– Vi har sett hur Skogsindustrin slutade ingå riksomfattande kollektivavtal och hur Teknologiindustrin trixar med de riksomfattande kollektivavtalen, konstaterade Jarkko Eloranta i sitt tal till Industrifackets kongress på måndagen.

Ett av arbetsgivarsidans främsta mål för det kommande regeringsprogrammet är att begränsa arbetstagarnas strejkrätt. Eloranta säger att det här målet stöder de högerkonservativa gruppernas vilja att frånta fackföreningsrörelsen dess handlingsmöjligheter och -redskap.

– Att under rådande omständigheter begränsa rätten att vidta stridsåtgärder skulle innebära en klar överföring av makt och styrka från arbetstagarna till arbetsgivarna. Det är säkert många som vill ha det så, men inte vi.

I synnerhet sympatistrejker och politiska strejker har varit en nagel i ögat på arbetsgivarna. Det har också talats om att strejkböterna kraftigt borde höjas och rentav att man borde göra de arbetstagare som deltar i en strejk ersättningsskyldiga personligen.

I sitt tal betonade Eloranta att sympatistrejker och politiska strejker kommer att spela en allt större roll i framtiden, när arbetsgivarna splittrar förhandlingarna till företagsnivå och slutar ingå riksomfattande avtal mellan förbunden. Samtidigt håller Finlands Näringsliv EK på att dra sig ur trepartsförhandlingarna.

– Om något, så måste lagstiftningen om arbetsfreds- och förhandlingssystemet behandlas på trepartsbasis, och man måste också avtala om systemet på trepartsbasis, fastslog Jarkko Eloranta.

Enligt FFC-ordförande Jarkko Eloranta måste det också i fortsättningen vara möjligt för arbetstagarna att vidta stridsåtgärder för att påverka det politiska beslutsfattandet – i synnerhet om beslutsfattarna ensidigt försöker lägga fram förslag som försvagar arbetstagarnas rättigheter och ställning mitt under en valperiod.

– Politiska stridsåtgärder bör i en demokratisk rättsstat uttryckligen uppfattas som ett sätt att utöva sin politiska rätt att delta.

I sitt tal betonade Jarkko Eloranta den betydelse fackföreningsrörelsen, den kollektiva intressebevakningen och organisationsfriheten har för att göra maktförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare mer balanserat.

– Makten försvinner inte, bara för att man fråntar arbetstagarna och deras organisationer sin makt. Den flyttas bara över till arbetsgivarna. I sista hand handlar det om huruvida vi som löntagarrörelse kan kräva och förutsätta eller bara be och hoppas.

Läs hela Jarkko Elorantas tal (på finska)

Läs också det blogginlägg om strejkrätten som tre FFC-experter har skrivit (på finska)