IL drar slutsatsen att Limnell är den korrekta formen och Limnéll är en felstavning. Enligt riksdagsledamoten har redan hans far brukat stava namnet Limnéll och han har inte ens först varit medveten om vilken form som står i befolkningsregistret.

I andra länder behöver en motsvarande situation inte vara något problem alls. Sveriges tidigare statsminister Stefan Löfven är folkbokförd Löfvén men föredrar att lämna bort accenttecknet i offentliga sammanhang. Albert Stegemann som är biträdande gruppledare för CDU i Tysklands förbundsdag heter egentligen Stegeman med ett n, men på förbundsdagens officiella webbplats stavas namnet Stegemann så som han hellre vill ha det i offentligheten.

ABL ringde namnvårdaren Maria Vidberg för att få ett sakkunnigt perspektiv på frågan om accenttecken i efternamn.

– Ur min namnvårdarsynvinkel är det här ingen skandal. Kan skrivsättet med accenten ha en praktisk bakgrund att få finskspråkiga att få betoningen rätt? En svenskspråkig betonar nämligen namn som Limnell på ett annat sätt än vad en finskspråkig gör. Där finns det rimligtvis en skillnad för att i ett svenskt namn behövs det ingen accent här men finskspråkiga tenderar att betona den första stavelsen. Jag vet inte hur den aktuella politikern ser på det, men det här är min första tanke.

Vidberg påpekar att man kan ansöka om nybildade efternamn om man vill göra en ändring i befolkningsregistret och det bedöms utifrån ett inhemskt namnskick. Men att lägga till ett accenttecken tolkas inte som ett nybildat efternamn. Att använda sig av en annan form i offentligheten är ändå inte ovanligt och behöver inte heller vara särskilt problematiskt.

– Ur namnvårdarsynvinkel ser jag ingen katastrof här så länge man inte vilseleder myndigheter.

Vidberg påpekar att när det gäller förnamn är det hur vanligt som helst att t.ex. personer med dubbelnamn använder enbart initialerna av dubbelnamnet i offentligheten.