Han blev 96 år. Han hade önskat att han fick dö hemma, inte på sjukhus. Han fick som han önskade.

– Mikis var välsignad av muserna, säger Maria Farantouri, en av de stora sångartisterna som ofta arbetade med Mikis Theodorakis.

– Han var en universell person och hans musik innehåller i poetisk form tankar om människan, hennes kamp, glädje och sorg.

– Mikis kämpade och led medan han försvarade frihet, demokrati och mänsklig värdighet. Jag hade nöjet att arbeta med honom ett helt liv och dela rörande ögonblick. Han förenar våra hjärtan.

– Med dina händer som änglavingar kommer jag alltid se dig dirigera våra sånger och drömmar, det är som om du aldrig lämnat oss, resonerar Maria Farantouri.

Och kan det sägas på ett sannare sätt? Det tror jag inte.

En del av Greklands själ är borta!

Kulturminister Lina Mendoni uttrycker också sin sorg över Mikis Theodorakis bortgång: En del av Greklands själ är borta.

Men Mikis väg till framgång har inte varit spikrak. Han föddes på Chios 29 juli 1925 och flyttade under barndomen runt i många städer. Hans musikintresse visade sej tidigt och vid 17 års ålder gav han sin första konsert. Han arresterades av nazisterna och torterades under andra världskriget.

Under det grekiska inbördeskriget 1946-49 skickade han i exil till öarna Ikaria och Makronissos där han också blev torterad.

Han har efteråt berättat att han begravdes till halsen i sand och fick använda munnen för att bita iväg råttorna som plågade honom.

Brutna ben och andningsproblem blev resultatet av tortyren. Och följderna av den plågade honom under hela resten av hans liv.

Musik till filmer, balett och stora poetiska verk

När inbördeskriget tog slut år 1950 kunde han äntligen avsluta sina studier vid konservatoriet i Aten.

Han gifte sej 1953 med Myria Altinoglou och paret fick två barn.

Följande år flyttade familjen till Paris och Mikis började på konservatoriet där med stipendiefinansiering.

Här tog hans karriär fart. Han arbetade outtröttligt med musik till filmer, baletter och till texter som författats av stora litterära gestalter. Nobelpristagaren Elytis, Ritsos, Federico García Lorca och inte minst Pablo Neruda. Theodorakis musik till Nerudas Canto General är underbar. Den musiken komponerades på 70-talet och den finns så klart på nätet!

Mikis Theodorakis särpräglade stil att använda klassiska symfoniska element och mixa dem med populära sånger och speciella grekiska instrument fångar och förför lyssnarna!

TA DAA Zorbas

De två inledande tonerna till filmen Zorbas från 1964 är mer välkända än Beethovens toner till den femte symfonin. Filmen om livsnjutaren Zorbas, som faktiskt är en verklig person, blev en stor prisbelönad succé. Med Anthony Quinn i titelrollen och Alan Bates och Irene Pappas i övriga roller besegrade de en hel värld. På nätet finns ett klipp från en konsert i Tyskland där en åldrande Quinn möter Theodorakis och de dansar sirtaki tillsammans inför en jublande publik.

Under militärjuntans tid 1967-1974 förbjöds Theodorakis musik. Om du visslade den kunde du bli kastad i fängelse. Mikis arresterades i augusti 1967 och inledde en hungerstrejk. Senare förflyttades han till en avlägsen by på Peloponnesos tillsammans med sin familj. Vidare förpassades han till ett fångläger i Oropos där hans hälsa stadigt försämrades.

Talrika kulturpersoner började protestera mot den grymma behandlingen och som ett reslutat blev han befriad och reste till Paris. Under många världsomfattande turnéer tillsammans med Melina Mercouri blev han en av de ledande personer som protesterade mot förtryck. Hans konserter samlade stora skaror åhörare.

När juntan föll och demokratin återställdes i Grekland återvände han till landet och aktiverade sej i politiken. Han satt i det grekiska parlamentet 1981-1990 för KKE, det kommunistiska partiet.

År 1978 ställde han upp som kandidat för borgmästare i Aten, utan att bli invald. År 1990 ställde han upp som obunden kandidat för Nea Dimokratia, något han senare ångrat. Då var Konstantin Mitsotakis premiärminister, far till den nuvarande premiärministern.

Under många år ledde Mikis Theodorakis ERT:s, den grekiska radions symfoniorkester och kör.

Och om vi sammanfattar hans karriär ska vi också minnas Arja Saijonmaa som han “kapade” från Ylioppilasteatteri och Gamla studenthuset. Som på en impuls sade Mikis vid sitt möte med Arja att hon skulle följa med på hans resa runt världen och sjunga hans sånger. Och så blev det. På nätet finns många bevarade.

Kamp för frihet, kamp för politik och kamp för musik och demokrati är hörnstenar i Mikis Theodorakis liv.

Han begravs på Kreta. RIP och använd dina stora händer som änglavingar när du dirigerar oss i våra minnen och i himlen, ouranos på grekiska.

Britta Lindblom