Chökyi Nyima Rinpoche, en av tibetanernas främsta nuvarande andliga ledare, talar med fast och klar stämma under sitt årliga besök i Rangjung Yeshe Gomde-institutet i Aarhus i Danmark. Ett hundratal kursdeltagare, många av dem relativt unga, lyssnar uppmärksamt.

Sexton år har gått sedan jag första gången mötte Chökyi Nyima i hans hemstad Kathmandu i Nepal. Men det blev ett möte som djupt kom att etsa sig in i mitt minne.

Chökyi Nyima har inte förändrats. Sinneslugnet är det samma då som nu, likaså hans kristallklara budskap och hans starka utstrålning. Det är nämligen en märklig aura av energi som omger honom och den tycks påverka omgivningen nästan ännu starkare än tidigare. Samtidigt är han som vanligt alltid beredd att ge ett nyttigt visdomsord på vägen till alla dem som är i behov av det.

Chökyi Nyima Rinpoche är nu 68 år, men i sin fulla kraft. Vid sidan av sådana världsberömda storheter som Dalai Lama och den sjuttonde Karmapa representerar han idag eliten i fråga om insikt och kunskap i tibetansk buddhism.

I Nepals huvudstad Kathmandu har han grundlagt Rangjung Yeshe-institutet där det är möjligt att studera buddhistisk filosofi, historia och kultur men också språk som tibetanska, nepalesiska och sanskrit. Institutet har dessutom lockat allt fler västerlänningar att delta i undervisningen.

I sin föreläsning redogör Chökyi Nyima för buddhismens grunder.

– Buddha är inte en person, utan ett tillstånd av högre medvetande som ger inre klarhet och insikt.

Enligt buddhismen har människor som efter lång träning och övning, kanske under ett helt liv, nått ett högre medvetande då också insett sin Buddha-natur. Men hur uppnår man detta?

Chökyi Nyima förklarar:

– Genom meditationsövningarna går man gradvis framåt mot högre nivåer. Men sinnelaget måste vara lika öppet som ett barns spontana nyfikenhet.

Chökyi Nyima ger åhörarna några praktiska anvisningar.

– Klamra er inte fast vid era invanda föreställningar och alla slags bindningar. Bli fria från alla former av rädsla.

– Sträva efter ett tillstånd bortom inte bara fruktan och ångest, utan även bortom fromma förhoppningar och önsketänkande.

– Se rakt in i det egna medvetandet med total avslappning som mål.

Han påminner ändå om att det är en väldigt individuellt betingad utveckling som medvetandet genomgår under de många meditationsövningarna.

–  En bra metod är att betrakta tillvaron som en magisk illusion, säger han.

Osökt kommer man att tänka på den tysk-schweiziske författaren Hermann Hesses klassiska verk Stäppvargen som utkom redan 1927. I slutet av boken besöker författarens alter ego, huvudpersonen Harry Haller, den Magiska teatern där han konfronteras med illusionen om det egna jagets existens.

För många unga västerlänningar som tillhör sextiotalsgenerationen blev speciellt Stäppvargen inkörsporten till österländsk filosofi, yoga och buddhism.

Öppenhet och uppriktighet en styrka

Dansken Erik Pema Kunsang tillhör kretsen kring Chökyi Nyima. Han efterlyser ett språk för allmän medmänsklighet.

– Ett sådant språk som alla människor kan förstå. Med det menar jag naturligtvis inte att alla ska bli buddhister. Men det är redan bra om så många som möjligt kunde bli civiliserade människor.

Erik Pema Kunsang tror på öppenhet och uppriktighet som en styrka människor emellan.

– Det behövs en ärlighet som inte fäster uppmärksamhet vid hurudan kostym man bär eller vilken frisyr man har. Många människor har tyvärr för vana att snabbt döma andra människor enbart efter det yttre. Det påminner lite om ovanan att genast köpa varor bara för att de ser vackra ut.

Erik Pema Kunsang säger att buddhisterna inte får bli en liten inåtvänd klick som håller saker och ting hemliga enbart för sig själva.

– Vårt mål är äkta människor. Men då räcker det inte med att kunna utantill den multiplikationstabell man en gång lärde sig i skolan och eller att sitta och slöa i väntan på folkpensionen.

Han tror på möjligheterna att använda den moderna teknologin för positiva ändamål.

– Men det går också att utnyttja teknologin negativt, varnar han.

Och det har som vi alla vet ibland skett med katastrofala konsekvenser.

Erik Pema Kunsang är långt ifrån nöjd med den hätska ton som invandrardebatten i Danmark fått de senaste åren.

– Danmark behöver inte mera av hat och främlingsfientlighet utan tvärtom mera gästfrihet. Alla är vi människor och medlemmar av samma stora familj.

I sina föreläsningar brukar Chökyi Nyima ofta påminna om hur alla människor innerst inne vill bli lyckliga.

– Men lycka är långt ifrån det samma som yttre framgång. Tvärtom innebär lycka äkthet, kreativitet och insikt, anser Erik Pema Kunsang.

Enligt den kände finlandssvenske konstnären J O Mallander som är en av Chökyi Nyimas elever tillhör Erik Pema Kunsang Nordens bästa översättare av buddhistiska texter.

– Han har min största respekt, säger Mallander.

Tibetanen Lama Tenzin Sangpo verkar vid Rangjung Yeshe-institutet i Kathmandu och är tillsammans med Chökyi Nyima på besök i Danmark. Tenzin Sangpo understryker nödvändigheten av ständiga praktiska övningar för att man ska kunna fördjupa sig i alla de möjligheter meditationen erbjuder.

– Detta uppnås dock inte i en hast. Tänk och handla därför positivt så blir det lättare att göra framsteg, lyder hans uppmaning.

Efter föreläsningen får jag chansen att pånytt växla några ord med Chökyi Nyima.

– Vi möttes för sexton år sedan i Kathmandu, säger jag.

Inom en bråkdels sekund svarar han långsamt: ”Jag minns”, och ser mig rakt in i ögonen.

– Sedan dess har jag inspirerad av vårt möte i ett fullvuxet syskonpar fått en ny symbolisk familj, säger jag.

”Var någonstans?” frågar Chökyi Nyima genast.

– I Bhutan, svarar jag.

Dem jag har i åtanke är storasyster Kinly Om och hennes lillabror Sithup Karsel Dawa som är bosatta i Thimphu som är huvudstad i det buddhistiska Bhutan. Vänskapsbanden oss emellan har nämligen ständigt fördjupats inte minst efter mina två besök i deras hemland 2015 och 2019.

”Bhutan”, svarar Chökyi Nyima – nu högt och blixtsnabbt med ett glatt leende.

Han måste ha lagt vårt korta samtal på minnet för vid kursens avslutning följande dag hinner han i farstun vid ytterdörren ge mig en hastig klapp på axeln och säger ”jag vet” innan han med raska steg skyndar vidare.

Inifrån den stora föreläsninggsalen hörs ännu länge efter hans uttåg ett suggestivt mässande. Det måste vara den tibetanska vers som i svensk översättning lyder: