Jag kallade fjolårets sista interpellation för en skamlig bottennotering, och det håller jag fast vid eftersom den var kontraproduktiv och bröt mot tanken om konsensus i säkerhetspolitik. Den här gången har interpellationen i varje fall ett högaktuellt och angeläget ämne. Bränsle- och energiprisernas höjningar drabbar många medborgare.

Dessvärre är interpellationen fylld med ensidig och osaklig EU-kritik och andas en total ansvarslöshet i klimatfrågan. Den håller en populistisk linje och faller kort och gott på sin egen orimlighet. Jag ska inledningsvis ge ett exempel på detta.

I interpellationen sägs att “Resten av Europa tvingas till orimliga utsläppsminskningar när Tyskland stänger kärnkraftverken i stället för kolkraftverken” och att Finlands regering inte har skött sin intressebevakningsuppgift inom EU” då “Tyskland får stänga en betydande mängd av sin utsläppsfria elproduktion”.

Sannfinländarna, Kristdemokraterna och Rörelse Nu kan förstås med goda argument kritisera Tysklands beslut att avveckla kärnkraft, men det är minst sagt absurt att klandra regeringen Marin för ett beslut som Tysklands kristdemokratisk ledda förbundsregering fattade år 2011. För över 10 år sedan!

Jag förstår mycket väl att Samlingspartiet inte undertecknat en interpellation som innehåller meningar som “man strävar efter att överskuldsatta euroländer ska hållas upprätt och förbli euromedlemmar genom att dela ut pengar till dem med förevändningar som först finanskrisen, sedan recessionen och nu klimatet.”

Vill de som undertecknat alltså att euroländer inte ska hållas upprätt, att antalet euroländer ska minska och finner de faktiskt allvarliga kriser som finanskrisen och klimatkrisen som förevändningar för att dela ut pengar?

Betänk hur Europa skulle ha klarat sig ur finanskrisen utan de åtgärder som vidtogs. Vi skulle då garanterat befinna oss i en mycket sämre situation än vi i dag gör.

Vad gäller klimatpolitiken brukar de som kritiserar en ambitiös linje ofta hänvisa till dels att Finlands andel av de globala utsläppen är försumbar, dels till att beslut måste fattas över större områden för att undvika så kallat koldioxidläckage. Men då vi väl får ett klimatpaket på EU-nivå så är det dåligt och till och med så kallade koltullar är enligt de som undertecknat interpellationen en dålig idé nu.

Interpellationen för fram att klimatpaketet har ett för högt pris enligt föreliggande förslag. Då återstår frågan om denna del av oppositionen har en aning om hur dyrt det blir för Europa, Finland och världen att inte göra en rättvis grön omställning i tid? Kostnaderna för en global uppvärmning på flera grader kommer att kosta enormt mycket mer än att bromsa växthusgasutsläppen i tid så att vi når målet i Paris-avtalet.

I interpellationen sägs att regeringens ambitiösa klimatmål inte påverkar det globala klimatet. Men vi påverkar hela EU i en mer ambitiös riktning, vilket är av vikt för hela världen, och för att kunna göra det trovärdigt ska vi gå i bräschen, vilket vi också vinner på ekonomiskt i längden. Det är så lätt att säga att vi inte behöver göra något eftersom vår andel av utsläppen är så liten. Men det är ett ohållbart förhållningssätt.

För det första byggs klimatkrisen upp av de kumulativa utsläppen, och alla utsläpp spelar en roll i slutändan och vi har moralisk skyldighet att sköta vår bit, givetvis så att det inte föranleder högre utsläpp någon annanstans på jorden.

För det andra kan alla länder, delstater, regioner och städer komma med ursäkten att deras utsläpp allena inte avgör frågan. USA kan säga att det avgörande är vad som sker med övriga världens utsläpp som utgör över 85 procent. Länder i olika industrialiseringsfaser pekar också finger mot varandra med goda argument. Ur ett globalt perspektiv står det klart att allas insatser behövs. Vi i Finland ska ha höga mål för världens och vår egen skull, och också för att kunna bidra till att föra EU i hållbar riktning trovärdigt.

För det tredje är det viktigt att understryka att vårt mål inte bara är att få ner utsläppen tillräckligt utan att lyckas med det och vara ett välfärdssamhälle. Då kan vi bidra med exemplets makt och teknik, samt gynnas ekonomiskt av att gå i bräschen samtidigt som vi axlar ansvar. En omställning kommer ske, frågan är bara vilka länder som klarar omställningen vid vilken tidpunkt.

För det fjärde är det givet att en omställning kommer att ske förr eller senare, men i ett senare årtionde blir den mer abrupt, mindre välplanerad och mer kantad av tvång än incitament. Och de som kommer in på efterkälken och står sist kvar med bara fossila strukturer kommer ha det illa ställt.

Det så kallade “Kina först”-argumentet håller alltså inte, men Kina går först i vissa gröna tekniker nu, vilket gynnar dem. De som står på bromsen gör sitt land en stor björntjänst. Det finns i Finland lyckligtvis en samsyn i de stora frågorna mellan näringsliv, arbetsmarknadsparter och staten.

Interpellationens budskap är tydligt: en ambitiös klimatpolitik skadar ekonomin. Dess alternativ är istället att hålla fast vid gamla fossila strukturer. Men det finns inga belägg för att det lönar sig att komma på efterkälken. Tror ni, berörda del av oppositionen, på fullt allvar att de länder som nu håller sig beroende av kol och olja har framtiden framför sig?

