Kirsi Nylund som nyligen deltog i Industrifackets, före detta Metallarbetarförbundets, årliga svenskspråkiga höstträff i Helsingfors vet hur det känns när den egna arbetsplatsen går omkull. Hon var nämligen arbetarskyddsfullmäktig vid Koverhars stålverk i Lappvik på Hangöudd som plötsligt stängdes sommaren 2012.

På en gång stod 263 arbetstagare varav 182 arbetare utan jobb. Det var ett hårt slag som drabbade hela regionen. Arbetstagarna kom ungefär fifty-fifty antingen från Hangö eller från Ekenäs.

– Jag blev arbetslös men sökte mig till merkonomlinjen vid Luksia i Hangö. 2014 var jag färdig merkonom och fick sedan jobb som förmånshandläggare i Hangö stad, berättar Nylund.

Trots byte av bransch har hon fortsatt som medlem av Ekenäs metallarbetarfackavdelning nr 117. Dessutom sitter hon andra perioden som medlem av den socialdemokratiska gruppen i Hangö stadsfullmäktige.

Hennes modersmål är finska men hon är helt tvåspråkig.

I många år plågades Finland av en lågkonjunktur som ledde till en hög arbetslöshet. I synnerhet Hangö drabbades svårt av lågkonjunkturen.

– Som högst var arbetslösheten uppe i femton – sexton procent. Men nu har den sjunkit ner till 9,9 procent, berättar Nylund.

Förstår flyktingarna

Hangö stad har tagit kvotflyktingar i flera repriser. Som stadsfullmäktigeledamot var Kirsi Nylund med då Hangö stadsfullmäktige år 2016 beslöt ta in nya kvotflyktingar.

– Efter det beslutet kom många asylsökande till Finland och många nya flyktingcentraler öppnades. Också i Hangö öppnades en flyktingcentral, berättar Nylund. Men i år har Hangö inte tagit emot några kvotflyktingar.

– Man har tänkt som så att om asylsökande får beslut om uppehållstillstånd som flykting i Finland så kan Hangö stad ge dem en plats. Men få har stannat i Hangö. De har hellre sökt sig till annan ort, berättar Nylund.

Hon har läst om fall där en asylsökande haft arbetskamrater där alla blivit dödade.

– Jag förstår dem bra eftersom de själva kan bli dödade om de återvänder till sina hemländer. Samtidigt finns det finländare som ser en terrorist i varje flykting och asylsökande. Attentaten i Åbo nyligen gjorde tyvärr det hela värre, konstaterar Nylund.

Hon påminner om att speciellt barnen lidit mycket.

– Det finns barn som lider av psykiska problem därför att de aldrig kunnat leva ett normalt liv. Samtidigt finns det många flyktingbarn som vuxit upp och som anpassat sig till ett liv i Finland.

Nylund pekar också på problemen med de papperslösa.

– Om ett beslut fattats om utvisning innebär det att de ska ut från flyktingcentralerna inom trettio dagar. Men om de vägrar uppstår problem. Enligt lagen får ingen som är sjuk och som behöver akut vård kastas ut. Men vem ska betala, frågar Nylund.

Hon påminner om andra praktiska problem.

– Innan en flykting beviljas uppehållstillstånd har denna person inget socialskyddssignum som skulle ge möjlighet till ett bankkonto. En del flyktingar har pass och andra inte. Det kan dessutom ta lång tid innan de finländska myndigheterna undersökt om deras pass är riktiga eller inte.

Ytterligare ett problem är konflikterna inom flyktinggrupperna.

– Det finns flyktingar som stridit med varandra i sitt gamla hemland. När de kommer till Finland placeras de på samma ställe där de fortsätter att strida sinsemellan.

Mot den bakgrunden menar Kirsi Nylund att vi i Finland kan se på vår egen historia.

– Under trettiotalet hade vi en besvärlig språkstrid och för snart hundra år sedan upplevde vi ett blodigt inbördeskrig mellan röda och vita. Och ändå har vi klarat av att gå vidare.