Regeringens verkliga politik ger unga allt annat än framtidstro, tvärtom naggas de ungas framtid i kanterna. Skuldsättningen hålls inte bara på samma nivå som tidigare utan ökar samtidigt som regeringen inför skattelättnader för de rikaste i samhället.

Indexfrysningen av studiestödet och nedskärningar i bostadsbidraget gör att allt fler unga kommer att ha det svårt att koncentrera sig på sina studier när den ekonomiska situationen orsakar stress i vardagen. Samtidigt förlängs studietiden när de unga tvingas jobba vid sidan om studierna.

Regeringen oroar sig för statsskulden men samtidigt ökar skuldsättningen bland de unga när studerande tvingas lyfta allt mer studielån. Förutom att de unga är skuldsatta upp över öronen efter studietiden krossar regeringen de ungas drömmar om att skaffa sig ett första hem när skattefriheten för det första bostadsköpet slopas.

Framtidsutsikterna försämras också för de unga ute i arbetslivet när uppsägningsskyddet försämras och kravet på motivering för tidsbundna avtal på ett år slopas. Samtidigt förlängs självrisktiden för den inkomstrelaterade arbetslöshetspenningen till ett år. Det är en särskilt hård smäll för nyutexaminerade lärare som ofta tvingas jobba sina första år på tidsbundna avtal som tar slut innan man har hunnit jobba ett helt år.

Regeringens nedskärningar i den fria bildningen och vuxenutbildningen försämrar de ungas möjligheter till branschbyte i en tid där arbetsmarknaden är i ständig förändring.

Samlingspartiet lovade innan riksdagsvalet att studerande inte kommer att drabbas av nedskärningar.

SFP lovade att höja studiepenningen och öka mängden stödmånader.

Kristdemokraterna lovade att stärka den fria bildningen.

Alla fyra regeringspartier lovade att minska på statsskulden. Inte ens det starkaste vallöftet har regeringen infriat.

Varför är det vi unga som ska betala för regeringens politik?

Jonatan Wikström, ordförande för Finlands svenska unga socialdemokrater och förbundsstyrelsemedlem i Socialdemokratisk ungdom.