Det är en vårdag ca 4 före vår tideräkning. Betlehem Efratas lerhus ligger uppe på en höjd. Nedanför syns får beta på en grön äng. Mellan dem skuttar flera lamm omkring. Ängen kallas ”herdarnas äng”.

Ett relativt nybyggt hus ligger vid vägen som går upp till Betlehem. En låg mur omger huset och på gården finns en plats där maten lagas. Huset har en stenfot och är byggt i två våningar. På utsidan går en trappa upp till det platta taket. Arbetsredskapen finns på första våningen, likaså platsen för familjens djur och en krubba med gräs och hö för fåren. På andra våningen finns ett rymligt gästrum med sittkuddar. Det kan också användas för gäster som övernattar. Bakom gästrummet finns familjens sovrum.

Uppifrån Betlehem närmar sig en man huset med långa kliv. Han är rakryggad och muskulös. I högra handen har han en såg och i den vänstra en yxa. I hans bälte hänger en träklubba och en kniv. Det är han som har byggt huset. Han går tryggt och raskt nerför backen. Han går som en prins, trots att han är en fattig timmerman. Han är faktiskt en prins; han härstammar från den kungliga familjen. Det var visserligen nästan 600 år sedan som det satt en kung på tronen från hans familj. Mannen ser ut att vara i 30-års åldern och hans namn är Josef ben Jakov,  יוסף בן יעקוב

Borta på herdarnas äng kommer en ung kvinna i de sena tonåren. Hon har en tvättkorg på huvudet. En två-årig pojke sitter på hennes höft. Hon går lätt framåtlutad och verkar vara gravid. Hon är en prinsessa, men från en annan gren av den kungliga familjen. Hon heter Mirjam, מרים

När pojken ser Josef ben Jakov krånglar han sig ner från sin mamma och springer rakt i famnen på Josef, som tar upp honom och till hans förtjusning kastar honom högt upp i luften.

Det är sen eftermiddag. Mirjam sätter igång med att laga kvällsmiddagen. Josef leker ett slag med pojken innan han hjälper Mirjam och ser till att hon har bränsle för matlagningen.

Just innan skymningen hörs ljudet av vagnar och hästar nerifrån vägen. Några förnäma män i dyrbara kläder söker sig upp emot huset. Bakom dem går tjänare, som bär på små kistor. Männen pratar persiska med varandra och gestikulerar ivrigt och pekar mot skyn över hustaket.

När männen närmar sig flyr Mirjam och barnet in i huset, medan Josef går emot dem med ett välkomnande leende. Han känner dem inte, men gästfriheten är helig i detta land.

Josef bjuder männen upp i gästrummet, medan tjänarna väntar utanför. Josef kommer att tänka på hur det var när de först kom till Betlehem för att registrera sig inför skattskrivningen. Då fanns det inte rum för honom och Mirjam i gästrummet hos hans släktingar och därför fick de hålla till på första våningen. Till all lycka var alla djur ute på bete.

Männen ser både högtidliga och förväntansfulla ut. Mirjam kommer med något att dricka för gästerna och går sedan ut för att förbereda mat.

Efter att ha frågat om gästernas hälsa undrar Josef vad som fört dessa höga herrar till hans enkla hem. Den äldste av dem svarar på begriplig arameiska.       – ”Vi kommer från Persien och tjänstgör vid kungens hov som rådgivare. Vi studerar himlens stjärnor, tyder drömmar och söker kunskap. Vi kallas ”magi” eller som en del säger ”visa män”. Vårt skrå har under århundranden hört om Maschiach ben David genom de judar som bor i vårt land. En av våra viktigaste ledare hette Daniel. Han kom som krigsfånge till Babylon ifrån Jerusalem. Han kunde tyda drömmar från den Högste och berättade att En som ser ut som en Människoson ska komma till Ert land. Detta har berättats för oss i generation efter generation under 500 år.

För två år sedan såg vi en speciell stjärna och då förstod vi att den utlovade judakungen hade fötts. Vi ville genast ge oss iväg, men det tog tid för oss att förbereda resan västerut, men nu är vi äntligen här. Tyvärr tog vi fel när vi trodde att judakungen skulle födas i er huvudstad. Men nu har stjärnan visat vägen till ditt hus. Var är barnet?”

Josef ser fundersam ut. – ”Vi vet att barnet föddes i månaden Nisan på våren, men har inte så noga reda på vilken natt det var.”

Sedan ropar han in mot rummet bakom: – ”Jeshua! ישוע Jeshua, kom in till oss ett slag!” Den två-åriga pojken kommer försiktigt in och gör stora ögon när han ser de förnäma männen. Då reser sig de främmande männen och böjer sig ner inför pojken och tillber honom. Jeshua står förundrad kvar, medan männen djupt gripna tackar den Allsmäktige för att de fått möte Guds Smorde, Guds Messias.

Jeshua går och sätter sig i famnen på Josef. Den äldste av männen ger ett tecken till den yngste och han kallar på tjänarna. De kommer in med tre kistor.  I varje kista finns gåvor: guld, rökelse och myrra. Jeshua tar in allt detta i sitt två-åriga medvetande utan att säga något. Josef undrar vad allt detta ska betyda.

Maten är nu klar och Mirjam serverar gästerna. Josef ber först – ”Välsignad vare HERREN, vår Gud, Kung över hela världen som har skapat vinträdets frukt. Välsignad vare HERREN, vår Gud, Kung över hela världen, som frambringar bröd ur landet …”

De visa männen låter sig väl smaka av det nyslaktade lammet, som utgör en stor del av det, som den fattiga familjen äger. När de avslutat måltiden, ber Josef den aronitiska välsignelsen, där den Allsmäktiges tre personligheter finns med: ”Herren välsigne Er och bevare Er. Herren låte sitt ansikte lysa över Er och vare Er nådig. Herren vände sitt ansikte till Er och give Er frid.”

Josef följer sedan med männen till Betlehem och ser till att de får rum för natten. Det är inte så mycket gäster i byn den här tiden till skillnad från tiden när Jeshua föddes. De visa männen övernattar i olika hem och drömmer alla samma sak: De ska inte återvända till Jerusalem som kung Herodes önskat, utan fara en annan väg tillbaka till det persiska riket.

Följande natt har Josef också en dröm. En ängel säger till honom att fly med barnet och dess mor till Egypten. Josef förstår allvaret i hotet och väcker Mirjam och Jeshua. Tidigt på morgonen köper han en åsna av en släkting för lite av det guld de fått. Och samma dag flyr familjen med hopp om att få återvända …

Novell: fakta och fantasi berättad av Jan Tunér