Det som aldrig upphör att förvåna är att produktionsdjurens välfärd så gott som aldrig räknas som en faktor i mat med hög kvalitet. Som ett exempel på detta kan man nämna parmesanosten, som troligen är världens mest berömda ost. Den EU-skyddade osten är prisad för sin höga kvalitet och goda smak. Under de senaste åren har den italienska djurrättsorganisationen Essere Animali avslöjat ofattbara grymheter och försummelser på farmerna varifrån mjölken till parmesan- och Grana Padano -ostarna kommer. Att förknippa hög kvalitet med dessa ostar är obegripligt.

En av vårt lands kändiskockar kan skådas i en reklam för kycklingkött, där hen bland annat gläder sig över den inhemska kycklingens renhet, trots att det i var femte provtagning har påträffats antibiotikaresistenta bakterier (2018). Ingredienser för följande pandemi finns i kycklingfabrikerna. Minst åtta typer av fågelinfluensa, vilka allesammans kan döda människor och som kan vara värre än covid-19, cirkulerar i kycklingstallar runt om i världen. Kycklingindustrin utövar en av de grymmaste formerna av djuruppfödning, vilket en högt skolad kock säkert är medveten om. Det är väldigt svårt att förstå att någon, speciellt en yrkesman, kan rekommendera kyckling, som är så långt ifrån högkvalitativ mat man kan komma.

En titt på lyxrestaurangers menyer visar att man oftast förlitar sig på maträtter gjorda på produkter från olika djur. Men inte ens den mest förfinade och luxuösa gourmetmaten kan påstås vara av hög kvalitet, så länge produkterna kommer från djur. All animalisk föda innehåller någon grad av lidande. På djurfabriker utsätts djuren för fysiskt och psykiskt lidande under sin livstid, och alla djur utsätts för lidande då de slaktas. Vissa lyxmaträtter, såsom foie gras och kräftor, framställs på ett speciellt barbariskt sätt då djuren tvångsmatas eller kokas levande.

Julen står inför dörren och tusentals finländska grisar tvingas ge sitt liv dagligen så att människor skall kunna äta deras skinka. Våra grisproducenter skryter ofta med den höga kvaliteten på inhemskt griskött, och hänvisar till att de finländska grisarna ges mindre antibiotika än i många andra länder. Men att sammankoppla hög kvalitet med det enorma lidandet grisarna utsätts för då de kvävs med koldioxid är helt absurt.

Högkvalitativ mat och smärta, lidande och död går bara inte ihop.

Johanna Wasström
Sibbo