Omröstningen slutade med 86 riksdagsledamöter som ville avsätta näringsministern och 95 som röstade för att han får sitta kvar. 95 är klart mindre än 100 och hade oppositionen varit fulltalig, är det högst sannolikt att ministern i så fall hade fått avgå. I det fallet hade hela regeringen kunnat gå samma öde till mötes ifall Sannfinländarnas partiledare Riikka Purra hade dragit sina slutsatser om regeringens förmåga att hålla ihop.

SFP hade inte förtroende för Junnila men för hela regeringens fortsättning röstade man. Detta fick SDP:s riksdagsledamot Johan Kvarnström att reagera på Twitter att nu vet vi var SFP:s gräns går.

Nu vet vi exakt var gränsen går för SFP. Minister Junnila har inte partiets förtroende, men det har en regering där han är minister och till vardags ska representera Finland internationellt. #junnila

– Johan Kvarnström (@KvarnstromJohan) June 29, 2023

Att Junnila ska representera Finland internationellt kommer att vålla statsminister Petteri Orpo huvudbry. Statsministern hade enkelt kunnat lösa situationen genom att kräva att Sannfinländarna byter ut sin näringsminister nu. De har hur som helst tänkt att Junnila ska bytas ut mot Sakari Puisto år 2025 och det hade varit en enkel lösning att snabba på den processen med ett par år.

Sannfinländarna har en minister från Egentliga Finland i Ville Tavio, så Junnila behövs inte heller för den regionala balansens skull. Att han alls är minister är för att partiet vill undvika splittring och hålla ytterhögern inom partiet nöjd. Junnila har också bett om ursäkt, något som inte är säkert att de andra företrädarna för den yttersta högern inom partiet är kapabla att göra.

Att Sannfinländarnas ytterhögerfalang hålls inom partiet samtidigt som regeringsansvaret tynger dem står i den ena vågskålen. I den andra står Finlands internationella trovärdighet när näringsministern åker till Israel, Tyskland och många andra länder där det inte är rumsrent att skämta om nazismen.

SDP:s partistyrelse kom idag med följande konstaterande: “Junnila som har stadiga, verifierade kopplingar till extremistiska rörelser och som upprepade gånger i sina egna tal och i sina budskap på sociala medier brukar nazistsymbolik och fascistiska rörelsers terminologi, är inte lämplig som minister.”

Även om Junnila vann förtroendeomröstningen, kommer hans närvaro i regeringen att ge oppositionen ordentligt med ammunition. Två år kan kännas som en kort tid för statsministern, men Finland kan hinna få en hel del negativ uppmärksamhet innan sommaren 2025.

Den finländska politiska diskursen har hur som helst berikats med nya bilder och symboler. De som grävde fram bland Junnilas gamla uppdateringar på sociala medier hittade bland annat en julhälsning som föreställde en Ku Klux Klan-snögubbe med en snara och allt.

Till förtroendeomröstningen kom Junnila iklädd en slips med bilder av tvättbjörnar. Hans tidigare skämt om kandidatnummer 88 och Ku Klux Klan osv. fick journalister att leta efter den förenande länken mellan tvättbjörnen och extremhögern.

Helsingin Sanomats journalist Petja Pelli hittade den rätta kravattdesignen och konstaterade att djuret inte är den bland extremhögern populära honungsgrävlingen, utan en tvättbjörn.

Tällä on ihmetelty Junnilan tänään käyttämää kravattia. Selvitin asiaa. Ei, kravatissa ei esiinny mesimäyrä, tuo Riikka Purran ja Steve Bannonin lempieläin. Siinä esiintyy pesukarhuja. Kyse on tästä kravatista (1/8): https://t.co/WSjPo1GAE2

– Petja Pelli (@PelliPetja) June 28, 2023

Det finns en hel del felaktiga föreställningar om tvättbjörnen som kopplar ihop djurets framkomst i Europa till tyska nazistledare. Pelli öppnade upp problematiken på ett snyggt sätt i sin artikel i Helsingin Sanomat.

Tyska Die Welt har i en artikel av Chris Melzer redan 2009 gått till botten med tvättbjörnens oförtjänt nazistiska rykte.

Enligt ryktena var introducerandet av tvättbjörnen i Tyskland år 1934 något som den jaktintresserade ledande nazisten Hermann Göring varmt välkomnade. Men myten om Görings tvättbjörnar lär vara endast en myt. I själva verket fastnade tvättbjörnuppfödarens ansökan i den nazistiska byråkratin i betydligt lägre nivåer än Göring och djuren släpptes lös i den tyska naturen innan nazisterna hade gett tillstånd till det. Under nazitiden hölls stammen relativt liten, men under tiden efter andra världskriget har av 1930-talets första tvättbjörnar vuxit till sig en population på hundratusentals tvättbjörnar.

I och med att tvättbjörnen kom till Tyskland på 1930-talet, har sedan den brittiska pressen skrivit om “nazisttvättbjörnar”.

När minister Junnila valde att ha en kravatt med bilder på tvättbjörnar på sig, var det ingen självklar nazistsymbol för de flesta observatörerna. En möjlig tolkning är att också tvättbjörnarna har anklagats vara nazister och under förtroendeomröstningen identifierade sig näringsministern med tvättbjörnen just på det sättet.

Den nordamerikanska tvättbjörnen klassas som en invasiv främmande art i EU. Men tvättbjörnar har det funnits i Tyskland sedan 1930-talet, dock inte tack vare nazistledningens uttryckliga önskan så som den vitt bredda myten låter sig förstå.

Hur den finländska extremhögern uppfattar tvättbjörnen är en öppen fråga. Men så länge Junnila är minister, kommer alla symboler han väljer att kommunicera med att synas noga. Det beror på att han så länge har kommunicerat med sina anhängare med hjälp av symboler. Förr var de inte särskilt dubbeltydiga men ministeransvaret förutsätter på ett annat sätt flertydiga symboler än förr.

I ett annat västeuropeiskt land skulle Junnilas tidigare Ku Klux Klan-symbolik och 88-skämt räckt att inte bara regeringschefen, utan också det egna högerpopulistpartiets ledning skulle ha dragit en klar linje att med den här bakgrunden går det inte att ha en tung ministerportfölj och representera landet i internationella sammanhang. Men Sannfinländarna har splittrats itu den senaste gången partiet var i regeringsställning. Detta vill de undvika. Och regeringen har en skör majoritet med stora inre spänningar, något som bevisades i Junnilas förtroendeomröstning.