Tack bästa ordförande, ärade hedersordförande, ärade kongress, bästa vänner,

Det är fint och glädjande att se er alla här på FSD:s politiska högtid: kongressen. Vår tid behöver engagemang, äkta demokratiska samtal, debatter, dialoger, idéer och ansvar för det gemensamma. Det skänker stabilitet och framtidstro samtidigt. Vår tid behöver just detta. Vår tid behöver socialdemokrati.

Det här är en tid då Ukraina hela tiden behöver vårt aktiva stöd i alla former fram till att landets suveränitet är tryggad och fred råder. Det här är en tid då Europa fortsatt måste stå enat i fördömandet av Rysslands avskyvärda anfallskrig och lösa energikrisen och skapa hållbara framtidslösningar.

En tid då många kämpar i sin vardag och vi ser risk för både ytterligare ökad inflation och lågkonjunktur.

Samtidigt en tid då många viktiga framsteg tagits och tas under regeringen Marins ledning för att samhället ska bli bättre, för att garantera säkerhet och trygghet, för att ingen ska lämnas utanför, för att stödja människor utan att förvärra kostnadskrisen, för att snabbare göra oss mer självförsörjande och oberoende av fossila bränslen från diktaturer.

Alla kriser till trots utvecklar vi välfärdssamhället hela tiden och med tanke på omständigheterna har vi åstadkommit massor. Förbättrat mycket. Vi är lösningarnas och hoppets parti. Vi har en hel del kvar att göra fram till valet.

Jag vill ändå direkt rikta blickarna också mot andra april nästa vår. För fram till dess ska vi göra allt för att vara statsministerparti även nästa period. Vi är SDP, vi går för valseger!

Bästa kamrater,

Det är fint att se er just här, i Åbo, staden där vårt parti grundades 1899. Grunden, värderingarna och många av målsättningarna är de samma nu som då. Demokrati och rösträtt. Friheter. Fredsideal. Jämställdhet mellan könen. Allas rätt till avgiftsfri vård och jämlik utbildning.

På tal om utbildning så ja, Åbo är min – som så mången annans – kära gamla studiestad. Jag hade tack vare vår nordiska välfärdsstat möjlighet att studera ända till magister som ung pappa utan besparingar. Vi är hela generationer som känner tacksamhet över allt som välfärdssamhället gett oss och möjliggjort. Samtidigt för varje tid med sig nya utmaningar och systemet måste ständigt utvecklas för att bevaras. Men principerna är de samma fast de lever i tiden.

Maarit Feldt-Ranta betonade att vi ska höja blicken och se den stora bilden. Hon sade att det vi alla är länkar i en lång kedja. Vi människor kommer och går – idéer och institutioner består.

Samtidigt bärs de upp av, och utvecklas genom personligt engagemang, av modiga människor som sätter sig själva i blöt och ger tid och energi till försöket att göra en insats för allas bästa.

Nu på FSD:s kongress vill jag ge några välbekanta exempel.

Jag tänker på Viktor Kock som tog över FSD med ett idogt kämpande utifrån ett fackligt kunnande 2016. Viktor som åkte till den grekiska ön Chios för att jobba som volontär. Och som med sin fru på bröllopsdagen patrullerade längs stranden i stormen då en överfylld gummibåt kom i land. Ett litet spädbarn lades i hans famn, av mamman som inte hölls på benen längre. Jag brukar tänka på Viktor som klättrar med bebisen till mottagningscentralen då det känns ensamt och tungt att försvara asylsökandes, flyktingars och så kallade papperslösas rättigheter. Vi vet alla att vi alltid har starkt stöd här i FSD för solidaritet.

Jag tänker vidare på Anette Karlsson som i en intervju för Arbetarbladet berättar att hon i slutet av sin högstadietid fick höra att hon inte duger, att det inte är någon idé att hon söker utbildning på andra stadiet. Och att hon tänkte ge upp, men fick stöd hemifrån och slutligen en studieplats och flera framgångar. Hon fortsatte ändå tänka på det orättvisa i att en del av hennes vänner saknade stödet hemifrån och förblev utan utbildning. Och så tog hon kamp för bland annat den utvidgade läroplikten. Under hennes tid som FSD:s ordförande trädde den historiska reformen i kraft tack vare regeringen Marin. Det är vi mycket stolta över.

Då kommer vi fram till vår nuvarande ordförande Dimitri Qvintus. Då dagarna känns långa och takten hård är det värt att komma ihåg hur “Dimi” en lång tid slet sju dagar i veckan som rådgivare för vår partiordförande Antti Rinne och bidrog till att vi blev statsministerparti. Det möjliggjorde allt det som vi nu fått igenom. Och det är inte lite.

