Heinz Alfred Kissinger föddes den 27 maj 1923 i Fürth i Bayern och kom 1938 till USA som judisk flykting från Nazityskland. Han har varit känd som en av de största fotbollsfantasterna i USA. Under tiden som utrikesminister på 1970-talet fick han varje måndag morgon ett meddelande från Västtysklands ambassad gällande hur fotbollslaget i Kissingers födelsestad, SpVgg Fürth, hade klarat sig i söndagens match. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var Kissinger styrelseordförande för den numera nedlagda nordamerikanska fotbollsligan NASL.

Kissinger blev amerikansk medborgare sommaren 1943 och tjänstgjorde i USA:s armé som militärtolk i andra världskriget. Som amerikan bytte han det tyskklingande namnet Heinz mot Henry. År 1954 disputerade han för doktorsgraden vid Harvard med en avhandling om fred, legitimitet och jämvikt. Avhandlingen handlade om två 1800-talsstatsmän, Storbritanniens utrikesminister Castlereagh och Österrike-Ungerns utrikesminister och kansler Metternich. Senare skulle Kissinger själv bli en av 1900-talets största diplomater, något av en Metternich för sin tid.

Inom Republikanska partiet var den ledande gestalten inom partiets liberala falang New Yorks guvernör Nelson Rockefeller. Kissinger var utrikespolitisk rådgivare åt Rockefellers presidentkampanjer 1960, 1964 och 1968. Partiet nominerade dock Richard Nixon både 1960 och 1968. År 1964 gick nomineringen till högerfalangens portalfigur Barry Goldwater som förlorade stort mot Lyndon Johnson.

Kissinger träffade Nixon för första gången på en fest hos Clare Boothe Luce år 1967. Kvällens värdinna var en uppburen författare och societetsdam med ett förflutet som republikansk kongressledamot och ambassadör. Kissinger uppfattade Nixon som mer eftertänksam än vad han skulle ha trott. Under republikanernas hårda interna kamp om presidentkandidaturen 1968 stödde Kissinger Rockefeller mycket starkt och gick hårt åt Nixon. När nomineringen väl var avgjord, kontaktade han en av Nixons medarbetare och lovade göra vad som helst att hjälpa Nixon vinna valet.

Mellan 1969 och 1975 var Kissinger USA:s nationella säkerhetsrådgivare, först under president Nixon och sedan under president Gerald Ford. Den realistiska utrikespolitik Kissinger företrädde hade fatala konsekvenser i många länder. Vietnamkriget förlängdes och spreds till Laos och Kambodja. Statskuppen av Augusto Pinochet i Chile genomfördes den 11 september 1973 med stöd av USA. Nobels fredspris har sällan utdelats till så kontroversiella gestalter som år 1973 när prisets motivering löd “för utarbetande av fredsplan i Vietnam”. Vietnamkriget var över först 1975 och i det skedet var det svårt att bedöma vad Kissinger egentligen hade åstadkommit.

Utrikesminister Henry Kissinger med Chiles diktator Augusto Pinochet år 1976. (Foto: Wikimedia Commons)

Kissinger var USA:s utrikesminister mellan 1973 och 1977. Richard Nixon avgick i augusti 1974 och efterträddes av Gerald Ford som behöll Kissinger som utrikesminister. Det så kallade smutsiga kriget blossade upp i Argentina där militären eliminerade sina motståndare och i händelseförloppet ingår även 1976 års militärkupp mot världens första kvinnliga president Isabel Perón. På samma sätt som Kissinger hade stött militären i Chile, stödde han den argentinska militärjuntan.

Henry Kissinger har aldrig bett om ursäkt för de realpolitiska beslut USA:s statsledning träffade på hans rekommendation i det kalla krigets kontext. De militära ledarna i Chile och Argentina var inte de enda som tog till hårdhandskarna och genomförde omfattande utrensningar med stöd av USA.

När det gäller stormaktspolitiken är Kissingers arv det att han var en ledande arkitekt för avspänningspolitiken. Det gällde USA:s relationer till både Sovjetunionen och Kina. President Nixon åkte till både Kina och Sovjetunionen år 1972. Som säkerhetspolitisk rådgivare beredde Kissinger mark för tidens stora diplomatiska framsteg.

När Indonesien invaderade den före detta portugisiska kolonin Östtimor i december 1975, gav utrikesminister Kissinger grönt ljus. Den brutala invasionen ledde till att en fjärdedel av den östtimoresiska befolkningen fick sätta livet till. År 1999 fick Östtimor sin självständighet från Indonesien efter en hård kamp. Godkännandet av Indonesiens invasion skedde i det fördolda och både president Ford och utrikesminister Kissinger accepterade Indonesiens plan att invadera. Kissinger har inte heller i den här frågan bett om ursäkt fast östtimoresiska aktivister gärna skulle ha sett en sådan gest. Enligt Kissinger måste invasionen ses i det kalla krigets kontext och utgående från den dominoteori som styrde USA:s utrikespolitiska tänkande i Sydostasien under den epoken.

Utrikesminister Henry Kissinger år 1975. (Foto: Vita huset/Wikimedia Commons)

Till ovanligheterna hör att Kissinger var både utrikesminister och nationell säkerhetsrådgivare mellan 1973 och 1975. Förstärkandet av den nationella säkerhetsrådgivarens roll är ett viktigt arv från Kissingers tid. I och med att innehavaren av den befattningen inte behöver godkännas av senaten, innebar säkerhetsrådgivarens allt viktigare roll en förskjutning av utrikespolitisk makt från kongressen till presidenten.

Det är inte bara som fotbollsfunktionär Henry Kissinger har sysselsatt sig efter tiden som utrikesminister. År 1982 grundade han det geopolitiska konsultföretaget Kissinger Associates. Hans företag har gett råd åt flera multinationella företag i geopolitiska frågor. Bland företagets kunder kan under årens lopp nämnas American Express, Anheuser-Busch, Coca-Cola, Heinz, Fiat, Volvo, Ericsson och Daewoo.

Kissinger är inte den första medlemmen av Nixons kabinett att fylla 100 år. George Shultz var bland annat finansminister under Nixon 1972-1974 och senare utrikesminister under Ronald Reagan 1982-1989. Han fyllde 100 år i december 2020 och avled i Stanford i Kalifornien mindre än två månader senare. Inom två månader har Kissinger således möjligheten att bli den av Nixons kabinettsmedlemmar som har levt längst. De övriga är alla redan döda.