FSD:s verksamhetsledare Nils-Johan Englund hälsade alla välkomna och sedan var det dags för ett anförande av FSD:s vice ordförande Elin Härmälä om Jämlikhet, rättvisa och delaktighet.

Härmälä kommer från Pedersöre som enligt en färsk undersökning är Finlands socialt mest rättvisa kommun. Hon påpekade låg arbetslöshet, gemenskap och en väldigt aktiv tredje sektor som faktorer som avgjorde kommunjämförelsen till Pedersöres fördel. Det ser inte lika ljust ut om man ser på Finland som helhet.

– 958 000 personer levde i risk för fattigdom eller utanförskap i Finland år 2024. Det är 17,3 procent av hushållen, påpekade Härmälä som underströk att folkpensionsindexet är fryst fram till år 2027 och nedskärningar i bostadsbidrag drabbar särskilt studeranden.

– Vart tionde barn upplevde materiell fattigdom år 2024, vilket är en ökning från 3,7 procent år 2021.

Härmälä påminde om att kvinnans euro uppskattas traditionellt vara 84 cent men det kan vara ännu mindre beroende på hur man mäter löneskillnaderna.

– Kvinnovåldet är bland de högsta i EU. Årligen dödas 15-20 kvinnor av en närstående. När jämlikheten växer, växer också otryggheten. Klyftor leder till ökad kriminalitet och sämre samhällen.

Riksdagsledamot Pinja Perholehto från Nylands valkrets. (Foto: Topi Lappalainen)

Efter Härmälä talade riksdagsledamot Pinja Perholehto från Hyvinge i Nylands valkrets. Fram till riksdagsvalet 2023 var hon ordförande för Socialdemokratisk ungdom. Hon berättade om hur stort det påverkade henne när hon hade tillbringat nästan två år på ett psykiatriskt sjukhus, att det fick henne att inse välfärdsstatens betydelse.

– Ingen klarar sig ensam. Rättvisa och solidaritet betyder särskilt mycket för mig men vad betyder rättvisa för dig? löd Perholehtos fråga. Hon berättade att hennes föräldrar arbetade hårt, tog ansvar och visade kärlek.

– Under tiden behövde hela min familj solidaritet. Den nordiska välfärdsstaten var en trygg hamn för oss. Allt fler unga mår väldigt dåligt idag. Det är svårt att hitta hjälp och få hjälp i tid.

Perholehto betonade att samhället har blivit hårdare och fokus ligger mer på individen och mindre på gemensamt ansvar.

– Vi behöver kreativitet samt en balanserad och hållbar ekonomisk politik.

Perholehto varnade för följderna när man gör nedskärningar i socialskyddet.

– Barnfamiljernas fattigdom har ökat och till och med bostadslösheten ökar för första gången på tio år. Kvinnor tar hand om anhöriga och bär ett större ansvar när man skär ner i välfärden.

Perholehto ville också tala om digitalt våld som är ett nytt problem.

– Miljontals deepfakes sprids varje år och 98 procent av dem är sexuella. Det är ett jämställdhetsproblem.

Perholehto har gjort en lagmotion om skapandet av sexuella deepfakes utan samtycke.

– Vi måste styrka myndigheternas kompetens. Jämlikhet är inte ett nollsummespel. Fackföreningsrörelsen vet att man kan be ensam men man kan kräva tillsammans. SDP måste försvara civilsamhället från minister Rydman, poängterade Perholehto.

– Många finländare delar redan socialdemokratiska värderingar men man ska tala ett språk som människor förstår. Värderingar måste synas i allt vi gör.

Perholehto efterlyste rättvisa i den gröna omställningen, på arbetsmarknaden, i fråga om mänskliga rättigheter, i utrikes- och säkerhetspolitiken och i frågor som rör välfärd och försörjning.

I panelen ingick Elin Härmälä, Pinja Perholehto och Mika Helander samt Jeanette Björkqvist som moderator. (Foto: Topi Lappalainen)

Sedan var det dags för paneldiskussionen där både Härmälä och Perholehto deltog som politiker. Sociologen Mika Helander från Åbo Akademi deltog som akademisk expert och Jeanette Björkqvist var moderator.

I och med att Björkqvist själv inte är socialdemokrat, ville hon kolla hur många av de närvarande var socialdemokrater. Alla som hade kommit verkade vara socialdemokrater.

Först ville Björkqvist höra av Helander om läget är så dystert som det verkar vara.

– Vi sociologer är traditionellt bättre på att säga hur saker är än hur saker ska vara, inledde Helander och poängterade att jämlikhet och rättvisa är fördelaktiga för samhället.