Exempel:

Ett ambitiöst och ansvarsfullt klimatmål.

En höjning av de lägsta pensionerna och sociala stöden.

Mindre dagisgrupper, lägre dagvårdsavgifter och rätt till subjektiv rätt till dagvård på heltid för alla.

Genuint avgiftsfri utbildning på andra stadiet.

En mängd satsningar på stärkt sysselsättning.

En bättre språkpolitik, med uppdaterad nationalspråksstrategi.

Inrättande av tjänsten som äldreombudsman.

Mer miljöskydd, för att skydda biodiversiteten.

Satsningar på utbildning på alla nivåer.

I lag bindande och skärpt vårdardimensionering.

En familjeledighetsreform som beaktar familjers mångfald och ger en jämnare fördelning av ansvaret, i praktiken bland annat fler pappor hemma.

En samtyckeslag och skärpta straff för sexualbrott.

Fler poliser.

Korrigering av taxilagarna.

Och sist men inte minst utan i vissa avseenden störst: social- och hälsovårdsreformen som förverkligas utan att skära i anslagen och utan privatiseringar. Som lyckligtvis förverkligas som vi vill.

Det sker inte utan turbulens som vi alla har märkt. Vårdreformen tydliggör att vården hittills varit underfinansierad, speciellt primärhälsovården som denna period ändå beviljats mer pengar än någonsin.

Vårdsektorns kris behöver många lösningar. Det finns ingen enskild mirakelmedicin.

Vårdreformen är en del av lösningen, arbetsmarknadsöverenskommelsen en annan, vårdgarantin en tredje, vårdardimensioneringen en fjärde, egenläkarmodellen en femte, välbefinnande på arbetsplatserna en sjätte och så mer pengar, vilket också beviljas – frågan är om det behövs ännu mer än de ökningar som finansieringslagen för med sig per automatik, och hur stat och områden kan kommunicera bättre för en gemensam syn på ett system där finansieringen delvis justeras i efterhand utifrån faktabaserat utfall.

Nu är det viktigaste att övergången vid årsskiftet går så smidigt som möjligt. Sedan tar utvecklingsarbetet ny fart. Reformen är inget trolleritrick som gör allt bra, men den ger förutsättningar för att tackla kostnadsökningen och sätta starkare fokus på tidiga insatser och förebyggande vård, vilket är gynnsamt på alla sätt.

Vi socialdemokrater vägrar skära ned på vårdanslagen. Vi satsar hellre ännu mer på vården än sänker skatten över hela skalan som högern vill.

Bästa kongress,

Vi är i slutet av en helt exceptionell period där den socialdemokratiskt ledda regeringen ställts på prov och axlat ansvar i kris efter krig. Samtidigt som ett ambitiöst regeringsprogram förverkligats. Listan på allt vi åstadkommit är inspirerande. Men till perioden hör också tunga saker. Vi har gjort det nödvändiga i svåra situationer. Och det ska vi inte sticka under stol med, tvärtom, en nyanserad världsbild hör till socialdemokratin.

Jag tänker på restriktioner för att skydda liv under pandemin. Jag tänker på ökad statsskuld då vi svarat på kriget som bröt ut den 24 februari. På patientsäkerhetslagen som behövdes för att följa grundlagen.

Jag tänker på ett citat ur den danska tv-serien Borgen, där den fiktive statsminister Birgitte säger dessa realistiska ord:

“Jeg er statsminister, Jeg ved ikke, om du kan forestille dig… Det er ikke alle beslutninger man ligefrem elsker”.

Vi älskar inte alla beslut, men vi står för dem, för politik handlar om ansvar. Vår partiordförande och statsminister har axlat ansvar och visat prov på sant ledarskap i dessa kristider på ett helt otroligt sätt.

Som följd av kriget fick inleddes en Natoprocess där Sverige och Finland avancerade hand i hand. Våra länder ska nu givetvis gå tillsammans hela vägen.

Sedan kan medlemskapet stärka det nordiska samarbetet. Som Norges statsminister, Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre sagt kan Finland finna inspiration av hur Norge kunnat upprätthålla sitt internationella engagemang genom fredsdiplomati och bistånd parallellt med sitt Natomedlemskap.

