Bästa vänner,

Tack för en utmärkt valrörelse. Tack till alla som kandiderade, rekryterade kandidater, kampanjerade och ett stort grattis till alla invalda. Vi gjorde starka framsteg över hela landet.

I Österbotten lyckades vi bryta SFP:s egen majoritet, och för det vill jag särskilt ge äran till FSD:s kandidater, som också ökade antalet platser i välfärdsområdesfullmäktige. Vi har sett många fina resultat i flera kommuner.

Nu är det vårt ansvar att fylla de löften vi gav före valet. Det betyder att vi i alla välfärdsområden driver igenom en vårdgaranti på max 14 dagar och i kommuner arbetar för mindre gruppstorlekar i skolorna. Varje kommun och område har sin egen situation, men riktningen ska vara densamma.

Jag vill inleda den politiska diskussionen kort om utrikespolitiken, men största delen av mitt anförande handlar om inrikesfrågor och framtiden i Finland.

Utrikespolitiken

Världsläget fortsätter att vara dystert. Det finns alltför många auktoritära ledare som gynnas av krig och kaos. Oavsett om vi talar om Ukraina, Gaza, USA och Trump eller Kina, är det viktigaste för ett litet land som Finland att vara konsekvent, förutsägbart och en trovärdig försvarare av internationell rätt och en multilateral världsordning. Här har vi fortfarande mycket att förbättra.

Det verkar som om USA försöker pressa Ukraina till ett avtal som skulle ge Ryssland stora landområden. Europeiska unionen måste kunna stå stadigt bakom Ukraina och fortsätta sitt stöd.

I Gaza har Israel inte tillåtit humanitär hjälp på 54 dagar. Europeiska länder har uttalat sig, men nu är det dags att sätta verkligt tryck på Israel – med sanktioner.

Maktkampen och kampen om resurser kommer att fortsätta i världen. Europa måste stå enat och samtidigt kunna ta bättre hand om både sitt försvar och sin självförsörjning. Det kräver ett nytt samhällsavtal för hela Europa – ett avtal där alla inkluderas i förändringen.

Finland och inrikespolitiken

Samma gäller Finland. Men Orpo och Purra visade i halvvägsrian att de inte har några planer för att ena det finländska folket. Tyvärr är det tvärtom.

Den stora frågan är nu: vad kommer efter Orpo och Purra?

Vi vet ganska väl vad vi står inför efter den här mandatperioden:

• Balans i de offentliga finanserna var en berättelse, inte ett verkligt mål.

• Nedskärningarna riktas ideologiskt, ofta mot svaga, med förvrängda konsekvensbedömningar.

• Socialskydd och offentlig hälsovård.

• Arbetstagares rättigheter och förhandlingskraft.

• Civilsamhället, media och kultur.

• Ovillighet att täppa till skattehål.

• Skattesänkningar för de rika.

Vi ser en allians mellan nationalister och kapitalet.

Arbetsmarknaden rör sig enligt forskarna mot rysk och baltisk modell – förhandlingsrundan och pensionsförhandlingarna blir avgörande.

Ekonomisk tillväxt och produktivitetsökning är svaga. Offentliga finanser stärks inte – och det var heller aldrig ett verkligt mål. Halvtidsöversynen blev regeringens vändpunkt: målen övergavs och man gick över till ren intressegruppspolitik.

Vi känner igen mönstret:

1. Skräm med skuldsättning, EU-komissionen och IMF.

2. Skär ner på offentliga tjänster och trygghetsnät, försvaga fackföreningarna.

3. När tjänsterna inte fungerar, köp dyrare privata tjänster.

4. När kostnaderna stiger och tillväxten avtar, skär ner mer och försämra arbetsvillkoren.

5. När skulderna ökar, börja om från steg ett.

Vänstern har inte förlorat val på grund av woke eller skulder, utan på grund av människors vardagsproblem.

Frågan är: Hur svarar vi?

Regeringsalternativen idag:

• Rödblå koalition = SDP + Samlingspartiet

Stabilitet och ansvar – men vad får vi och vill få av det?

• Traditionell borgerlig regering = Samlingspartiet + Centern

Välfärdsområdena får vara kvar, men arbetsmarknadens rytm accelererar. Kan Centern undvika gamla misstag?

• Rödmylla = SDP + Centern

Ingen lätt återgång till Rinnes regeringsprogram, De Gröna och Vänsterförbundet duger inte längre.

• Blåsvart regering = Samlingspartiet + Sannfinländarna

Arbetsgivarnas dröm – men också i linje med Putins och Trumps målsättningar i Europa.

Finns det andra alternativ? Accepterar vi arbetsgivarnas vision, att det inte går att bilda en regering utan högerpartier?

Högerns systemförändring pågår. Men vilken vill vi?

Skulle vi vilja ha:

• Pengar som räcker till vardagen och försörjningen,

• Trygga arbetsförhållanden och trygghet i förändringar,

• Tid för återhämtning – kortare arbetstid,

• Balanserad förhandlingsordning,

• Högklassiga och tillgängliga social- och hälsovårdstjänster,

• Finland tillbaka till världstoppen i utbildning,

• Klimatkampen som en möjlighet, inte ett hot,

• Och en rättvis fördelning av kostnader och investeringar?

Ett annat mönster är möjligt:

1. Investera i jämlik kunskap, forskning och välfärd.

2. Trygga köpkraft och rättvisa regler för konkurrens, arbets- och konsumenträtt samt hållbarhet.

3. Göra en övergång till ett hållbart ekonomiskt system där alla inkluderas.

4. Dela frukterna av tillväxten på ett klokt sätt.

5. Återgå till investeringar.

Vi måste våga dra Finland bort från den högerspiral som har försvagat tillväxten, välfärdsstaten och de offentliga finanserna under nästan hela 2000-talet.

Det sker bara genom socialdemokratisk politik.

Tack.