– Göran Therborn har skrivit boken Ojämlikhet dödar, påminde Helander om den 2016 utgivna svenska utgåvan av Therborns bok från 2013, The Killing Fields of Inequality.

Helander underströk hur viktigt det är med social tillit och socialt kapital när man inte behöver misstänka sina medmänniskor konstant.

– Vi lever i en affektiv tid som leder till populism. Ni tog era exempel från media. Det ökar ytterligare den populistiska tiden, det här med rubriker och slagkraftiga uttryck.

Helander ville hellre se hänvisningar till forskningen än till rapporteringen i medierna, något som moderatorn Björkqvist protesterade mot.

Sedan tog Helander fram en sådan myt att gratis universitetsutbildning skulle vara en subvention från arbetarklassen till akademiska familjer, eftersom dessa ändå är överrepresenterade när det gäller högre utbildning fast den är gratis. Han menade att myten inte är ny utan man också tidigare har fått skjuta ned sådana påståenden med hänvisningar till forskning att universitetens rekrytering från de lägre samhällsklasserna skulle minska med införandet av terminsavgifter.

– Lagen är i många fall orättvis, sade sedan Helander som menade att det finns politiker som talar om rättvisa som någonting som enbart har med det att göra att lagen efterföljds.

– Många av lagförändringarna som har gjorts har skapat nya orättvisor. Det finns alltid utrymme för reform och förändring.

Helander hänvisade till gamla radikalfeministiska tankar om patriarkala strukturer och varnade för att dessa återaktiveras. Dessutom betonade han att unga män lider under patriarkala strukturer. Han underströk också vikten av att man talar om ett brett säkerhetsbegrepp i diskussioner kring krig, försvar och ekonomi.

Björkqvist ansåg att tidningsrubrikerna som hade ingått i Härmäläs och Perholehtos presentationer belyser att läget är knepigt för många.

– Jag har jobbat som ekonomiansvarig på en ungdomsverkstad, påminde Härmälä och varnade för vad som händer när ungdomar sitter utan utbildning och utan inkomst.

– Är allt regeringen Orpos fel? ville Björkqvist veta.

Perholehto var tydlig att så inte är fallet utan ungdomarnas tro på framtiden har sjunkit länge, också under coronapandemin, inte bara under den nuvarande regeringen.

Hon ville lyfta fram Socialdemokratisk ungdoms långa kamp i frågor som gäller psykisk hälsa.

– Det handlar inte om vem som sitter i regeringen utan vi ska ha gemensamt ansvar. Jag tycker inte om att bara påpeka fel utan jag vill hellre tala om vad vi ska göra i framtiden, sade Perholehto.

Björkqvist hänvisade till en artikel av forskaren Johanna Vuorelma i Helsingin Sanomat den 9 april 2026, ”Suomalainen hyvinvointivaltio petti lupauksensa” (”Den finländska välfärdsstaten svek sina löften”).

Helander svarade med att tala om en ond cirkel. Han lyfte fram Natobeslutet där man inte funderade vad som skulle kunne hända med USA på lång sikt.

– Nu har vi en allierad som skapar krig i Mellanöstern och vill ha oss med.

Härmälä menade att vi inte delar med oss på samma sätt som vi har gjort tidigare.

– Klyftorna ökar och då blir man mer rädd, man vill inte hamna på fel sida.

Björkqvist påpekade att SDP leder ganska tydligt i galluparna och ville veta vad man ska göra om man vinner valet.

Perholehto efterlyste djärva visioner samtidigt som SDP:s politik ska basera sig på realistiska antaganden. Hon ville att man ska tänka framåt och inte vara utsiktslös.

– Så klart måste vi göra någonting om ekonomin. Vi kan inte döda välfärdsstaten för den här skuldbromsen. Vi måste investera oss ur krisen, sade Härmälä.

– Jag tyckte inte att det var vettigt att gå med i skuldbromsen, sade Helander.

– För människorna handlar tilltron väldigt mycket om arbete, att man kan jobba under trygga förhållanden, konstaterade ÅA-forskaren och efterlyste stimulerande offentliga investeringar.

Björkqvist ville att de som är för skuldbromsen räcker upp händerna, något som en minoritet av de närvarande gjorde.

Moderatorn Jeanette Björkqvist efterlyste förslag till regeringsunderlag efter riksdagsvalet. (Foto: Topi Lappalainen)

– Ska man sitta i regering tillsammans med Samlingspartiet? ställde Björkqvist frågan till de närvarande socialdemokraterna.

– Jag tror att det skulle vara lättare med Centern men det beror på hur Samlingspartiet bestämmer om sin linje efter deras partikongress. Det viktigaste är att inte samarbeta med Sannfinländarna, sade Perholehto.

