Många fler sådana självmål har ett parti som S – med lågt självförtroende och ont om positiv framåtrörelse – inte råd med. Inte om valet verkligen ska kunna vinnas i höst. Trots ännu goda – men snart mindre(?) sådana – opinionssiffror.

Egna självmål kan lätt göra ett val onödigt jämnt, som mästerstrategen Sten Andersson ibland brukade säga till somliga av oss på 70- och 80-talet.

Hans strategiska skicklighet och mindre ängslighet skulle behövas också idag i S-toppen.

Det många efter det skämmiga debaclet med frågan om utsparkandet av skötsamma tonåringar frågar sig är: Varför halkar Socialdemokraternas så här snett? För många orutinerade som inte är situationen vuxen? Behärskar de inte – med sin kombo av dåligt självförtroende och mycket av riskminimering – inte riktigt det politiska rävspelet i valtider? Har de mera rutinerade satts på avbytarbänken och vars varnande råd man inte längre riktigt vill lyssna på? Och då nu får skörda vad som såtts?

Just finns många där ute i verkligheten som skäms. Och heller inte förstår varför S-ledningen inte kunnat formulera en egen politik i stället för att förlita sig på att Tidö och Forssell ska lösa frågan åt S.

Jo, säger många. Valplattformen, nyss presenterad, går åt rätt håll men är mycket rund i kanterna. Sannolikt krävdes det många diskussioner i S-ledningen för att komma dit.

Men trots ännu ett tag goda opinionssiffror men i tydlig avsaknad av gott självförtroende och öppet sinne med framåtrörelse vågar S-ledningen inte riktigt ”ta ut steglängden”. Och heller då inte våga göra en rejäl makt- och samhällsanalys. Ha en tydlig ambition och politik att rejält satsa på framtidsbyggande, rejält ta ner rekordarbetslösheten och de växande klassklyftornas Sverige som vi nu tvingas leva med. Men som en socialdemokrati på offensiven borde åtgärda med bra politik. Enbart med riskminimering och ängslighet kommer inte att leda till något maktskifte i höst!

Bra att S nu 7 februari förstår och kräver att tonårsutvisningarna fryses! Forssell och Tidö är fel sällskap för S. Det borde dock Socialdemokraterna ha förstått tidigare. Det var ett onödigt självmål innan S förstod.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, återkommande krönikör i Arbetarbladet