Natos säkerhet

Natos möjligheter att slå tillbaka ryska väpnade styrkor med konventionella vapen är sämre än tidigare. Inför utvidgningen österut kunde förberedelser göras för icke-nukleär krigföring utanför alliansen.

Konventionellt försvar i främre området skulle ha varit politiskt möjligt tidigare, men ännu inte ekonomiskt. På så sätt kunde jag sammanfatta i min magisteruppsats “Förutsättningarna och effekterna av att stärka den konventionella komponenten i den nordatlantiska fördragsorganisationens militära avskräckning” (Helsingfors universitet, 1984).

Om USA går i krig utanför Europa kommer Nato att ha mindre styrkor för Europas konventionella försvar. Europeiska kärnvapenstater måste själva säkra tillgången till kärntekniska råvaror. Natomedlemmar kan behöva försvara Frankrikes intressen i Afrika.

Natos medlemsländer har deltagit i militära operationer 22 gånger sedan 1992. Tre gånger har militära insatser inneburit att säkra en medlems eget territorium.

Finlands säkerhet

Vill vi ha militärt stöd så måste vi också hjälpa andra. Det är väsentligt för Finlands säkerhet att vi själva bestämmer vilka militära operationer vi ska delta i.

Vi har redan missiler som skjuter från Hornets till marken med en räckvidd på cirka 370 km. De når Rysslands eurostrategiska missilgarnisonsplatser. De nya F-35 stridsflygplanen finns även med missiler med en räckvidd på mer än 925 km. De nya missilerna skulle nå så långt som bortom Moskva.

Enligt 1992 års statsfördrag mellan Finland och Ryssland ska “de avtalsslutande parterna inte använda eller tillåta användningen av sitt territorium för ett väpnat angrepp mot den andra avtalsslutande parten.” Ryssland kan se Natos styrkor eller deras baser i vår region som fientliga förberedelser.

Om Ryssland har anledning att frukta att Finland kan vara med att förlama dess strategiska system, kan Ryssland slå till först. Vi skaffar nya luftvärnsmissiler med hög räckvidd. Det finns inga kända sätt att bekämpa alla befintliga missiler av Ryssland.

Det är väsentligt för Finlands säkerhet att försvarsmaktens överhöghet förblir hos oss, även under krigs- och krisförhållanden. Den tekniska kontrollen av våra vapensystem måste i själva verket vara i våra egna händer, även i fredstid, även om vi inte går med i Nato.

Kärnvapen i vårt område eller i vårt luftrum utsätter oss också för kärnvapenangrepp och radioaktiv förorening.

Paavo Joensuu

Pol.mag., premiärlöjtnant i den ersättande reserven