FSD visade återigen varför distriktet ofta har kallats för partiets samvete, genom modiga ställningstaganden i flera viktiga frågor. Inte minst var Vanda-föreningens motioner och FSD:arnas anföranden gällande migrationspolitiken en viktig påminnelse om vår rörelses humanistiska idéarv, i en tid då socialdemokratin i flera av våra grannländer kämpar med allt brunare inslag. 

Idéarvet och ideologin är ju förresten, glädjande nog, något som fick stå i rampljuset under kongressen. Partiets nya principdeklaration och politiska program är båda källor till glädje och inspiration. Ideologins och de tydliga linjedragningarnas betydelse är svår att överskatta i tider som dessa. 

Sanna Marin sammanfattade det hela på ett kärnfullt sätt i sitt linjetal som nyvald ordförande: utan ideologi finns ingen rörelse, utan ett mål ingen resa. Partikongressen bekräftade att SDP i henne får en stark och modern partiledare. 

För min egen del blev partikongressen samtidigt en symbolisk avslutning på ett händelserikt år. Från och med nästa vecka lämnar jag officiellt över posten som tf. chefredaktör för ABL – en post som jag själv ärvde och höll under vad som får betraktas som extraordinära omständigheter. 

Politiskt blev det ett turbulent år, kantat av både framgångar och motgångar. Där statsministrar kom och gick och partiet noterade både de lägsta och några av de högsta förtroendesiffrorna under 2000-talet. Regeringsprogrammet, det mest socialdemokratiska under min livstid, stod däremot stadigt. Att få följa med dess förverkligande har varit ett privilegium. 

Rodret för Arbetarbladet lämnar jag över helt utan vemod. Topi Lappalainen har visat ett stort hjärta och engagemang för både tidningen och rörelsen. Det är med stort intresse jag lämnar över stafettpinnen till honom. 

Likaså ser jag med stort intresse – och inte helt utan nervositet –  fram emot att följa med den politiska hösten och året. Stora och viktiga beslut är på kommande, inte minst gällande Sote-reformen och den förlängda läroplikten. Två reformer som, både ur ett ideologiskt och ett vardagligt perspektiv, kan få långtgående effekter för hur vi ser tillbaka på denna tid i Finlands politiska historia.  

Desto viktigaste att partiets politiska linjedragningar för 2020-talet gjordes just nu. Det är nämligen på ett ideologiskt plan som kampen bör stå, då vi reser oss ur den här krisen.  Socialdemokratin har för länge varit redo att ta kampen på den borgerliga planhalvan: nu är det dags att en gång för alla göra upp med den naiva myten om den fria marknaden och synen på samhället som hushåll.   

I den socialdemokratiska ideologin finns ett starkt alternativ, i programarbetet och kongressens beslut ett starkt mandat. Målet är utpekat – nu börjar resan.  Vid den tredje vägens slut går vägen framåt bara i en riktning: vänsterut. 

Kampen fortsätter!