Ser man ljust på tillvaron så smittar det av sig i form av positiv stämning på omgivningen.

Av den bestämda uppfattningen är Lina Forsberg, 25 år, från Tenala i Västnyland.

Och själv är hon ett praktexempel på hur man klarar av motgångar i livet.

Hon hörde nämligen till de metallarbetare som blev arbetslösa när SSAB:s rörfabrik i Lappvik på Hangö udd vid årsskiftet stängdes för gott.

– Jag behövde bara gå fem dagar arbetslös innan jag fick nytt jobb vid tvätteriföretaget Clean-Kalles mottagningspunkt i Ekenäs där jag tar emot kundbeställningar. Dagen efter att jag lämnat in min ansökan ringde man från företaget och sade att jag är anställd. Jag fick nämligen genast ett sjukvikariat, berättar Lina Forsberg.

Mot den bakgrunden anser hon att den som verkligen vill ha ett jobb också får det.

En bidragande orsak till hennes positiva attityder ligger i att hon gått i Steinerskolan i Ekenäs som där heter Mikaelsskolan och som uppmuntrade till självständigt tänkande.

– Vi fick till exempel lära oss hålla föredrag och skriva och rita våra böcker själva, berättar Forsberg som fortfarande har kvar målandet som sitt stora intresse.

Hon menar att Steinerskolan är en annorlunda skola.

– Åtminstone för mig var det en bra skola för där lärde jag mig också att snabbt uppfatta vad folk säger.

Som sextonåring flyttade hon till Jakobstad i Österbotten där hon studerade sig till djurskötare vid skolan Optima i Lannäslund.

– Min inriktning var hundar och hästar plus lite produktionsdjur som kor och svin.

Efter fem år i Jakobstad återvände hon till Västnyland. Närmare bestämt till Trollshovda i Tenala.

– Min morfar gick bort och när min mormor lämnade huset där de bott så fick jag flytta in, berättar Forsberg.

Där bor hon på sin mors lilla gård som heter Södergård med bland annat två hästar och två hönor.

Trollshovda har i tiderna varit ett järnbruk och som ett minne från de tiderna finns där fortfarande masugnar.

– En gammal masugn har blivit ett kapell där jag är döpt. Jag är alltså döpt inom metall, säger Forsberg med ett småleende.

Metallindustri skulle det bli också senare när hon år 2017 anställdes vid SSAB:s rörfabrik i Lappvik. Där skulle hon stanna ända tills det defintivt blev lapp på luckan den 31 december 2020.

– Det passade mig bra för min pappa var montör vid rörfabrikens underhåll. Själv blev jag truckchaufför och jag hade en truck med vilken jag körde den plåt som skulle bli rör. Och när rören var färdiga körde jag dem till lagret. Jag gick i två skift. Ibland till och med i tre.

Hon gillade verkligen sitt arbete.

– För att en människa ska hållas frisk ska arbetsgivaren se till att arbetstagaren känner att det är en mening med det man gör. Och det tyckte jag för jag visste att rören skulle användas.

Rörfabriken var mansdominerad men Lina Forsberg ansåg aldrig att hon skulle ha varit diskriminerad eller åsidosatt för att hon är kvinna.

Hon skrev också in sig i Industrifacket och valdes till andra vice arbetarskyddsfullmäktig på sin arbetsplats.

– Därför sökte jag mig till Industrifacket svenskspråkiga grundkurs i arbetarskydd som gjorde mig intresserad av hela ämnet. Det var bra att jag fick kursen på mitt modersmål därför att jag inte är särskilt bra på finska. Jag talar faktiskt engelska och tyska bättre än finska.

Nedläggningen av rörfabriken var ett hårt slag mot alla.

– Inte hurrade vi av glädje när beskedet kom. Men vi bara jobbade på i alla fall. Det var tungt men det gick.

Forsberg menar att hon trots allt var på gott humör.

– Nedläggningen slog nämligen inte ner mig helt, säger hon bestämt.

Det är alltså det som Lina Forsberg avser med positiv syn på tillvaron.

Som hobbies nämner hon sina djur, att läsa och att måla.

– Jag sköter min hundar och hästar och läser gamla sagor som Moby Dick, Jorden runt på 80 dagar och Alice i underlandet. Jag håller också på med att teckna bland annat mina djur och julgubbar.

Dessutom är Lina Forsberg med i en jaktförening.

– Där jagar vi både hjort och älg, berättar hon.