Det gör inte jag. Däremot håller jag helt med om att Europas beroende av importerad naturgas är problematiskt. Likväl är det inte en god anledning att ställa en interpellation till regeringen Marin.

Åtgärder behövs

De stigande bränsle- och energipriserna drabbar som sagt många medborgare. Åtgärder behövs både på kort och längre sikt. Det råder det stor enighet om. Sedan kommer frågor om vilka åtgärder som är att föredra, vilka som är ekonomiskt försvarbara och vilka vi har ett system för. Det är till exempel klart att riktade stöd inte går att verkställa i en handvändning.

För det första finns det, som interpellationen helt korrekt tar fasta på, många som gör långa arbetsresor som inte går att undvika. Speciellt svår är situationen för dem som bor på glesbygden och de som inte har tillgång till kollektivtrafik eller av annan orsak måste använda bil.

Med tanke på detta välkomnar jag regeringens förslag att kännbart höja avdraget för resekostnader. Det är en viktig åtgärd. Likaså att kilometerersättningen för egen bil höjs. Åtgärden uppskattas hjälpa över en halv miljon finländare. Det ska löna sig att arbeta och det är fel om en oskäligt stor del av lönen går bara till att köra till och från jobbet.

Det är också viktigt att regeringen har enats om att höjningen av boendekostnaderna på grund av de stigande energipriserna ska tas i beaktande när utkomststöd beviljas.

Sedan planeras en stödmodell, vars syfte är dels att öka energiskattesystemets klimaträttvisa, det vill säga att stöd beviljas på inkomst- och regionbasis så att alla får en värdig chans att ställa om till mera klimatsmarta lösningar. Enligt oss socialdemokrater kan en rättvis grön omställning stärka vår konkurrenskraft och skapa nya jobb, men den måste ske inkluderande och rättvist under hela processens gång.

Den här stödmekanismen saknas i vårt system idag, så den ska utarbetas. Det är lätt att ropa efter den då den är motiverad, men verkställigheten kräver förberedelser.

På tal om elpriser är det kanske många som nu drabbas hårt av krisen då de haft spotavtal utan att ha fått information om riskerna med ett sådant. Därför är det bra att regeringen ökar informationsskyldighet i fråga om elavtal så att alla vet vad som gäller, vad fördelarna är och vad riskerna är med olika avtal.

Vad gäller elen är det viktigt att komma ihåg att regeringen Marin har sänkt elskatten för industrin till EU:s miniminivå. Därtill har lagar som dämpar överföringspriserna för el trätt i kraft i augusti, vilket beräknas sänka överföringsavgifterna med över 370 miljoner euro jämfört med år 2020.

Vi ska också komma ihåg att vid sidan om bilisterna drabbas även våra jordbrukare hårt av krisen. Därför har regeringen fattat beslut om att fastighetsskatten på produktionsbyggnader inom jordbruket slopas temporärt. Det ligger i hela landets intresse att vi har en tillräcklig försörjningsberedskap och att livsmedelskedjan fungerar.

Vid sidan om kompensationer behöver vi också fortsätta ställa om vår ekonomi till att bli mera hållbar. Det gör också vårt samhälle mindre sårbart för prisförändringar på fossila bränslen. Därför är lånegarantimodell för hushåll ett bra förslag från regeringen.

Tack vare den typ av statsborgen kan bostadsaktiebolag nu lättare få tillgång till lån för reparationer som minskar energianvändningen och som är bra för miljön. Allt från fönsterbyten till byte av uppvärmningssystem.

Det är skäl att betona att höjningen av bränslepriserna i huvudsak beror på att världsmarknadspriset på olja har stigit.

En del förslag som är lätta att kasta fram i debatten har visat sig vara svåra att förverkliga på kort sikt, eller vara sådana som inte effektivt når de drabbade. Vi behöver en bred palett av åtgärder och regeringen har redan presenterat ett paket som är en bra början, även om kompletteringsbehov kan finnas.

En del av de förslag som oppositionen framfört skulle kanske utifrån en första anblick vara behövliga, men då man ser till helheten är de inte så bra. Exempelvis är enbart en betydande sänkning av bränsleskatten en dyr metod som inte nödvändigtvis leder till önskade resultat, eftersom effekterna på pumppriset skulle vara relativt små.

Sänkningen riktar sig inte heller väl till dem som drabbats hårdast av prisstegringen. Skatternas andel av literpriset på bränsle minskar i takt med att oljepriset stiger. Det här medför att skattesänkningar måste vara väldigt omfattande för att ha reell effekt.

Den här aktuella interpellationen handlar om inflation, som är ett viktigt ämne. Men beskyllningarna mot regeringen är osakliga. Det börjar gå inflation också i interpellationerna som är oppositionens starkaste verktyg och borde användas med omsorg.

Krisen med stigande energipriser kräver lyhördhet och fortsatta åtgärder samt ett utvecklande av system för riktade stöd, vilket regeringen enats om att skapa.

Vi behöver stödja de som drabbas av hårda prisökningar, fortsätta på vår nuvarande EU-linje och hålla fast vid våra klimatmål.

Regeringen Marin har mitt fulla förtroende.

Johan Kvarnström

I Finlands riksdag, 22.2.2022