Nyheter

Sven-Olof Nordlund: ”Det är människan som ska få vård och inte behöva lida i onödan”

Jakobstads Svenska Arbetarförening
Sven-Olof Nordlund från Jakobstad kandiderar i välfärdsområdesvalet i Österbotten.

Sven-Olof Nordlund, 65, från Jakobstads Svenska Arbetarförening kandiderar i områdesvalet i Österbottens välfärdsområde. ABL tog reda på vem han är och vilka frågor som är centrala för hans kampanj.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

– Jag har varit politiskt aktiv i Åbo Socialdemokratiska Studerande ÅSS i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Jag ställde upp i kårval och på den tiden ställde jag också en gång upp i kommunalval, i Pedersöre.

 

Nordlund har varit medlem i SDP sedan 1977 och också hustrun Stina har rört sig till en del i SDP-kretsar.

 

– Jag och min fru har flyttat ganska mycket. Hon är allvarligt sjuk, berättar Nordlund om frun som har fått MS-diagnos redan på 1980-talet.

 

– I Åbo studerade jag engelska och franska, pedagogiken gjorde jag i Vasa och så läste jag allmän språkvetenskap.

 

Nordlund har också studerat i ett år i Montpellier i Sydfrankrike. Stina var med i Montpellier och efter det året bodde de i Åbo i ännu ett år, 1982 till 1983. Under den tiden föddes deras första barn. Nuförtiden har de tre barn och tre barnbarn.

 

Stina arbetade som barnträdgårdslärare i ungefär fyra år, i Borgå och i Mariehamn. Hennes syn räckte inte till för att hon skulle ha kunnat fortsätta i det arbetet. Sven-Olof var inte ännu helt färdig med studierna men tog ett vikariat i Pedersöre gymnasium i ett år för att försörja familjen.

 

– Sedan auskulterade jag i Vasa, från 1984 till 1985. Jag var annars färdig som ämneslärare men gradun fattades, säger Sven-Olof.

 

Fram till 1990 arbetade han i Nykarleby gymnasium. Han undervisade i engelska och franska, som fallet hade varit i Pedersöre. Sedan gick jobbet som lektor till någon som hade blivit färdig med sin gradu.

 

– Då tog jag mig i kragen. Jag jobbade i Kotka svenska samskola och jobbade 1-2 somrar med gradun. Det blev nio år i Kotka där vi hade det bra. Skolan var trevlig och också barnen gick i skola där. Trots att Kotka är en stark arbetarort, hade jag mitt partimedlemskap i Nykarleby socialdemokrater.

 

Nordlund menar att med jobbet, tre barn och eftersom frun behövde hjälp, blev det inte mycket tid över för politik på den tiden. Politiken har ändå alltid följt med, eftersom han har varit intresserad av hur SDP har ställt sig till olika lagförslag och hur det har gått för partiet under åren.

 

EU sökte översättare i Bryssel efter att Finland hade gått med i unionen. Nordlund trodde inte att han skulle få jobbet, eftersom han inte hade tidigare erfarenhet av det arbetet. Men han fick jobbet som översättare vid EU:s råd, som vanligtvis kallas ministerrådet.

 

– Det var en tuff gallring av oss. Jag gjorde proven i franska, engelska och finska i Stockholm och blev kallad till intervju ett halvår senare.

 

Det tog sin tid innan allt var klart för flytten till Bryssel, som skedde 1999. Stina är helt och hållet i rullstol sedan 1995 och hennes funktionshinder var något som det gällde att ta hänsyn till när familjen flyttade till Belgien. Barnen gick i Europaskolans svenska sektion.

 

– Vissa ämnen var på engelska där och konst/idrott på franska, berättar Nordlund som säger att en fjärdedel av barnen i den svenska sektionen i deras barns klasser kom från finlandssvenska familjer men en klar majoritet kom från Sverige.

 

– Det var intressant att byta från ett lärarjobb till ett kontorsjobb som översättare. Jag hade lärt mig den praktiska franskan som 19-åring när jag åkte till Paris som au pair.

 

I Bryssel blev det nästan 18 år tills Nordlund gick i pension. Då gällde det att återvända till Österbotten.

 

– Vi hade blivit ganska urbana, så vi ville inte bo på landet. Vi valde Jakobstad för att både Stina och jag har upplevt det som vår stad sedan barndomen, konstaterar Nordlund som poängterar att med tanke på fruns funktionshinder är det också lättare att bo i en stad.

 

Sven-Olof är Stinas närståendevårdare. Intresset för vårdfrågorna har kommit naturligt pga fruns situation.

 

– Det har varit många sjukhusvistelser i både Finland och i Belgien. I Finland har det varit i Åbo, Vasa, Kotka, Karleby och Jakobstad. Hon har varit på intensiven också, varför jag vet en del om hur sjukhusen fungerar. Jag vet hur det känns när man kommer in och hur man blir behandlad.

 

Blir jag invald, vill jag jobba för att vanligt folk ska få en så god vård som möjligt, på ett jämlikt och rättvist sätt”

 

Det här kundperspektivet är något Nordlund anser är mycket viktigt att ha med i områdesvalet, varför han också ställer upp nu.

 

– Blir jag invald, vill jag jobba för att vanligt folk ska få en så god vård som möjligt, på ett jämlikt och rättvist sätt.

 

Som närståendevårdare hjälper Sven-Olof Stina med det dagliga. Hemvården besöker dem två gånger om dagen och Stina har en assistent som kommer fyra gånger i veckan, så att Sven-Olof får vila emellanåt och bland annat ta hand om sin kondition.

 

– Vi har en servicesedel för assistenttimmarna via ett privat företag i Jakobstad.

 

Sven-Olof har dessutom gjort sin civiltjänst på Vasa centralsjukhus på 1970-talet och sedan sommarjobbat en sommar där.

 

– Jag hade med administrativa frågor att göra, bland annat personalfrågor och planering.

 

Enligt Nordlund gäller det att få en god hälso- och sjukvård för alla i Österbottens välfärdsområde.

 

– Det är inte bara vasaborna som ska njuta av det. Både de norra och de södra delarna av området ska få samma tillgång till vård.

 

Nordlund påpekar att man sparade in pengar från Malmska sjukhuset i Jakobstad under regeringen Sipilä. Han vill att man ska satsa på Malmska på nytt och åtminstone till en del återställa dess gamla funktioner.

 

– Det är dessutom viktigt med samarbete med Karleby och Mellersta Österbottens välfärdsområde. Kvinnor härifrån föder i regel i Karleby.

 

Nordlund påpekar också att en gång var hans fru på väg till Vasa centralsjukhus men ambulansmännen styrde till Karleby och räddade hennes liv för att det var så mycket närmare.

 

– De sade att hon inte skulle ha klarat av resan till Vasa den gången.

 

– Det är människan som ska få vård och inte behöva lida i onödan. Det finns ingenting kvar när man har skurit ner tillräckligt, säger Nordlund.

 

Han vill att avgifterna för den enskilda människan ska vara så låga som möjligt.

 

– Många mindre bemedlade sparar in på sin egen hälsa. Jag är nöjd med målsättningen att på sikt ska det bli gratis helt och hållet.

 

Tillgängligheten är något som han har funderat på mycket.

 

– Det är viktigt att människor inte skulle behöva vänta så länge i operationsköer. Mentalvården är ett annat område som kräver förnyade insatser, avslutar Nordlund.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE