Du startade nyligen en svenskspråkig podd, Hoppet, tillsammans med Matias Mäkynen. Hurdant har mottagandet varit?

– Positivt. Det behövs ju fler politiska poddar på svenska i Finland och det behövs mer fokus på frågor om klimat och rättvis omställning. Det har varit lärorikt för oss och förhoppningsvis också för lyssnare. Första avsnittet blev lite långt, men det var ju ett pilotavsnitt.Nu har vi två avsnitt ute och följande spelas in innan riksdagen sammanträder igen i februari. Vi är ivriga. Även sådant som jag vetat i teorin tidigare känns på ett annat sätt då frågorna som har ett större perspektiv än dagspolitik diskuteras ordentligt och offentligt. Motivationen stärks.

Syrien genomgår ett dramatiskt maktskifte. Hur ser du på landets framtid och finns det någonting vi i Finland kan göra för att hjälpa det krigshärjade Mellanöstern?

– Vi vet vad som försvinner, men inte vad som kommer istället. Jag är den första att bekänna stora kunskapsluckor om Syriens historia och landets läge just nu. Det mest avgörande är ju hurdana institutioner som tar form och hur hållbara de är. EU:s handlingsutrymme är begränsat, men som union, och varje medlemsland för sig, bör förstås göra allt vi kan för att gynna stabiliteten och freden.

Sjukhusnätet drabbades hårt av regeringens nedskärningar. Fungerar ansvarsfördelningen i vårt politiska system när regeringen har så här stor makt över välfärdsområdena?

– Det är en avgörande aspekt av sjukhusnätsfrågan, att oavsett vad som är rätt så borde välfärdsområdena få fatta dessa beslut. Regeringens signal inför valvåren är olycklig. Redan utan detta är vi ju i ett läge där staten styr verksamheten långt i och med att riksdagen fattar beslut om finansieringen. Tyvärr innebär regeringens budgetlagar som efter omröstningar godkändes i riksdagen att områdena förlorar stora summor i förhållande till att dessa ändringar inte hade gjorts. Så länge vården är underfinansierad finns det bara svåra alternativ för HUS och välfärdsområdena och närservicen lider.

– Däremot är det sant att vi har personalbrist inom specialistvården. Men det problemet blir bara värre av att vården underfinansieras så till den grad att det blir uppsägningar. Åtstramad invandringspolitik gör ekvationen ännu svårare.

Luciaomröstningens vinnare har fått stå emot en hel del rasistiska påhopp. Vad kan man göra för att öka toleransen i vårt samhälle?

– Hela samhällsklimatet behöver bli varmare och öppnare och det bidrar alla till, men särskilt offentliga personer och ledare och förtroendevalda. Och dessa föregår inte idag alltid med bästa exempel tyvärr. Det finns strukturella problem och mer sociokulturella problem. Allt från anonym rekrytering till bättre kunskap i frågor om mångfald behövs. Det finns bra kampanjer och material, men samtidigt blir allt svårare då vi har ett regeringsparti som inte ens kan säga att rasismen är ett stort problem i Finland.

Slottsbalen tycks intressera och fascinera finländare minst lika mycket som förr. Vad betyder det för dig som riksdagsledamot att bli inbjuden dit med avec?

– Det är en ära och glädje och jag tänker mycket på att vi är där för att representera. Det värmde mycket då jag fick höra att slottsbalen visats live på Bio Pallas i Karis och att publiken applåderat då det blev vår tur att skaka hand med presidenten. Och efter hälsningen om glad självständighetsdag sade jag också hälsningar från Raseborg och presidenten tackade och såg glad ut. För mig och min fru är det en höjdpunkt på året, fast det blir goda samtal med andra gäster är det hela som ett äventyr på tumanhand för oss. Det är fint att fira Finland.