Opinion

14.4.2025 10:41 ・ Uppdaterad: 14.4.2025 10:55

Ledare: SDP:s historiska seger och Sannfinländarnas brakförlust sänder en signal till regeringen

Topi Lappalainen
Stämningen var på topp när SDP med Antti Lindtman i spetsen firade den stora valsegern på valvakan i Helsingfors.

SDP segrade stort i både kommunal- och välfärdsområdesvalet som hölls för första gången samtidigt i Finland. Det resultatet tyder på ett starkt missnöje med regeringens politik och nedskärningarna som inte har lämnat så mycket handlingsutrymme för beslutsfattarna på lägre nivåer. Missnöjet drabbade dock inte alla regeringspartier på samma sätt utan det var framför allt Sannfinländarna som gick en bitter förlust till mötes.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

Också om förlusten är mest kännbar för Sannfinländarna, hade Samlingspartiet betydligt mer att förlora. Samlingspartiet hör till förlorarna i välfärdsområdesvalet men i kommunalvalet gick det ledande regeringspartiet till och med framåt med 0,5 procentenheter, om än passerades klart av SDP. Samlingspartiet lyckades dessutom behålla ställningarna som största parti med ett hårsmån i Helsingfors och Uleåborg, vilka båda var hotade under rösträkningens gång. Ändå måste stora delar av resultatet vara en besvikelse för Petteri Orpo och Samlingspartiet. Att förlora ställningarna som största parti i Tammerfors och Vanda var väntat men resultatet i Orpos hemstad Åbo var en chock.

Maktskiftet i Åbo är en av de stora berättelserna i det här valet och det hänger tätt ihop med SDP:s framgång i välfärdsområdesvalet i Egentliga Finland. Piia Elo är på väg att bli borgmästare i Åbo och Aki Lindén fick flest röster av alla kandidater i välfärdsområdesvalet i Egentliga Finland och han var dessutom den största socialdemokratiska röstmagneten i välfärdsområdesvalet i hela landet. Nationell röstkung i välfärdsområdesvalet var något överraskande SFP:s Henrik Wickström i Västra Nyland med tanke på det utbredda missnöjet med regeringen i Södra Finland.

Socialdemokraternas brakseger i Helsingfors är också en stor berättelse som kan liknas vid en jordbävning även om Samlingspartiet fortfarande är störst. SDP får dock lika många mandat som Samlingspartiet i stadsfullmäktige och Eveliina Heinäluoma var nationell röstdrottning i kommunalvalet. För väljarna handlade det i hög grad om borgmästarvalet och det syns också i att Samlingspartiets Daniel Sazonov var den näst största röstmagneten i kommunalvalet i hela landet.

Maktskiftet i Tammerfors är ett faktum och Ilmari Nurminen blir borgmästare. Han var den tredje största röstmagneten i kommunalvalet i hela landet, medan även Samlingspartiets avgående borgmästare i Tammerfors Kalervo Kummola ryms i topp tio som nummer nio.

I Vanda där partiordförande Antti Lindtman kandiderade fick SDP hela 30,5 procent av rösterna. Det är ett ännu bättre resultat än i Tammerfors där SDP fick 29 procent av rösterna. I det historiska segervalet i Åbo fick SDP 23,5 procent när partiets resultat i kommunalvalet i hela landet var 23,0 procent. I välfärdsområdesvalet fick SDP 22,5 procent av rösterna.

I kommunalvalet i Helsingfors fick SDP 23,2 procent och blev tvåa efter Samlingspartiet som fick 24 procent. I mandatfördelningen blir det dock 21 mandat för båda partierna, åtta tilläggsmandat för SDP medan Samlingspartiet tappar två mandat.

I kommunalvalet i Esbo fick SDP 18,6 procent, vilket innebär fyra tilläggsmandat, sammanlagt 14, och en tredjeplats efter Samlingspartiet (35,1 %) och De Gröna (19,2 %).

