Här är det kanske på sin plats att motivera varför ni ska läsa en nekrolog om en halvkänd amerikansk showbrottare i ABL. Nekrologen blir förstås i så fall snarare till essä när man väl börjar motivera.

Den första inspirationskällan är Käärijä och den andra är Donald Trump, båda hyfsat aktuella gestalter i det populära medvetandet. De har ingenting direkt med Lanny Poffo att göra men de väcker en hel del associationer till showbrottningens värld, också till 80-talet.

Jag tänker alltså på Käärijäs neongröna bolero som knappast direkt kommer från 80-talets amerikanska showbrottning. Estetiken i utstyrseln påminner väl mest om mexikansk showbrottning, lucha libre. De flesta tänker på en brottare som bär mask när man talar om hur en luchador ser ut, men också masklösa brottare förekommer i lucha libre.

Aldrig tidigare minns jag att någonting som påminner om showbrottningens estetik skulle ha tagit det finländska populära medvetandet i ett lika häftigt strypgrepp som Käärijä nu. Visst hade vi den före detta showbrottaren Tony Halme, The Viking, som blev sannfinländsk riksdagsledamot 2003. De flesta i Finland tänkte ändå på honom som boxare och TV-kändis, att han hade varit showbrottare var mest en kuriositet.

Man kan diskutera exakt hur mycket av Käärijäs utstyrsel och framträdande har inspirerats av showbrottning, men jag är knappast den första som tänker att han faktiskt lyckades importera en sådan estetik till eurovisionsschlagern. Det känns otroligt att ungefär hela Finland och stora delar av resten av världen gick med på det, antagligen just för att det såg så exotiskt och nydanande ut.

En viktigare orsak till att skriva om Lanny Poffo är att Donald Trump för kampanj igen. Om Poffo är en intressant person att komma ihåg, är det just på grund av hans gimmick, hans persona, vad han representerade i showbrottningens värld. När han helt enligt showmanuskriptet bytte till värstingarnas sida år 1989, blev han introducerad som The Genius. Poffos grej var att hålla tal före matchen där han geniförklarade sig själv, alltså ungefär samma tal som Donald Trump har hållit sedan presidentvalet 2016.

Fast det gör texten till tvivelaktig som nekrolog, jämför jag Lanny Poffo med både Käärijä och Trump därför att när jag hörde om Poffos död, gällde de första tankarna mansrollen och heteronormativiteten. En hurdan mansroll projicerade The Genius? Varför var just han så intressant bland alla showbrottare, trots att han aldrig vann några stora titlar, vilket hans bror Randy Savage, eller Randy Poffo i det civila, gjorde.

Käärijä utmanar den traditionella finländska mansrollens normer eller töjer dem, leker med dem, som förstås är något typiskt för eurovisionsschlagern. Jag tänker att showbrottare på 80-talet gjorde det också. De var så överdrivet maskulina att det inte utmanade heteronormen om utstyrseln var limegrön eller ljusröd. De kunde klä sig på alla möjliga sätt, bara de platsade in i en maskulin våldsdiskurs. Det är ganska fräscht att en rapartist som Käärijä gör något liknande med sin utstyrsel som påminner om en luchador. Också de amerikanska showbrottarna kunde klä sig på ett uppseendeväckande sätt, inte minst Randy Savage.

Lanny Poffo var alltså bror till Randy Savage. Brödernas far Angelo Poffo var katolik av italiensk härkomst och modern Judy Sverdlin judisk, med rötter i Litauen och Belarus. Sönerna fick en katolsk uppfostran men man firade judiska högtider som pesach och chanukka lika mycket som de katolska högtiderna i familjen.

Efter att Randy dog år 2011, kontaktade Lanny en rabbi för att den judiska modern skulle få tröst i sorgen. Först då genomgick han själv en bar mitzva, något han inte hade genomgått som ung.

Lanny Poffo föddes den 28 december 1954 i Calgary i Kanada och växte upp i Downers Grove i Illinois, i en förort till Chicago.

Fadern Angelo Poffo var inblandad i showbrottningens värld redan tidigt, först som chaufför åt Gorgeous George, som kallades glamourpojke, en sorts pin up-gestalt vars popularitet bidrog till att göra showbrottningen till massunderhållning i USA. Utmanandet av könsrollerna var förresten något som förekom i showbrottningens värld redan på 1940- och 1950-talen. När den alkoholiserade Gorgeous George dog 1963 48 år gammal efter att anpassningen till livet efter showbrottningen hade visat sig vara oöverkomlig, bekostade Angelo Poffo begravningen.

Angelo Poffo blev sedan också själv showbrottare och Lanny Poffo brottades som ung i lag, tag team, tillsammans med fadern, men också tillsammans med brodern Randy. Ibland mötte han också brodern som motståndare i ringen. Det allra första solouppträdandet i ringen var mot fadern i samband med ett mindre evenemang.

År 1985 gjorde Leaping Lanny Poffo debut i WWF. Till en början var han på den goda sidan, en good guy eller babyface som de kallas. Brodern Macho Man Randy Savage var en stor värsting eller heel, men båda bröderna kom att byta sida till den motsatta sidan. Randy debuterade i WWF samma år som Lanny.

Fram till 1989 var alltså Lanny Poffo en så kallad babyface. Han var ingen särskilt populär sådan utan uppfattades som något stel, en av de mindre showbrottarna som uppträdde som uppvärmning åt de stora stjärnorna, en så kallad undercard wrestler.

Med sig till ringen tog han en frisbee dit han skrev en niddikt om värstingen han mötte i ringen och sedan läste han upp dikten och kastade sin frisbee till publiken.

