Lindén har i åttioårsåldern kommit fram till att skildra sitt liv med hjälp av stämningsfulla och mustiga prosadikter. Greppet är fräscht och författaren är ytterst rutinerad. Men hur ska man läsa en självbiografisk diktbok där själva berättelsen tycks ha en extremt underordnad  roll? Det är inte de biografiska faktauppgifterna som är centrala utan känslolägen och mycket vardagliga scener, vilka tillsammans bildar en helhet där huvudpersonen rör sig mot allt större klarhet och försonas med sitt åldrande.

Kärleken är en ytterst central del av bokens tematik men de funderingarna kommer fram i små glimtar. Det kan handla om relationer mellan föräldrar och barn, den vuxna kärleken och hembygdskärleken till den österbottniska jorden. En viktig del av Lindéns livsberättelse är vägen från Österbotten till Sverige och tillbaka till Österbotten. Hon föddes 1940 i den dåvarande kommunen Öja som nuförtiden hör till Karleby och är bosatt i Nykarleby.

De partierna som skildrar livet i Sverige betonar starkt hemlängtan till Finland. I Lindéns berättelse finns en stark känsla av främlingskap, till en del i Österbotten i bokens början, sedan i Sverige där mycket känns främmande och till sist en lyckad återkomst till Österbotten där den grundläggande känslan av främlingskap övervinns.

Boken är också en sjuttiotalsfeministisk historia om en värld som på många sätt blir mottagligare för huvudpersonen. Den bärande känslan är att världen har förändrats till ett bättre ställe under de gångna årtiondena. Femtiotalet känns som en tid då det gällde att följa ett visst mönster, som en tid av likriktning. Sedan kommer sextiotalet och sjuttiotalet och med dem en frihetskamp för kvinnorna.

Boken är väldigt vardagscentrerad och på det sättet opolitisk men man ska komma ihåg att för sjuttiotalsfeministerna gällde framför allt det personliga som politiskt. Den litterära idolen Virginia Woolf skymtar som en viktig gestalt i bakgrunden och kampen handlar därmed om det egna rummet. Men den miljön som Lindén växte upp i var ganska långtifrån händelsernas centrum och det ursprungliga avståndet till det politiska skeendet sammanfattas i en avslöjande dikt:

Drömmen om kärlek, om gemenskap, en hel generations  uppvaknande. Vi skulle vara det nya folket. Pojkarna gick i tekniska eller i yrkesskolan, flickorna blev inte modedirektriser. Blev lärare och  sjuksköterskor, blev med barn. Utanför pågick studentrevolten, ockuperades universitet. Så fjärran från oss. Vi hade dansat tango och mött prinsen.

Lindén skildrar flykten från den lilla världen till den stora och sedan återkomsten till den lilla som erbjuder nya möjligheter för en tillvaro som inte längre är bunden av de gamla normerna. Det känns att jorden har förblivit densamma och cirkeln sluts, fast människorna och deras värld har förändrats till det bättre. Kärleken kallas vackert “en liten ört i skydd av trädet”. Boken är genomgående mycket naturnära och bland annat blommorna spelar en viktig roll i huvudpersonens resa mot försoning, kärlek och förmågan att acceptera tillvarons förgänglighet.

Någon lättläst bok är Flyghöjd inte och den som söker en rätlinjig berättelse som självbiografier ofta består av kan hitta högst små skymtar av en sådan. Helheten bärs av känslolägen och skiftande stämningar. Människolivet bildar sin båge som en del av naturens kretslopp. Sedan finns litteraturen och böckerna någonstans i bakgrunden som en viktig del av helheten fast boken främst handlar om annat än om att vara författare.

Titeln Flyghöjd för tankarna till en feministisk sjuttiotalsklassiker, nämligen Rädd att flyga av Erica Jong. Av titeln kan man anta att flygandet också i Lindéns fall handlar om frigörelse och det är kärleken i många dess former, också kärleken till litteraturen och hembygden, som är den bärande kraften i de korta snuttarna som tillsammans blir till ett liv. Mycket av det väsentliga finns i det fördolda och Lindéns värld är hemlighetsfull. Det tar en stund att komma in i boken, att komma över tröskeln men så småningom hittar prosalyriken sin otvungna, långsamma rytm. Boken öppnar sig på sina egna villkor.

Recension: Gurli Lindén, Flyghöjd – en självbiografi (2020); Marginal; 157 s.