Några saker summerade är särskilt tydliga. För det första att Socialdemokraterna nu med sitt nya partiprogram och antagna politiska riktlinjer nu är tillbaka-till-rötterna och ambition att åter bygga Tage Erlanders det starka samhällets trygghet och välfärd för vanligt folk. Och då ligger fokus på de vardagsnära rättvisefrågorna som karensavdraget bort i sjukförsäkringen, billigare tandvård och arbetarpension. Just här och ingen annanstans ska man också vara om nästa val ska kunna vinnas och regeringsmakten återtas. Klassiska plånboksfrågor där man samtidigt i handling vill visa att det då också handlar om rättvisa, solidaritet och ett erkännande för alla dem som varje dag jobbar och sliter för vårt gemensamma samhälles bästa. Sverige ”mera som Sverige”, tillbaka till rötterna och Erlanders starka samhälle.

Tydligt är för det andra också att Socialdemokraterna med starka opinionssiffror (36 %) nu agerar med ett ökat
självförtroende. Och det ger också energi och stark tillit i den ekonomiska politiken – både ta in lite mer i skatter och att låna mer för att bygga och investera. Det som sedan ger muskler att leverera på rättvisefrågorna. Borta är mycket av den ängslighet och tövan som tidigare hämmat. Och det kan nu betala sig i valet 2026.

Mindre bra, mera ofärdig och spretig är den kriminalpolitiska diskussionen inom S. Trots vissa klarlägganden och förbättrade kompromisser med tanke på den överhårda retoriken i de politiska riktlinjerna så saknas fortfarande både ett språk och åtgärdsprogram rörande brottsligheten och dess rötter som tillräckligt bra både bygger broar och skapar en god, ömsesidig förståelse mellan olika positioner inom Socialdemokraterna. Här finns ännu för lite av inte minst klassperspektiv kring framför allt brottets rötter och då även hur de ska åtgärdas. Det finns inga quick fixar. Här är det egna självförtroendet inte lika starkt och lusten att kopiera andras (politiska motståndares) lösningar lite för stor. Så här orkade kongressen inte riktigt hela vägen. Det var synd. Så här finns mycket mer att göra. Och den bitvis överskruvade krimretoriken från vissa ledande inom S behöver balanseras upp bättre av tydliga och konstruktiva motröster för en bättre helhet.

Gott var däremot att kongressen orkade driva på om miljön, klimatfrågan och den gröna omställningen. Rätt skött finns här ett
framtids- eller moderniseringsperspektiv. Något som partiledningen och Magdalena Andersson faktiskt behövde kongressens hjälp med för att inte slarva bort i sin ”mera som Sverige”- och folkhemsbyggande retorik.

I en analys av kongressen och dess medskick till partiledningen blev också tydligt hur stark faktiskt den fackligt politiska samverkan är. Och hur den påverkar och gör de politiska besluten bättre i vardagsnära plånboks- och arbetslivsfrågor. Fackligt förankrade ombud på kongressen driver på och vässar hela partiets politik så den kommer närmare verkligheten. Gör den mer konkret och mindre luddig och såphal. Och det är bra. Synd bara att inte fler med den bakgrunden och förståelsen fick plats i högsta partiledningen!

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare