– Vardagen för arbetslösa i Finland är bister. En stor del av de arbetslösa lever på gränsen till att inte kunna försörja sig. Största delen av dem som får inkomstrelaterad dagpenning får ungefär tusen euro i handen efter skatt. Många inom FFC:s branscher får rentav ännu mindre. Trots det stramar regeringarna, oavsett färg, gång på gång åt utkomstskyddet för arbetslösa. Politikerna anser antagligen att arbetslösa är lata soffpotatisar. Och att de börjar jobba bara om man stramar åt deras situation tillräckligt mycket. Men de arbetslösa, som kämpar med att få sin utkomst att räcka till, vill i verkligheten hitta jobb. De som får inkomstrelaterad dagpenning är vanligen arbetslösa i mindre än sex månader.

Som ett exempel på hur utkomstskyddet för arbetslösa försämras nämnde Jarkko Eloranta den nuvarande regeringens förslag om att göra arbetsvillkoret inkomstbaserat. FFC håller med om att arbetsvillkoret borde utvecklas och att fler arbetslösa borde få tillgång till det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa. Enligt Eloranta är regeringens förslag dock en sparåtgärd, vilket betyder att man försvagar skyddet för de löntagare som har lägst inkomster.

– FFC har redan tidigare krävt att reformen inte ska leda till att arbetslöshetsskyddet för arbetstagare inom lågavlönade branscher försämras. Nu finns det en risk för att det går just så. Det är fortfarande möjligt att rätta till bristerna i den modell som bereds just nu, men hittills har våra korrigeringsförslag klingat för döva öron. Jag vädjar till regeringen att inte slå dem som redan ligger.

Lägre tröskel att få jobb

Just nu finns det samtidigt både många arbetslösa och många lediga jobb i Finland. Enligt arbetsgivarna beror rekryteringsproblemen vanligen på att de sökande saknar arbetserfarenhet eller den utbildning som krävs i yrket.

– Det lönar sig för dem som behöver arbetskraft att värna om sitt rykte som arbetsgivare och erbjuda högklassigt arbete. Å andra sidan kan arbetsgivarna underlätta situationen genom sin ansökningsprocess. För många arbetssökande är jobbsökningen en besvärlig process. Platsannonserna är otydliga eller så är de krav som ställs i annonserna så höga att de inte motsvarar själva jobbet. Om arbetsuppgiften inte kräver till exempel hög digital kompetens, kunskap om hur man gör en videohälsning eller fullständiga kunskaper i finska, ska man inte heller kräva de här kunskaperna av dem som söker jobbet, konstaterade FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Ett bättre arbetsliv för alla

FFC:s mål är att alla i Finland ska kunna arbeta i en trygg och hälsosam arbetsmiljö, utan mobbning och utnyttjande. Det innebär också att lönerna betalas enligt överenskommelse, att arbetstagarna kan hålla sina pauser samt att arbetsgivarna lyssnar på arbetstagarna och uppskattar och värdesätter deras åsikter.

Eloranta påminde i sitt tal om de fall som har lyfts fram i media: nepalesiska kockar, tomatplockare i Närpes, unga kundbetjänare vid snabbmatsrestauranger och baristor vid kafékedjor samt byggjobbare och svetsare från Östeuropa. De grövsta fallen upptäcks vanligtvis på arbetsplatser där ingen personalrepresentant har valts.

– Alltför många arbetstagare lider av att avtal och föreskrifter inte följs – och alltför många arbetsgivare drar nytta av det. Långt ifrån alltid handlar det om arbetsgivarna inte har kunskap och ekonomiska förutsättningar att sköta saker ordentligt. Ofta handlar det om likgiltighet eller ren girighet.

FFC:s ordförande Jarkko Eloranta konstaterar att det i lagstiftningen behövs kraftigare paragrafer för att trygga arbetstagarnas rättigheter och effektivera intressebevakningen. Han kräver att kollektivavtalens allmänt bindande verkan i framtiden inte enbart ska bero på arbetsgivarnas organisering. Och för att det ska vara möjligt att övervaka att avtalen följs, måste förtroendemännens ställning stärkas i lagstiftningen. När arbetstagarna har valt en förtroendeman på den egna arbetsplatsen, måste arbetsgivaren alltid erkänna förtroendemannen.