Till valets ovanligheter hör till att SDP fick enkel majoritet i Varkaus, 18 mandat av 35. Sådant brukar hända i landsbygdskommuner dominerade av Centern och SFP, inte i gamla industristäder med SDP som största parti. KD behöll den enkla majoriteten i Larsmo, vilket innebär att fyra partier i Finland kan stoltsera med att de har en kommun med enkel majoritet i fullmäktige. Centern har enkel majoritet i 76 kommuner, SFP i elva.

Den allmänna trenden i landet är en djup besvikelse i regeringens nedskärningspolitik. Väljarna straffade finansminister Riikka Purras parti och hennes fräna saxpolitik. Som kommunparti slog Purras sax allra hårdast mot det egna partiet och Sannfinländarnas understöd nästan halverades i hela landet. Det att Purra har stoltserat med sina saxbilder är det största strategiska misstaget en partiledare kan tänkas göra. Förebilden för Purra är förstås Argentinas president Javier Milei som brukar posera med en motorsåg. Men finländarna vill inte att välfärdssamhället raseras. Det är därför SDP vann så stort och Sannfinländarna fick stryk. Sannfinländarnas väljare har det sämre ställt än Samlingspartiets och SFP:s väljare och de är svagare i sin tro än KD:s väljare. Att posera med sax var helt enkelt ett självmål av Purra och Sannfinländarna kan enbart se sig i spegeln. Purras vallöften inför riksdagsvalet 2023 handlade inte om hårda nedskärningar utan om någonting helt annat. De egna väljarna drog henne nu till svars för att hon inte var ärlig med dem.

Det är svårt att veta hur mycket borgmästarvalet i de stora städerna ledde till taktikröstande på högerkanten, så att några sannfinländska väljare valde Samlingspartiet för att för att förhindra SDP:s övertagande av borgmästarposterna i Helsingfors, Tammerfors och Åbo. I och med att Samlingspartiet behöll ställningarna som största parti i Helsingfors med en så liten marginal kan det inte vara uteslutet att i huvudstaden kan ett sådant mönster också ha inverkat i valresultatet. Det är trots allt på sin plats att påpeka att Sannfinländarnas gallupsiffror var bättre än resultatet, även om en klar förlust var i sikte. Samlingspartiet hade dessutom populära högerkandidater i Helsingfors som till exempel Atte Kaleva som tydligt appellerar till samma väljargrupper som Sannfinländarna.

När regeringen Orpo återvänder till sitt arbete, kan Samlingspartiet till och med tala om en valseger i kommunalvalet, även om man förlorade makten i några strategiskt ytterst viktiga stora städer som Tammerfors, Vanda och Åbo. KD har behållit ställningarna och 3,6 procent i kommunalvalet är precis det samma som för fyra år sedan. SFP:s resultat, 4,7 procent, är en avvärjningsseger och ett respektabelt resultat. Som förväntat drabbades partiet i Helsingfors av regeringssamarbetet med Sannfinländarna och den åtföljande förlusten av det femte stadsfullmäktigemandatet svider partiet hårt. Men som helhet visade sig SFP-väljarna vara förhållandevis trogna, än en gång.

Det blir dock ingen dans på rosor för regeringen efter söndagens val. Sannfinländarnas förlust innebär att fortsättningen blir mycket skakig. Det gick för Sannfinländarna som det brukar gå för populistiska partier i regeringsställning. Sannfinländarna är ett helt annat parti än vad Landsbygdspartiet var under Veikko och Pekka Vennamos tid men de som var med på den tiden kan berätta om hur väljarna övergav partiet efter att man misslyckades med att infria sina vallöften. Det är dock för tidigt att spå om Sannfinländarnas undergång som parti. Det är trots allt ett parti som brukar klara sig bättre i riksdagsval och annars har man det svårt att mobilisera väljarna, med undantag av Jussi Halla-ahos starka resultat i senaste presidentval.

