“En annorlunda värld i stöpsleven?” skriver Folke Sundman med frågetecken i vår papperstidning. Det är verkligen en berättigad fråga – vad skall den sleven gjuta som styrs av så många åsikter. Arbetet att gjuta regler för rättvis grund har pågått i mer än ett sekel, men i nutid ser det inte lovande ut. Krig, våld, svält, farsoter och fattigdom, vi vet alla att drabbar miljoner människor, djur och natur – men säg den som kan bota eländet i världen.

När jag läser vidare kommer Finland i fokus. Uppmuntrande känns det när statsminister Sanna Marin konstaterar: “Våra klimatmål är bland de bästa i världen”.

Det bör vara allas vår strävan att uppnå målet, men hur är det?

Jag har på känn att profiten och tillväxten i världen globalt även denna gång besegrar förnuftet. Det är därför tvivelaktigt om vi ens kan förverkliga vår lilla del i att förhindra framfarten av det redan illa sargade klimatet på jordklotet, dess framfart känner inga gränser.

“Teknologi: politikens blinda punkt”. Ja, det är sant, vi har alla fått se att inte teknologins underverk känner människor. Visst har den underlättat livet för mången, speciellt för oss som är pensionstagare. Vi äldsta från 1940-talets arbete med bågsåg och spade hann inte mycket känna av att teknologin ryckte verktygen ur vår hand, men redan på 1970-talet började det osa bränt. Datamaskinerna gjorde de äldsta arbetslösa, i “snuttarbete”, “pensionsröret” eller sjukpension.

Den teknologiska nutiden kan jag inte beskriva bättre än vad Niklas Toivakainen gör för ABL, jag citerar honom:

“På samma sätt som det behövs politisk kritik av kapitalets makt, behövs en politisering av teknologins position i maktens centrum. Vi behöver dessa två i samma veva – ett uppdrag för den politiska vänstern.”

Avslutar med att tillägga en allvarlig sak, trygg demokrati är ruinerad.

Arbetarrörelsens ryggrad fackföreningsrörelsen är satt ur funktion i tron att teknologin skall göra arbetet, endast projektarbetare med korta personliga arbetsavtal är nutidens melodi om arbetsgivarna får bestämma.

Socialdemokratins kärna, kampen för arbete, trygghet och demokrati står inför rörelsens svåraste uppgift, när ännu därtill i överflödet i stora delar av världen bär frukter av socialdemokratisk målsättning.

Per-Erik Johnsson

Lovisa

90 år 19 april

ingen mottagning