Då närings- och innovationsministern i Löfvens agående regering, Mikael Damberg, besöker Helsingfors på torsdagen är han minst sagt på bekant mark. Hans mor kom från Finland till Sverige, först som krigsbarn och senare i livet för att stanna, samtidigt som även hans far hade starka band till Finland. Nästan alla barndomens somrar spenderade han hos mormor i Helsingfors.

Med den bakgrunden är det förståeligt att han blivit en av de kamrater som värnar starkt om det finsk-svenska socialdemokratiska samarbetet. För ungefär ett år sedan deltog han i samarbetsseminariet på ABF-huset i Stockholm och i går kombinerade han besök till SDP:s partistyrelse med Onsdagsklubbens (svenska motsvarigheten till Wanhat toverit) seminarium i Lilla parlamentet.

– Det är otroligt viktigt att vi fortsätter att besöka varandra och berättar om våra erfarenheter. Så olika är vi inte att vi inte kan lära av varandra, säger Damberg.

Han viker tid även för intervjuer med Arbetarbladet och Hufvudstadsbladet. Det mest givna samtalsämnet är förstås det politiska läget i Sverige där Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven tagit över sonderingsuppdraget efter att Moderaternas Ulf Kristersson misslyckats med att bilda regering.

Ur ett finländskt perspektiv är det anmärkningsvärt att Kristersson fick chansen först. Här har vi en tradition av att största partiet försöker först och att det parti som backar mest frivilligt söker sig till opposition. I Sverige gick det tvärtom, men hittills har S och Löfven skött allting med stor värdighet och höga stilpoäng enligt Damberg.

Inte nog med att S blev största parti. Hela rödgröna blocket blev större än alliansen med 144 mot 143 mandat.

– Hade det varit omvänt hade vi idag haft en statsminister som heter Ulf Kristersson. Dessa siffror spelar roll, säger Damberg.

Alliansens inställning till SD prövas

Han ser att valresultatet lämnar rum för förbättring, men konstaterar att den intensiva valkampanjen var lyckad, speciellt på slutet. Det han finner mest betydelsefullt är att partiet nådde 1,7 miljoner människor i samtal – och hade ett starkt politiskt program att berätta om.

Frågan är vad som händer nu. Lyckas Löfven bilda en handlingskraftig regering? Kommer blockpolitiken att brytas? Situationen är så svår i och med att Sverigedemokraterna vuxit till ett slags tredje block inom svensk politik.

– Vi förväntar oss inget snabbt resultat. Från Socialdemokraternas sida är situationen ändå tydlig, vi tror att lösningen går att hitta i mitten av politiken, säger damberg.

Vem har bollen? Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C)?

– Jag skulle vända på det. Det är framför allt Moderaternas relation till SD som prövas väldigt mycket. För första gången har vi nu sett att SD får posten som kommunstyrelseordförande i flera kommuner med Moderaternas stöd. Det bryter mot Moderaternas linje. De säger dessutom att de är beredda med egen budgetmotion och man hör att Centern och Liberalernas inte är glada över denna situation. De är i en situation där de kan tvingas välja mellan en högerregering med stöd av SD eller en mittenregering.

Bryts blockpolitiken i höst?

– Ja, visserligen är röda blocket större, men bara med ett mandat. Om man inte vill låta SD spela ut sidorna mot varandra behövs en blocköverskridande lösning för Sverige. Jag tror och hoppas på en sådan.

Vilken roll spelar det att partier samarbetar i väldigt olika konstellationer i olika kommuner? I vissa får till exempel SD vara med och bestämma och i en del har Miljöpartiet flirtat med allianspartierna.

– Generellt sett är min uppfattning den att rikspolitiken har mycket att lära av kommunalpolitken, att man måste respektera valresultatet och hitta nya konstellationer för att styra. Däremot har vi dragit en moralisk gräns vid SD. Det har många partier gjort. SD startades delvis av naziströrelsen och har fortfarande enorma problem med rasism, ett parti som präglas mycket av främlingsfientlighet. Lokalt samarbetar mittenpartier mycket, det är vanligt på kommunal nivå, men på nationell nivå råder blockpolitik. Men nu fungerar den inte längre i den nya parlamentariska situationen.

Hur ser du som näringsminister på det politiska vänteläget, när når man den gräns då den politiska osäkerheten börjar påverka näringslivet?

– Vi spelar inte upp någon krissituation. Svensk ekonomi är väldigt stark och vi har bland annat den högsta sysselsättningen som något EU-land uppnått sen Eurostat började sina mätningar och ett starkt näringsliv som gör stora investeringar. Däremot, om Sverige inte får en regering som är handlingskraftig påverkar det på lång sikt näringslivets förutsättningar. De hotas om detta blir en alltför lång process.

Du är Sveriges första innovationsminister. Hur kan man skapa grogrund för innovationer?

– Att vi nu för första gången haft en innovationsminister i Sverige säger något om att regeringen satte fokus på det perspektivet i politiken. Ibland säger visa att politiken inte spelar någon roll. De säger “håll er borta”. Det tror inte jag på. Ett område som förklarar detta är grön innovation, där Finland och Sverige har bestämt sig för att driva en offensiv klimatpolitik. Det skapar drivkrafter för innovation, förutsätter innovationer på bland annat trafik, då i djupt samarbete med fordonsindustrin eller hur använder vi skogsprodukter för bränsle, eller energipolitiken, eller skapar smarta städer med digital utveckling. Det handlar om hur vi ser till att våra länder är testbäddar för nya lösningar. Det är en viljeyttring från samhället, vi är en partner till näringslivet. Innovationer föds inte via utbildningsrutor. Utbildningssystemet behöver främja kreativitet och få folk att våga följa sina passioner.

Det skapades hundratusentals nya arbetstillfällen under den gångna regeringsperioden. Vad var er politiska insats och vad berodde på högkonjunkturen och globala ekonomiska läget?

– Det viktigaste vi gjorde då vi kom till regeringsställningen var att vi bytte inriktning från stora skattesänkningar till investeringar för att få bland annat järnvägen att fungera, vilket gynnar ekonomin. Plus den stora bostadssatsningen och stora investeringar i exportfrämjande verksamhet, där Sverige växlat upp arbetet för exportstöd.

– Och en bit som ofta glöms bort är investeringarna i den offentliga sektorn. Vi skryter gärna om att det skapats 300 000 nya jobb, men understryker för sällan att av dem är det 100 000 som är i den offentliga sektorn.

Möjligheter i ett gränsland

Enligt Damberg sker de viktigaste mijösatsningarna i gränslandet mellan stat och näringsliv. Han tycker att frågor som inkluderar näringslivet för sällan uppfattas som viktiga miljöfrågor. Han nämner samarbete med fordonsindustrin för en satsning på övergång från fossila bränslen till elektrifiering och att tillsammans med SSAB föröska få bort kolen ur stålframställningen, vilket han beskriver som revolutionerande.

– Sådant är systematiska satsningar på miljön. Vi har oförtjänt dåligt rykte i gröna frågor.

Däremot är socialdemokraterna populära i arbetslivsfrågor. Och där ger Damberg Sipiläs regering en hård hälsning:

– Det har sällan funnits en sämre tid för sämre anställningstrygghet än nu. Vår nya chans i den globala ekonomin ligger i att också arbetarna är delaktiga och inspirerade inför framtiden.