Kopplingen mellan poesi och showbrottning var onekligen intressant, men någon stor publikfavorit blev poetbrottaren Leaping Lanny inte. Den poetiska sensibiliteten tilltalade inte riktigt genomsnittsåskådaren, men det var en gimmick som utmanade könsrollen något.

Poesin var inte bara en del av showen och skådespelet. Utöver sin karriär som showbrottare skrev Lanny Poffo nämligen två böcker. Den första var Leaping Lanny: Wrestling with Rhyme (1988) och den andra var Limericks from the Heart (and Lungs!) (2004). Idén att sälja en diktbok som en biprodukt till brottarens poetgimmick var kanske inte den mest kommersiellt lysande, men när den andra boken kom ut 2004, väckte det ett visst förnyat intresse för debuten från 1980-talet. I Poffos andra bok var poängen att med hjälp av diktformen limerick upplysa ungdomen om rökningens faror. Lanny Poffo förklarade att han var en fanatisk icke-rökare efter att ha sett vänner drabbas av rökningsrelaterade sjukdomar.

Det som gjorde Lanny Poffo känd som annat än en uppvärmningsakt var när han bytte sida till heel år 1989 och blev alltså en värsting, The Genius. Som sådan presenterade han sig själv på ett mycket liknande sätt som Donald Trump kom att uppfatta sig själv som politiker, ett självutnämnt geni. Som värsting blev han på ett helt annat sätt populär än vad han hade varit som en tråkig men poetisk babyface. När man tänker på vilken sorts showbrottare Donald Trump imiterar när han håller tal, så är det rätt uppenbart en värsting.

Poängen med den här nekrologen är inte att påstå att just Lanny Poffo skulle ha inspirerat Donald Trump personligen. Poffos skryt före matchen som The Genius råkar bara ha en hel del likheter med Trumps sedvanliga skryt. Sådana amerikanska väljare som är vana vid showbrottarnas sätt att skryta känner igen Trumps sätt att uppträda. På 1980-talet var det inte bara The Genius som skröt hejdlöst, utan det skulle en värsting vanligtvis göra för att irritera publiken.

Det riktigt speciella med Lanny Poffo var hans nya gimmick som värstingen The Genius och vad det säger om amerikansk kultur. En del värstingar skulle föreställa USA:s utrikespolitiska fiender. The Iron Sheik var från Iran och till exempel Nikolai Volkoff uppträdde som en sovjetisk värsting. The Iron Sheik, det vill säga Hossein Khosrow, hade representerad shahtidens Iran som grekisk-romersk brottare i OS i Mexico City 1968. När Khomeini kom till makten i Iran och landet blev en av USA:s fiender, hade Khosrow redan varit med i showbrottningens värld i ett antal år. Volkoff hette på riktigt Josip Peruzović och var kroat från Jugoslavien, men fick i uppdrag att sjunga Sovjetunionens nationalhymn som gimmick för att irritera den amerikanska publiken.

Lanny Poffo var inte en värsting som representerade en yttre fiende som Iran eller Sovjetunionen. Han representerade något av en inre fiende, den akademiska världen. Poffo uppträdde i akademisk kåpa och mössa och förkroppsligade den utbildade elitens förakt för de bondska och arbetarklassiga massorna. Det arroganta talet om att han var ett geni var ansett att väcka publikens ilska mot akademiker som tror sig att de är förmer. På riktigt var han inte akademiskt utbildad desto mera än Nikolai Volkoff var från Sovjetunionen, men antagligen tack vare hans tidigare poetgimmick fick han uppdraget att ta en sådan roll på sig.

Succén som The Genius var inte särskilt långvarig men i den rollen var det inte enbart uppvärmningsmatcher han fick delta i. Som värsting fick han också brottas mot den dåvarande mästaren Hulk Hogan. Lanny Poffo nådde höjdpunkten av sin karriär i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet.

Under sin politiska karriär har Trump sjungit de lågt utbildades lovsång. För många finländare som ser utbildningen som nyckeln till vårt lands framgång kan det låta konstigt. Men om man tänker på den amerikanska populärkulturen och 1980-talets showbrottning, kunde alltså akademikern presenteras som en ungefär lika bisarr och främmande gestalt som sovjetmedborgaren. Om man tänker på The Genius och hans akademiska skryt, är det på ett sätt en omvänd version av vad Trump åstadkommer i sina tal. Lanny Poffo var inte på riktigt en akademiskt utbildad person, utan efter Downers Grove North High School var det showbrottning som gällde. Trump har kandidatexamen från USA:s äldsta handelshögskola Wharton School, som är en del av University of Pennsylvania, ett Ivy League-universitet. I sin showbrottarpersona låtsades Poffo att han representerade den akademiskt utbildade eliten, medan i sin politikerpersona låtsas Trump att han står för de lägre utbildade och det vanliga folket.

Fadern Angelo Poffo dog 2010 och brodern Randy 2011. Det innebar att under de sista åren fick Lanny Poffo uppträda i olika evenemang där man hedrade deras minne. Att Lanny Poffo kom att klä sig i akademisk mössa och kåpa var egentligen ett arv från fadern. Redan Angelo Poffo hade nämligen uppträtt i sådan utstyrsel som showbrottare och han hade på riktigt studerat vid DePaul University och spelat baseboll i universitetets lag.

Modern Judy dog 2017 och några år före sin död flyttade Lanny Poffo till Ecuador. När hans hjärta gav vika i New York i februari var han på besök i USA. Han hade åkt till USA för att närvara vid ett bröllop och bevista showbrottningsevenemang.