Finländarna ville ha empati och mänskligare värderingar. SDP:s valseger i kommunalvalet, 5,3 procentenheter, var betydande och historisk med tanke på att det var länge sedan SDP var Finlands största kommunparti. Centern är ett annat oppositionsparti som har all orsak att fira. 16,4 procent är ett starkt resultat och en ökning av 1,6 procentenheter från kommunalvalet 2021. I det rurala Finland har ordningen återställts med Centern som ett stort parti och Sannfinländarna som ett mindre parti. De Gröna fick 10,5 procent och fast det innebär en förlust på 0,1 procentenheter, kan man tala om en avvärjningsseger. Den knappa valsegern och andraplatsen i Esbo kompenserar valförlusten och tredjeplatsen i Helsingfors.

För Vänsterförbundet blev kommunalvalet en segerval. 9,3 procentenheter och en ökning med 1,3 procentenheter är ett starkt resultat. I likhet med SDP:s Antti Lindtman och Centerns Antti Kaikkonen hör Vänsterförbundets Minja Koskela till valets klara segrare. Hennes personliga resultat i Helsingfors var dessutom imponerande. För Rörelse Nu var kommunalvalet däremot ett katastrofval. 0,4 procent av rösterna är inte mycket att hänga i julgranen, även om partiordförande Harry Harkimo lyckades hänga fast vid det personliga mandatet i Helsingfors stadsfullmäktige. Protesten mot regeringspolitiken var inte en högerprotest och om man kan spekulera i huruvida några av Sannfinländarnas väljare eventuellt taktikröstade, kan man åtminstone anta att Rörelse Nus väljare återvände till Harkimos gamla parti Samlingspartiet. För Petteri Orpo är det en stor personlig lättnad att inte behöva vara orolig för ett parti som har ungefär samma politik som Samlingspartiet. Även om Sannfinländarna kan mycket väl komma tillbaka, är det rätt svårt att tro att Rörelse Nu kan hävda sig i riksdagsvalet 2027. Partiet har inte ens varit i regering, men Harkimo har misslyckats med att formulera ett alternativ till regeringspolitiken som resonerar med de finländska väljarna. I Nyslott var ändå den före detta samlingspartisten Panu Peitsaro röstkung och Rörelse Nu tredje största parti efter Centern och SDP, till och med dubbelt så stort som Samlingspartiet. Frågan är bara hur länge en lyskraftig politker som Peitsaro ser sin framtid i ett sjunkande skepp som Rörelse Nu när partiets nationella resultat var 0,4 procent.

I välfärdsområdesvalet fick SDP alltså 22,5 procent av rösterna, vilket är en seger på 3,2 procentenheter om man jämför med valet 2022. Centern gjorde ett urstarkt val år 2022, så deras resultat nu, en tredjeplats med 19,4 procent, innebär en ökning med enbart 0,2 procentenheter. Vänsterförbundet och De Gröna slutade båda på 9,1 procent, vilket innebär en seger för båda partierna. Vänsterförbundet vann med 1,1 procentenheter och De Gröna med 1,7 procentenheter när man jämför med det senaste välfärdsområdesvalet. I välfärdsområdesvalet hör dessutom både SFP och KD till vinnarna. SFP fick 5,0 procent, en seger på 0,1 procentenheter. KD fick 4,8 procent, en seger på 0,6 procentenheter. Tack vare välfärdsområdesvalet kan KD betrakta söndagens val som en stor framgång som inte alls påverkades av det allmänna missnöjet med regeringen. Det beror inte minst på partiets stora framgång i Österbottens väfärdsområde med David Pettersson från Pedersöre som röstmagnet.

