Sverige har hittills av omvärlden betraktats som en framgångsrik och ledande nation för forskning och utveckling. Våra universitet och högskolor har ansetts vara i världsklass och kunnat leverera såväl bra grundforskning som nya uppfinningar och tekniska lösningar. Svenska forskare har kunnat ta fram innovationer som sedan utvecklats vidare i Sverige och fått svensk industri att ligga i framkant på allt från medicinteknik till banbrytande elektronik.

I dag kan vi se hur Sverige tappat mark som forskningsnation. Många av de innovationer och uppfinningar som fortfarande föds vid våra universitet och högskolor går nu Sverige förbi. En del av skulden ligger på den i många fall alltför komplicerade statliga byråkrati som forskare och uppfinnare måste ta sig igenom för att få de ekonomiska villkor de så väl behöver för att fortsätta utveckla sina idéer till kommersiellt gångbara produkter och en till Sverige förlagd produktion. Bristen på gehör från svenska forskningsmyndigheter och svenskt riskkapital får många att i stället acceptera när utomsvenska finansiärer och storföretag kommer med lockande erbjudanden. Risken att nya svenska patent hamnar i händerna hos resursstarka internationella aktörer är påtaglig. Den produktion och de arbetstillfällen som kunde ha hamnat i Sverige riskerar då att hamna i helt andra delar av världen. Det måste förhindras.

I vad mån den forskningsproposition som regeringen ska komma med till våren 2024 verkligen kan komma med nya lösningar på hur svensk forskning och utveckling ska kunna stärkas och återfå sin styrka får vi väl se. Det Sverige behöver är ett system där fria forskare och fri forskning kan känna att de kan få de ekonomiska ramar de behöver för att kunna slutföra sina projekt. Utan långsiktighet i finansieringen riskerar forskningen att utvecklas till kortsiktiga och resultatmässigt riskfria satsningar. Innovationer och uppfinningar behöver ofta tid för att förfinas och bli till något som kan växa till en ny industri.

I den utredning för forskningsfinansiering som föregått den kommande propositionen finns förslag om att samla all statlig finansiering i tre nya myndigheter. En ska vara inriktad på innovationer. Hur de medel som den myndigheten får att förvalta kommer att fördelas kommer i hög grad att bestämma villkoren för hur nya uppfinningar kan växa fram och exploateras. Lika viktigt som det är att de innovationer som kommer från universitet och högskolor får ett bra stöd är att också de uppfinnare som står utanför akademin och verkar inom industrin eller som egenföretagare kan få ett stabilt stöd för att utveckla sina uppfinningar från idé till nya företag.

Till skillnad från tidigare är den internationella konkurrensen om såväl forskare som innovationer och forskningsmedel i dag betydligt hårdare än då Alfred Nobel uppfann dynamiten. Det ställer också större krav på att våra politiker förmår förse svenska uppfinnare och innovatörer med de resurser de behöver för att ta fram sina idéer från skiss till färdiga produkter. Och med det bidra till att Sverige också i fortsättningen förblir en viktig industri- och forskningsnation. Ty det behöver Sverige parallellt med framtidssatsningarna nu i norra Sverige – med batterifabriken i Skellefteå och den gröna, koldioxidfria stålen i Norrbotten.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Jaan Ungerson, diplomerad omvärldsanalytiker