– En regering som är mer blandad klarar sig längre, sade Härmälä.

Perholehto menade att det är lättare att göra ekonomisk politik med Vänsterförbundet. Sedan om man talar om miljöpolitik, är till exempel De Gröna ett lättare parti att ha med i regeringen än Centern.

Sedan var det dags för frågor och kommentarer från publiken.

Kaj Andersson från Vanda talade om talkotraditionen efter andra världskriget när man började bygga det finländska välfärdssamhället och använde läget av de överskuldsatta under 1990-talets recession som ett varnande exempel.

När den historiska bakgrunden åberopades, utbrast Helander att hans gamla lärare Tom Sandlund fanns med i publiken.

Härmälä tog fast på talkoandan som Andersson hade nämnt.

– Talkokraften är kvar i Pedersöre, vi har koll på grannens barn. Hos oss är det gemenskapen som gör det.

Jonatan Wikström från Sibbo oroade sig för att om man håller för mycket fast vid status quo finns risken att många väljare som vill ha en djupare förändring inte röstar. Han menade att modiga idéer behövs, precis det som Perholehto hade efterlyst.

– Inom partiet skulle vi kunna ordna tillfällen där man kan föra politisk debatt, sade Perholehto och underströk att det görs av FSD men andra partidistrikt borde aktivera sig i större grad. Hon var tydlig med att man inte besegrar populismen med populism.

Peter Sjökvist från Närpes hakade på tanken att det gäller att gå framåt och menade att Samlingspartiet kniper sig fast vid det gamla.

– Det som maskinen gör ska också arbetaren få ta del av, sade Sjökvist.

Otto Pettersson från Helsingfors varnade för en kontinuerlig cirkel av erosion.

– När har det varit senast att någonting har blivit bättre? frågade han.

Vincent von Schantz från Esbo påpekade att fast det har pratats mycket om en regering tillsammans med Samlingspartiet efter valet, skulle det inte fungera bättre med ett regeringsunderlag bestående av SDP, Centern, De Gröna och SFP?

Perholehto svarade att det är möjligt om man får tillräckligt många mandat i riksdagen för ett sådant regeringsunderlag. Härmälä svarade i sin tur att hon skulle åtminstone vilja se en sådan lösning.

Fredrika Åkerö från Raseborg höll ett brandtal för större beslutanderätt åt kommunerna. Hon påminde om fallet med Lojo BB och överhuvudtaget varnade för en medveten politik som syftar på att nedmontera välfärlden.

– Mer ansvar till kommunen, vi vet vad som är bäst! Vi skulle kunna mycket bättre hitta lösningar för de unga. Nu sitter vi och väntar på understödsbeslut för ungdomsarbete.

– Ge makten tillbaka till medborgarna! pläderade Åkerö och efterlyste större flexibilitet i systemet.

– Många säger att äldrevården ska tillbaka till kommunerna, sade Björkqvist om läget efter att reformen med välfärdsområden genomfördes.

Karita Blom från Vasa underströk betydelsen av ordet förtroende.

– Eva Lindh, socialdemokratisk riksdagsledamot från Sverige pratade nyligen om förtroende och tillit. En av grunderna är att folk litar på myndigheter och på FSD:s fullmäktigemöte sade Antti Lindtman att en av de viktigaste sakerna i valkampanjen är att skapa förtroende för att staten ännu fungerar, kommenterade Blom.

– Välfärdsstatens garant är de individualiserade medelklassmänniskorna, sade Helander och lyfte fram speciellt åldringsvårdens betydelse för medelklassen.

– Eva Lindh är en fantastisk politiker, jag har samarbetat med henne i Nordiska rådet i tre år, sade Perholehto. Enligt Perholehto var det viktigaste ordet i paneldiskussionen tillit, det näst viktigaste framtidstro.

– Det har varit en intressant eftermiddag. Vi kan göra det annorlunda, konstaterade Härmälä.

FSD:s verksamhetsledare Nils-Johan Englund levererade en sammanfattning av paneldiskussionen. (Foto: Topi Lappalainen)

Sammanfattningsvis konstaterade FSD:s verksamhetsledare Nils-Johan Englund att ordet arbete skulle kunna få större plats.

– Arbetslöshetsgraden är över tio procent. Vi borde komma med lösningar, hur få ner arbetslösheten i det här landet. Hur kan vi göra Finland till ett mer attraktivt land att bo i, att arbeta i, att åldras i?

Enligt Englund är lösningen att inte ta med Sannfinländarna i regeringen.

– De hör inte hemma i en regering med oss.