Sannfinländarna förlorade stort även i välfärdsområdesvalet. 7,7 procent är ett förhållandevis klent resultat men eftersom valet områdesvalet 2022 inte heller var någon höjdare i stil med kommunalvalet 2021, noteras en förlust på enbart 3,3 procentenheter. Resultatet är dåligt men man behöver inte tala om att understödet nästan halverades. Samlingspartiet hör också till förlorarna i välfärdsområdesvalet. 20,4 procent innebär en förlust på 1,2 procentenheter. Den jämnare fördelningen av förlusten i välfärdsområdesvalet gör det möjligen paradoxalt något lättare att fortsätta regeringssamarbetet efter valet. Kommunalvalets resultat handlar om väljarnas rungande nej till Purras saxpolitik, men i välfärdsområdesvalet hörs i någon mån även väljarnas protest mot Orpos favoriserande av den privata hälsovården på den offentliga vårdens bekostnad. Vårdkrisen är självförvållad av ideologiska orsaker och vänstervindarna i vårdvalet tyder på att väljarna vill rädda välfärden och den offentliga vården.

Bara ett oppositionsparti förlorade i välfärdsområdesvalet, nämlingen Rörelse Nu. Även i partiets starkaste fäste Södra Savolax gick man bakåt med 0,6 procentenheter och siffran där för Rörelse Nu stannade på 7,7 procent. Rörelse Nus starka resultat i Södra Savolax välfärdsområde förklaras av Nyslottsbon Panu Peitsaros starka valrörelse som överlägsen röstkung i hela välfärdsområdet. I hela landet fick Rörelse Nu 0,5 procent, en förlust på 1,3 procentenheter. Det blir inte mycket kvar av Rörelse Nu som vårdparti om man bortser från Södra Savolax.

När det gäller Svenskfinland, är SFP fortfarande det dominerande partiet. I Helsingfors är valets stora snackis bland finlandssvenskarna förlusten av SFP:s femte mandat och i Raseborg förlusten av SFP:s egna majoritet. I Österbottens välfärdsområde förlorade SFP den egna majoriteten och där backade SFP med hela 4,9 procentenheter. SFP kan ändå glädjas åt välfärdsområdetsvalet som helhet. Otto Andersson var röstkung i Östra Nyland och i Västra Nyland gjorde både Henrik Wickström och partiordföranden Anders Adlercreutz ett urstarkt val. Wickström var röstkung i hela Finland och här kan man inte låta bli att fundera vad som kunde ha hänt om Johan Kvarnström hade valt att satsa på välfärdsområdesvalet i stället för kommunalvalet i Raseborg.

Till all lycka behöver man inte använda alltför mycket tid till att fundera vad som kunde ha gått bättre för FSD. Visst blev det inget mandat i välfärdsområdets fullmäktige i Västra Nyland och inte i Östra Nyland heller. Förlusten av Petra Nummelin, Anette Karlsson och Markus Pietikäinen svider. Pietikäinen kandiderade visserligen inte som FSD:are år 2022 men företrädde FSD för en del av den gångna perioden i Östra Nyland. Allt som kunde lyckas, lyckades nämligen för FSD i Österbottens välfärdsområde. I valet 2022 fick FSD bara Peter Sjökvist in där men nu fick man hela fem ledamöter, dvs. hälften av SDP:s grupp som i sin helhet består av tio ledamöter. Det här betyder att FSD är en maktfaktor i Österbotten att räkna med. De invalda FSD:arna heter Anna Caldén, Gudrun Eklöf, Peter Sjökvist, Elin Härmälä och Rebecca Åkers. Före valet var man rädd för att de starka namnen i Jakobstad, Pedersöre och Nykarleby skulle slå ut varandra men man fick in fyra ledamöter från den regionen när man satsade friskt. Det måste till en del bero på missnöje bland SFP:s väljare, även om även KD måste ha fått en ansenlig del av de tidigare SFP-rösterna. Bernhard Bredbacka från Larsmo och Johan Berts från Malax finns dessutom med bland suppleanterna i välfärdsområdets fullmäktige i Österbotten.

