om valets legitimitet, då det skulle öppna för att ifrågasätta även deras position.

Men trots att han tills vidare verkar sitta säkert på presidentposten har Lula en mycket svår valperiod framför sig. Hans första ämbetsperiod 2003-2010 koms ihåg som en av de mesta transformativa inom brasiliansk politisk närhistoria. Ca 20 miljoner människor lyftes ur fattigdom genom bland annat månatliga stipendier för fattiga familjer och pensions- och arbetsmarknadsreformer som stärkte fackförbunden och effektiverade pensionssystemet.

Något liknande tror Teivainen inte man kan vänta sig den här ämbetsperioden. Både det och politiska och ekonomiska läget i Brasilien ser helt annorlunda ut idag än för 20 år sedan. Den export- och råvaruprisboom som möjliggjorde genomsnittlig BNP-tillväxt på över 5% per år under början av 2000-talet är sedan länge slut, Lulas stöd betydligt svagare och hans koalition mera splittrad och marknadsliberal än tidigare.

Teivainen förklarar att Lulas återval till stor del kan förklaras med att stora skikt av samhället vill ha en återgång till en mer normal politisk vardag efter 4 kaotiska år av Bolsonaro. Han tror inte att Lula har förutsättningar för att genomföra lika omvälvande reformer som senast, men inte heller att han inte skulle ha möjlighet att få något gjort. Det politiska systemet i Brasilien präglas av skiftande lojaliteter, kohandel och överenskommelser över ideologiska och partipolitiska gränser, och Lula är en politisk räv av rang, med en hel livstids erfarenhet av att navigera det politiska systemet i Brasilien.