Premiärministrarna Pedro Sánchez i Spanien och Mark Carney i Kanada tillhör dock undantagen. Det vågar tydligt säga ifrån.

Sorgligt nog är ängsligheten i Europa alldeles för stor, rent mjäkigt räddhågsen. Det går faktiskt inte riktigt att förstå vad de är rädda för. Det kan knappast vara ryssen (Trumpkompisen Vladimir Putin), som ju tvärtom får allt svårare att värja sig mot Ukraina.

Visst skulle det bli hål i det europeiska försvaret, om USA tar sitt pick och folk och åker hem från flera länder i Nato-Europa. Men på köpet skulle USA även kunna få ”knähunden” Mark Rutte och nog skulle det på mindre än fem år vara möjligt att fylla hålen efter USA. Delvis med ett bättre innehåll, innehåll där man inte längre måste be USA om lov för att få göra underhåll på försvarsprylarna.

Visst har stöddiga USA osannolika mängder materiel och en hel massa folk, men saknar däremot en bra ledning. Det får väl nu anses klart redan att den gapande ”överfuriren” Trump och vicekorpral Pete Hegseth, krigsministern, inte är riktigt ”byxade” nog för uppgiften att leda i krig. Det räcker inte med aldrig så stora korsfarartatueringar som Hegseth gärna stoltserar med på bild.

Det gick väl an så länge de höll sig till mera lätta uppgifter, såsom att sänka venezuelanska fiskebåtar – med eller utan knark ombord. Att enlevera herrskapet Maduro från Caracas gick ju också bra. Men sedan blev det TACO, detta att Trump alltid backar efter att först hota.

Militära ledningen i USA synes däremot kunna utföra vilka stolleprov som helst på Trumps och Hegseths order. Den, som däremot har kurage nog att ifrågasätta och säger emot, är redan utrensad eller blir snabbt sparkad. Och då motiverat på Trumps sociala medieplattform med grova tillmälen som ”låg IQ” eller påstådd inkompetens.

Hur länge dröjer det tills kongressen i USA säger stopp och säger att Trump inte är i skick nog länge att leda nationen? Kanske redan efter kongressvalet i början av november? Eller något senare än så?

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

PS 12.4. 2026 kl 15.35 Min favoritprofessor Robert Reich, professor emeritus vid University of California, Berkeley, reflekterade söndagen 12 april kring frågan: Hur i hela världen hamnade vi här? Och hur ändrar vi kurs?

Här några utdrag ur Reichs funderingar:

”Den gångna skrämmande veckan har fått mig att undra: Hur kunde USA nå en punkt där en enda man, uppbackad av Förenta staternas militära makt, på ett trovärdigt sätt kan hota en hel civilisation med död?

Jag undrar också hur 19 extremt rika amerikanska hushåll kunnat öka sina förmögenheter med 1,8 biljoner dollar bara under de senaste 24 månaderna – ungefär lika mycket som hela Australiens ekonomi – samtidigt som barnfattigdomen i USA mer än fördubblats, från en bottennivå på 5,2 procent år 2021 till över 13 procent i dag.

Hur har vi kunnat komma så farligt nära en klimatkatastrof, med vårtemperaturer i västra USA, som redan slår rekord?

Hur har vi tillåtit artificiell intelligens… göra den programvara som styr våra finans-, energi- och försvarssystem sårbar; och potentiellt utplåna mänskligheten?

Jag har aldrig tvekat att anklaga makthavare för att missbruka sin makt.

Men oavsett hur vi tog oss hit – hur ändrar vi kurs?

I fredags undervisade jag studenter som studerar offentlig politik….

Jag sade till dem att jag har tilltro till det amerikanska folkets godhet och förnuft när de blir medvetna om stora problem som hotar vår och världens existens.

Det är dags att överge de myter som bidrog till omvalet av den farligaste person som någonsin suttit i Vita huset.

Den farligaste myten av alla är att det inte finns något alternativ till den väg vi är inne på, att vi saknar kontroll över vårt öde, och att precis som det var oundvikligt att vi hamnade här, så är också vårt sammanbrott oundvikligt.”