Ärade kongress,

Kriget fortsätter och energin används som ett vapen mot hela Europa. Men Putin kommer att förlora. Den förgångna tekniken, det fossila, förpassas till det förflutna allt snabbare så här. Vi har både klimatskäl och säkerhetspolitiska skäl att försnabba den gröna rättvisa omställningen. Den är inte problemet bakom stigande priser, den är en del av lösningen. Länder mer beroende av olja och gas har ännu högre inflation. Även här hos oss behövs ändå stöd.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att hjälpa finländare som kämpar mot stigande el- och bränslepriser. På kort sikt är pragmatiska lösningar nödvändiga, men på sikt går vi snabbare mot hållbarhet. Det är centralt att alla kan vara delaktiga i omställningen. Den ambitiösa linjen behöver fortsätta, förutsebarhet är en nyckelfaktor för investeringar i förnybar energi. Finland är föregångare och ska så förbli.

Det här tangerar starkt vårt behov av att satsa ännu mer på forskning och utbildning, vilket är ett av många områden där vi sökt parlamentariskt samförstånd för kontinuitet. I tider av snabba förändringar kan vi vara säkra på att satsningar på utbildning är centrala för Finland. Vi vill fortsätta stärka grundskolan och andra stadiet. Vi vill införa tvåårig förskola. Vårt mål är att varannan ung år 2030 ska få högskoleexamen.

Kunnande och bildning behövs. Samtidigt är vår försörjningskvot sådan att ekvationen inte går ihop utan mer arbetskraftsrelaterad invandring. Den har blivit smidigare denna period, och denna utveckling måste fortsätta. Brist på arbetskraft har blivit ett hinder för fungerande service och företagsutveckling. Ingen som sett prognoserna kan förneka behovet av invandring.

Bristen är förstås en utmaning som kommer sig också av en god sak: den höga sysselsättningsgraden på 74 procent, 100 000 fler i arbete än då perioden inleddes, och sett till heltidssysselsatta är vi nu bäst i Norden.

Vårt nya mål för nästa period är en sysselsättningsgrad på 80 procent och vårt långsiktiga mål kamrater, är full sysselsättning.

Redan denna höst har vi mycket kvar att göra. Gruvlagen, funktionshinderservicelagen, translagen, för att nämna tre propositioner som behandlas i riksdagen just nu.

Avslutningsvis, bästa vänner,

Jag vill ta med er till Raseborg, till Karis, till ett trapphus i Tallmo. Vi är där för att knacka dörr inför riksdagsvalet 2019. Bakom en dörr finns en glad äldre dam som hejar på oss. Bakom en annan öppnar en tonårspojke som avbryts av en alkoholiserad man och ursäktar sig med att familjen inte brukar rösta, men han får kanske en känsla av att något av detta angår honom också och förhoppningsvis tar han del i samhällsfrågor i framtiden.

Så en trappa upp, öppnas en dörr till:

Kvinnan suckar hopplöst, nå vad har ni att komma med? Hennes förväntningar är låga. Jag berättar om utvidgade läroplikten och om hur vi inspirerade av Islands modell för unga vill införa en Finlandsmodell som garanterar alla unga en hobby. Något tänds i hennes blick, hon säger att det är just sådant hon behöver, för hon är sjukskriven längre tid, ensamstående och kan inte erbjuda sina barn allt hon önskar.

Hon är ett typexempel på en människa som jobbat hårt, men haft omständigheterna emot sig. Också hennes barn ska få likvärdiga förutsättningar i livet och kunna bli vad som helst. Mycket av det vi åstadkommit denna period stödjer denna familj. Och på den vägen vill vi fortsätta. Det handlar inte om att göra “valbudget”.

Det är faktiskt vi som vill täta skattebasen ännu mer och skapa förutsättningar för tillväxt och full sysselsättning. Vi som vill stoppa att pengar går till skatteparadis. Det är högern som försummar skatteflykt, som vill sänka skatterna för höginkomsttagare och stärka ojämlikheten och göra nedskärningar som blir dyrare i längden.

Det är upp till väljarna i vår att ta ställning. Vem ska leda landet, Petteri Orpo eller Sanna Marin?

För oss är svaret givet. Och vi, till skillnad från Samlingspartiet, är en garant för att Sannfinländarna inte får igenom sitt så kallade “finskhetsprogram” som skulle försvaga vårt älskade nationalspråk.

Vårt mål är att den nya riktning Finland tog in på 2019 får en fortsättning så att välfärden utvecklas även i prövotider. Ett gediget valprogram som svarar på tidens utmaningar är under arbete enligt tidtabell. Vi går starka mot valet tillsammans.

För FSD:s del ska ribban också läggas högt, vi har chansen att få fler platser i riksdagen. Det ska vi tillsammans arbeta hårt för.

Tack för denna ära att få inleda debatten med ett längre anförande. Jag önskar er alla en givande och idérik kongress.

Kamrater,

Kampen fortsätter!