I kommunalvalet i Helsingfors blev FSD:s ordförande Dimitri Qvintus en av suppleanterna och FSD gick framåt när fyra kandidater nu fick betydligt fler röster sammanlagt än de två som var uppställda 2021. I kommunalvalet i Raseborg var Johan Kvarnström röstkung, den enda kandidaten som fick över 1 000 röster. Bland de invalda socialdemokraterna i Raseborg finns fyra nya stadsfullmäktigeledamöter, nämligen Jäxe Jäkälä, Henna Björkqvist, Monika Fagerholm och Roy Hellén. SDP fick nu tretton mandat i Raseborg, ett mandat till jämfört med valet 2021. Leif Grönroos finns bland suppleanterna i Åbo stadsfullmäktige och Ann-Marie Kulla finns bland suppleanterna i Egentliga Finlands välfärdsområde förutom för att hon gjorde ett urstarkt kommunalval i Kimitoön som kommunens näst största röstmagnet. Kjell Grönqvist från Sibbo finns bland suppleanterna i Östra Nylands välfärdsområde.

KD:s valframgång i välfärdsområdetsvalet har väldigt mycket med Svenskfinland och det så kallade Bibelbältet i Österbotten att göra. David Pettersson, Andreas Hjulfors och Martin Byggmästar var KD:s tre starkaste kort välfärdsområdesvalet i Österbotten. Om SDP fick tio mandat i Österbotten, blev KD:s resultat sex mandat. KD:s fullmäktigegrupp i Österbotten består av tre ledamöter från Pedersöre, en från Jakobstad, en från Larsmo och en från Vasa. KD fick 56,5 procent av rösterna i kommunalvalet i Larsmo och även i välfärdsområdesvalet fick KD 56,2 procent av Larsmobornas röster. Det är oerhört att ett parti som inte heter SFP dominerar så här starkt i en kommun i Svenskfinland och det råkade sig dessutom att Larsmo hade det högsta valdeltagandet i hela Finland. I Pedersöre fick KD 38,6 procent i kommunalvalet och 46,6 procent i välfärdsområdesvalet. I det sistnämnda valet var KD det största partiet i Pedersöre och i kommunalvalet en stark tvåa efter SFP.

Om Sannfinländarna annars hade en nattsvart valkväll, kan de glädjas på finlandssvenskt håll att boxaren Robert Helenius blev invald i kommunfullmäktige i Sibbo. Han var tvåa på Sannfinländarnas lista i Sibbo där partiet fick tre mandat och tappade två. Helenius meddelade samtidigt att han avslutar sin boxningskarriär. I detta val var alltså en av Sannfinländarnas främsta kändiskandidater en boxningsprofil som är känd i hela Svenskfinland.

Harry Harkimo i Helsingfors stadsfullmäktige är vad som är kvar av Rörelse Nu i Svenskfinland, samtidigt som partiet utraderades i Östra Nyland. I Sibbo saknar partiet hans bror Roy Harkimo som hade varit populär där men avled en kort tid före valet.

Vänsterförbundet har inte längre Li Andersson i Åbo, men Mia Haglund fortsätter i stadsfullmäktige i Helsingfors. Tvåspråkiga riksdagsledamoten Veronika Honkasalo hör också till partiets affischnamn och sittande fullmäktigeledamöter i Helsingfors. I Åbo gjorde den före detta SFP-aren Johan Ekman en stark kampanj som vänsterförbundare och finns bland suppleanterna. Vänsterförbundets Otto Bruun var röstkung i Kimitoön där FSD:s Ann-Marie Kulla fick näst flest röster. Vänsterförbundet fick in både Nina Söderlund från Pargas och Otto Bruun från Kimitoön i välfärdsområdets fullmäktige i Egentliga Finland.

Av de finlandssvenska gröna profilerna kan nämnas att den före detta riksdagsledamoten Janina Andersson fortsätter i välfärdsområdets fullmäktige i Egentliga Finland.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

Demokraatti.fi

Tilaa Demokraatti

Demokraatti on politiikkaan, työelämään ja kulttuuriin erikoistunut aikakauslehti, joka on perustettu Työmies-nimellä vuonna 1895.

Kaikki ei ole sitä miltä näyttää.

Tilaa demokraatti →
2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE
KIRJAUDU