– Den där byggnaden kallas Demokratihuset, säger Sithup Karsel Dawa och pekar på en prydlig tvåvåningsvilla omgiven av en trädgård i Bhutans huvudstad Thimphu.

Sithup som under en dryg vecka är en eminent guide för vår finländska fyramannagrupp berättar att man i Demokratihuset utbildar unga bhutaneser i samhällsfrågor, administration och parlamentarismens principer.

Några månader senare skulle bhutaneserna än en gång få visa att deras demokrati också i praktiken fungerar.

Vid parlamentsvalet som avslutades i januari i år fick Folkets demokratiska parti cirka 55 procent av rösterna, trettio mandat och därmed majoritet i Bhutans parlament. Partiet Tendrei blev med sina 45 procent och sjutton mandat det enda oppositionspartiet. De två tidigare parlamentspartierna varav det ena varit regerings- och det andra oppositionsparti slogs ut i valets andra omgång och blev därmed helt utan representation. Parlamentet väljs i två omgångar vilket gör att mindre partier har svårt att klara sig till den andra och avgörande ronden.

Folkets demokratiska partis ideologiska målsättningar betecknas som en blandning av liberalism och social progressivism. Framstegsoptimism kunde kanske också vara ett bra ord i sammanhanget.

Centrala teman i partiets valprogram är arbete och välfärd. Där sägs bland annat att man vill att landets regering ska befrämja exportindustrin samt genom statliga stöd stimulera privata investeringar speciellt på landsbygden.

Särskild uppmärksamhet fäster partiet vid satsningar på vattenkraftverken och turismen vilka både skapar nya arbetsplatser och tryggar sysselsättningen. Man vill speciellt ge låginkomsttagare men även andra grupper möjlighet att genom något som vi skulle kalla insatslägenheter småningom bli ägare till sina bostäder. Dessutom vill man bygga järnvägar som har förbindelser med det indiska järnvägsnätet. För närvarande finns det ingen järnväg i Bhutan.

Partisymbolen är en galopperande vit häst med en klar himmel som bakgrund. Hästen står för dynamik och framåtskridande medan himlen är för frihet och välfärd.

I och med regeringsskiftet tillträdde Tshering Tobgay den 28 januari i år som ny premiärminister. Han är född år 1965 och utbildad maskintekniker i USA. Under 2010-talet var han fem år premiärminister. Han gör således come back på posten. Som sina särintressen uppger han motion, gym och yoga.

I Bhutan fanns tidigare ett renodlat socialdemokratiskt parti vid namn Kuen-Nyam Party, översatt Jämställdhetspartiet. I brist på intresse både för partiledarposten och kandidater för parlamentsvalet upplöste sig partiet år 2023. Därefter har både medlemmar och väljare sökt sig till andra partier där de säkert haft ett visst inflytande.

Sithup Karsel Dawa berättar att de bhutanesiska parlamentsledamöterna bär en blå scarf medan ministrarna är klädda i vit scarf. Premiärministerns scarf är orange. Pensionsåldern för en parlamentsledamot är 65 år.

Sithup har sett sitt land utvecklas på många områden.

– Ett exempel är skolväsendet. Förr började barnen i skolan som sexåringar. Nu sker skolstarten redan vid fem års ålder genom en Kindergarten, en barnträdgård.

– I Bhutan är det bara de offentligt anställda som får statspension. Men det finns privata pensionsfonder för dem som önskar. Annars är du som pensionär beroende av din familj, konstaterar Sithup.

Marken i Bhutan ägs till största delen av staten.

– Skogsbränderna har dock varit ett problem. En orsak har varit barn som leker med tändstickor. Men nu är man medveten om detta och därför har åtgärder vidtagits, berättar Sithup.

Buddhismens ställning är orubbligt stark i Bhutan. Så stark att man talar om en statsreligion. Men det finns även hinduiska, muslimska samt kristna minoriteter i landet.

Buddhismen i Bhutan räknas till Drugpagrenen inom Kagyüskolan som tillhör den tibetanska buddhismen.

Sithup Karsel Dawa berättar att det var Padmasambhava, även känd som Guru Rinpoche, det betyder dyrbar lärare, som under det åttonde århundradet införde buddhismen i Bhutan. Hans märkliga kloster kallat Tigernästet vid en klippvägg nära staden Paro finns fortfarande kvar.

Mot den bakgrunden är det förståeligt att bhutaneserna redan i början av 1970-talet ersatte den traditionella bruttonationalprodukten BNP med begreppet bruttonationallycka, Gross National Happiness GNH. Det vill säga andliga värden istället för rent materiella.

Jag drar mig till minnes att Sithup vid mitt förra besök i Bhutan vintern 2019 förde mig till det buddhistiska klostret Gangtey Goenpa där en ung munk vid namn Jigme Thinley berättade om det hårt disciplinerade klosterlivet. Det framgick att en del munkar väljer att stanna i klostret resten av sitt liv medan andra efter en tid återvänder till en civil tillvaro. Den unge munken betonade vikten av förhållandet lärare-elev som ett fundament för den buddhistiska undervisningen.

Sithup påminner om betydelsen av den muntliga undervisningen inom buddhismen. Det handlar om en mental kraftöverföring, på engelska transmission, av kunskaper och insikt från lärare till elev.

Under vår rundresa i Bhutan hade vår fyramannagrupp förmånen att se hur unga buddhistiska munkar tränar under sin lärares noga vakande öga. Där går det minsann undan – både med gester och mimik, frågor och svar. Och läraren finns hela tiden i närheten. Genast beredd att ge råd och anvisningar.

Det är ett livslångt lärande. Precis som munken Jigme Thinley konstaterade den gången jag diskuterade med honom i klostret.

Är buddhismen en religion eller inte?

Buddhistmunkens motfråga skulle då troligen omedelbart bli: Vad menar du med religion?

I västerlandet föreställer vi oss oftast att en religion är något där ”jag” tror på någonting. Kanske på en gud, på helgongestalter ur historien, en religiös, till och med politisk ledare och liknande. Detta i kombination med olika religiösa ceremonier och ritualer som kan vara nog så högtidliga och stämningsfulla.

Men Sithup Karsel Dawa som är född och uppvuxen i ett land genomsyrat av buddhismen har svaret klart på västerlänningens fråga.

– Buddhismen är inte en religion. Buddhismen är ett sätt att leva.

I kraft av sin bruttonationallycka är Bhutan nu på väg att ta ett nytt steg framåt i och med byggandet av en ekonomisk zon som bygger på ”mindfulness”, medveten närvaro, som ska fungera som en inkörsport mot Sydostasien. Zonen är planerad i området runt staden Geluphu i södra Bhutan vid gränsen mot Indien. Bland annat ska man bygga ett internationellt flygfält och en järnväg.

– I och med kombinationen av modern teknologi och traditionell bhutanesisk kultur finns här stora möjligheter för nya jobb och framtida investeringar. Folk är mycket entusiastiska. Man hoppas att detta ska bidra till att utveckla hela Bhutan och få ungdomen att stanna kvar och jobba i hemlandet istället för att flytta utomlands, säger Sithup Karsel Dawa.

Henrik Helenius