Camilla är 50+ och hon berättar att en cirkel slöts när hon 2012 flyttade tillbaka till Vasa där hon är född. Hon är också medlem i Vasa svenka socialdemokrater. Hon var 2,5 år gammal när familjen flyttade till Esbo där hon är uppvuxen.

– Till Vasa kom jag från Köping. Efter att jag gifte mig flyttade jag till Karis och därifrån sedan sju år senare till Sverige.

I Karis var Camilla aktiv inom partiet och berättar att hon saknar kamraterna där och minns bingokvällarna med värme.

– Det var något av en kulturupplevelse.

Till socialarbetare har Camilla studerat på Svenska social- och kommunalhögskolan, Soc & Kom, i Helsingfors. Hon är också utbildad diakonissa men efter den utbildningen har hon varit sysselsatt med diakoniarbetet enbart under tiden i Sverige.

Nuförtiden arbetar Camilla inom barnskyddet.

– Kampanjen har varit mest via nätet, lite klistermärken på bilen, annonser i tidningen och sedan via föreningen gör man kampanj också.

En välmående personal är ett viktigt kampanjtema för Camilla.

– Man ska ha en bra personalpolitik med tillräcklig resursering. Målet är en motiverad och bra personal.

Med tanke på det egna arbetet kommer det osökt att det gäller för barnen att växa upp tryggt. Helst vill hon att hela samhället ska fungera så att barnskyddet behövs så litet som möjligt.

– Men sedan när barnskyddet behövs, ska det fungera bra. Socialvården hamnar lätt i skymundan. Över hälften av personalen som vårdreformen gäller riskerar att förbigås. Om vi inte talar om socialvårdens situation, finns risken att resurser börjar försvinna.

Där ser Camilla en stor farhåga och därför kände hon att hon behöver att kandidera i välfärdsområdesvalet.

– Jag måste ställa upp för att bidra till att ge lite balans. Det har talats mycket om sjukvård och det har lyfts fram att det är jätteviktigt att räddningstjänsten inte går under, konstaterar Camilla.

– Våra kunder vill ibland inte låtsas om att de är våra kunder. De är inte sådana som går till barrikaderna för att kräva sina tjänster, om man tänker på sådana serviceformer som missbrukarvård och barnskydd. En del föräldrar är tacksamma för det vad vi gör men den mest sannolika gruppen att tala för de här tjänsterna är barnen sedan när de växer upp, om de har haft en positiv upplevelse. Det finns fortfarande stigma och skam inblandat i att vara kund hos socialvården, avslutar Camilla Helsing-Isaksson.