Fem, fyra, tre, två, ett; Gott nytt år! (Infoga jubel, champagneglas klirr och fyrverkerismällar). För några dagar sedan smög sig år 2025 på från till synes ingenstans. Trots att dess föregångare 2024 var fullproppad med viktiga händelser, kändes det som om året bara flöt förbi. “Var det det här som mamma och pappa menade?” är en fras som jag både tänkt och sagt högt många gånger under det gångna året. Som barn tyckte jag ofta att tiden gick alltför långsamt. Då fick jag alltid höra att den kommer gå så mycket fortare då man är äldre. Och dra på trissor, det stämmer ju! Men trots att tiden till synes gått extremt fort, så har 2024 bland annat bjudit på många viktiga politiska händelser och livslärdomar.

På sociala medier har många sett år 2024 som ett uselt år, något jag absolut kan förstå med tanke på vad som händer i vår värld. Personligen har året för min del inte heller varit särskilt hejsan, utan har kantats av en hel del oro och ångest främst för vart vår värld är på väg. Men inget ont som inte har något gott med sig. För faktum är att år 2024 även varit ett av de år då jag utvecklats en hel del som människa. Mitt liv har, så länge jag kan minnas, kantats av osäkerhet, ångest och oro över att inte vara bra nog – och år 2024 var inget undantag. Men året bjöd också på en hel del stora förändringar till det bättre. Det var året då jag vågade ta steget att säga upp mig från en fast tjänst som speciallärare för att satsa på yrket som journalist. Att byta yrke har sina orosmoln, men samtidigt var det som en tyngd lyfts från mina axlar, en tyngd som jag gått och burit på en lång stund. Det var även då jag insåg hur många liknande tyngder jag gått och burit på under livets gång och hur många gånger jag oroat mig så mycket inför ett val att jag till slut bara stannat där jag är och låtit drömmen om något nytt gått mig förbi.

Hand i hand med insikten om att jag borde följa mina drömmar, kom även insikten om varifrån mina svårigheter med att säga nej kommer ifrån. Det handlar helt enkelt om min osäkerhet över att inte vara bra nog och att jag, i och med att jag säger nej, kanske går miste om något. Trots att jag försöker lära min dotter att säga nej då något inte känns bra, eller om hon inte vill göra något. Men samma regler har inte gällt för mig. Under året som gått har jag dock sakta men säkert börjat inse att ett ja snarare fått mig att gå miste om både balans, välmående och kontroll över mitt eget liv. År 2025 kommer jag därmed leva enligt mottot från barnboken “Nelly säger NEJ!” av Sabine Mickelsson: “Ett nej är alltid helt okej”.

År 2025 hoppas jag att jag finner en ny, stadig balans i livet. En balans som inte rubbas så hårt av förändring som den tidigare gjort. Under 2024 har de flesta av oss insett att det händer en hel del hemska saker i vår värld. Kanske är det dessa händelser som hjälpt mig att inse hur små mina egna problem egentligen är i det stora hela. Så trots att 2024 var ett rätt taskigt år mentalt för min del, så måste jag ändå rikta ett stort tack till de lärdomar som året fört med sig. Nu väntar jag med spänning på att se vilka lärdomar som 2025 kommer att föra med sig.