Hösten 2023 i det buddhistiska konungariket Bhutans huvudstad Thimphu. För mig blir det nu det tredje besöket i landet.

Tiden är mogen för en återförening med mina kära bhutanesiska vänner. Äntligen efter en paus på över fyra långa år.

Redan vid ingången till hotell Ariya i huvudstaden blir det stora kramen och många glädjetårar när Kinly Om och hennes tonårsdotter Choeki Garab Wangmo tar emot. Kinlys yngre bror Sithup Karsel Dawa som är professionell guide mötte redan på flygfältet i staden Paro någon timme tidigare. Han skötte därefter programmet hela veckan.

”Vi” utgör en fyramannagrupp finlandssvenskar i mogen ålder: Nils ”Nisse” Andersson, Bo ”Bosse” Andersson, Johan Holmberg och jag. Länge var resan planerad. Men pandemin kom emellan.

Inne i hotellet bredvid receptionen väntar oss en högtidlig välkomstceremoni. Vi placerar oss runt ett långt bord. Jag får uppdraget att sitta vid bordsändan varefter Kinly sätter sig bredvid mig och ber att jag ska skära en bit av en rund chokladkaka med inskriften Welcome to Bhutan, välkommen till Bhutan i vit vispgrädde.

– Sätt en kakbit på skeden och mata mig, uppmanar Kinly medan hennes dotter Choeki står bredvid och nickar instämmande. Jag gör som jag blivit ombedd.

Jag tror alla starkt berördes av den gripande händelsen. Tillbaka hemma i Finland frågade jag Raj Kumar som är chef för min resebyrå Intia-Keskus i Helsingfors vad ceremonin egentligen betyder. Han smålog, nickade instämmande och berättade för mig att detta är en urgammal sedvänja både bland hinduer och buddhister som symboliserar djup kärlek, vänskap och förtroende. Det är nämligen den lamaistiska formen av buddhism, kallad vajrayana, som genomsyrar livet i Bhutan.

Några dagar senare efter en sightseeing i Thimphu blev vi alla bjudna hem till syskonparet Kinly och Sithup samt Choeki. Bostaden befinner sig i ett höghus alldeles i närheten av vårt hotell. Kinly bjöd på traditionellt bhutanesiskt rött ris med välkryddat kött samt ett aromatiskt fruktvin. Och nu började de gemensamma minnena strömma fram.

Hur startade alltsammans? Hur fick du så fina vänner i Bhutan? Den frågan har jag fått ett oändligt antal gånger under de senaste tio åren.

Igen kan jag rekapitulera denna otroliga, underbara historia. En februarilördag år 2012 satt jag framför datorn i min dåvarande bostad på Fredriksgatan i Helsingfors. Samtidigt diskuterade jag som vanligt i mobilen om allt mellan himmel och jord med min gode vän, numera framlidne Ingmar ”Jesper” Svedberg som bland annat varit ordförande för Finlands svenska författareförening. Plötsligt såg jag i min dator att jag på Facebooks Messenger fått ett meddelande från Bhutan som ungefär löd ”Hej Henrik. Hur mår du? Jag är heter Mrs Kinly Om och jag bor i Bhutan…” Det var som en stöt plötsligt hade gått genom mig. Jag sade genast åt Ingmar, nu kom det någonting som jag tror är viktigt. Vi slutar här och rings på nytt senare.

Startskottet hade gått för det som kom att ge mig en helt annan ”ålders höst” än vad jag annars hade fått. Eller hellre ”en ålderdomens vår”. För så avgörande blev denna totalt överraskande nya vändning i livet.

Jag fick sedan veta att Kinly har två barn, en dotter och en son, att hon jobbar vid det statliga kraftverksbolaget Bhutan Power Corporation där hon har både administrativa uppgifter och är med om att organisera utbildningen av kraftverksarbetare från hela landet. Genom Kinly fick jag snart fler Facebookvänner i Bhutan, hennes lillabror Sithup, hennes dotter Choeki, syskonparets morbror Karma Tenzin och många till.

Men Bhutan hade jag ännu inte besökt fast tanken var ständigt närvarande som en dröm. Men den drömmen skulle förverkligas, vilket jag nu ska berätta.

Innan hemresan blev vi bjudna hem till Kinlys och Sithups morbror Karma Tenzin och hans familj som bor i samma förstadsområde i Thimphu. Igen kom timme efter timme förflyta i tecknet av våra gemensamma minnen från det dryga decennium vi känt varandra.

Vi kom ihåg när vi första gången möttes.

I juni 2014 fick jag veta att Karma Tenzin som är statsanställd tekniker och specialiserad på väderleksstationer tillsammans med några arbetskamrater skulle besöka Finland för att delta i en yrkeskurs arrangerad av Meteorologiska institutet i Helsingfors.

Jag visste att Karma skulle komma med ett flyg från Bhutan i förbindelse med ett Finnairplan antingen från New Delhi eller från Bangkok en söndagseftermiddag.

Jag ställde mig vid ankomsthallen på Helsingfors flygfält med ett stort plakat på magen där det stod ”Mr Karma Tenzin Bhutan”. Där stod jag sedan timme efter timme. Det märkliga var att jag i en dröm kort innan sett mig stå på samma plats på flygfältet för att möta Karma Tenzin. Minsann ett gott omen!

Så kom en ung blond kvinna fram till mig och presenterade sig som Jenni Latikka.

– Jag är från Meteorologiska institutet i Finland och jag har varit en längre tid i Bhutan. Det är ett mycket intressant land där det händer märkliga saker som en västerlänning kan ha svårt att förstå. Mina bhutanesiska kolleger kommer med nästa buss från planet, berättade Jenni.

Där stod jag sedan och spanade tills jag såg en man som liknade min Facebookvän.

– Mr Karma Tenzin sade jag när en bland passagerarna observerade mitt plakat. Saken var klar. Nu stod vi mitt emot varandra öga mot öga.

Ett år senare, i juni 2015 reste jag första gången till Bhutan med Henrik Ulfvens, min forna klasskamrat från Svenska Normallyceum i Helsingfors samt vän från den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. På flygfältet i Paro möttes vi av vår officiella guide Tshering Gema som med bil körde oss till Thimphu. Men så ringde Karma Tenzin guiden och meddelade att han möter oss på halva vägen.

Vilket han gjorde vid en bro i en by som heter Chuzom. Det betyder platsen där två floder möts. Vilket stämmer för vid bron finns två skummande forsar som förenas.

Ett i allra högsta grad symboliskt namn för när jag hoppade ur bilen för att möta Karma Tenzin hade han med sig sin systerdotter klädd i gult och grönt: Kinly Om. ”Så möttes vi då äntligen” var mina första ord. Likt floderna vid bron skulle våra livsöden än en gång förenas. Ett gudasänt järtecken!

Efter allt det som jag blivit förunnad att se och uppleva i Bhutan har jag ofta tänkt på mina två möten med Chökyi Nyima Rinpoche som vid sidan av Dalai Lama och den sjuttonde Karmapa räknas till den tibetanska vajrayanabuddhismens främsta andliga ledare. Det var i mars 2003 i Kathmandu i Nepal när Chökyi Nyima i blixtbelysning skänkte mig insikt om sitt djupa, mäktiga budskap. Många år senare, det skedde i augusti 2019 i Aarhus i Danmark, kunde jag för Chökyi Nyima berätta hur jag tack vare hans undervisning fått en ny start och ett nytt innehåll i mitt liv. I praktiken förverkligat genom ett fullvuxet syskonpar som blivit mina nära och kära vänner. Var bor de, frågade Chökyi Nyima genast. I Bhutan svarade jag. I Bhutan, kommenterade han med ett glatt leende. Du är på rätt väg. Det var innebörden av det råd han gav mig.

Henrik Helenius