Olof, socialarbetare, familjefar och vän, sörjs av sin maka och två barn, men också av föräldrar, sin bror och övriga släktingar. Olof sörjs också av sina vänner och en stor skara människor med vilka han hann samverka under sin livstid, såväl i arbetet som i olika förtroendeuppdrag och under fritiden.

Olofs gnista till föreningsverksamheten tändes då han var ca 15 år gammal. I gymnasieåldern sökte han sig med i verksamheten i Socialdemokratisk ungdom (Demarinuoret). Socialdemokratiska Studerande (SONK) och Finlands Svenska Skolungdomsförbund (FSS), som då var en medlemsförening i Finlands Gymnasistförbund (SLL). Olof hann delta i styrelserna i både Demarinuoret och SONK. Lite senare anslöt han sig även till Finlands Socialdemokratiska Parti. Inom SDP verkade han under flera års tid inom avdelningen Socialdemokratiskt Forum.

Olof var inte beräknande och valde inte politikens eller föreningsverksamhetens arenor enligt var han kunde ha kommit lättast undan eller kunnat främja den egna politiska karriären. För Olof var det allra viktigast att helhetsmässigt agera enligt de egna värderingarna, idealen och principerna. Som ett bra exempel på detta kan man se hans verksamhet inom SLL där det före millennieskiftet fanns endast ett fåtal socialdemokrater. Ett annat bra exempel är att han i början av sin karriär var med om att uppväcka och aktivera distriktsavdelningen Finlands Svenska Unga Socialdemokrater inom Demarinuoret.

Den socialdemokratiska politiska familjen var ett naturligt val för Olof, eftersom han omfattade de socialdemokratiska grundvärderingarna i sitt dagliga liv. Att verka för de svaga och för solidaritet, jämlikhet och lika villkor var de principer som styrde all Olofs politiska verksamhet. Detta var hans ledstjärna, inte så mycket personlig strävan efter en ställning inom politiken och föreningsverksamheten. Om Olof t.ex. märkte ett fel som upprätthöll ojämlikhet, tvekade han inte en sekund att lyfta fram saken.

I början av 2000-talet började Olof studera socialt arbete vid Svenska Social- och Kommunalhögskolan (Soc & kom) vid Helsingfors universitet. Inom socialt arbete fann han sitt professionella hem för resten av sitt liv. Socialt arbete var ett naturligt val för Olof, eftersom han i all sin verksamhet var på de svagas sida in i det sista. År 2006 verkade Olof som medlem i styrelsen för Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS). Han hann fungera inom många organisationer och lämnade ett bestående spår i människors sinnen genom sin starka ideologi, sin empati och sin välvillighet.

I slutet av årtusendets första decennium gifte sig Olof och bildade familj. Under sitt livs sista årtionde ägnade han sig åt fackföreningsverksamhet inom Talentia, föreningen för socialsektorns högutbildade och som förtroendeman på sin arbetsplats i Helsingfors stads socialtjänster. Det var en hjärtesak för Olof att försvara arbetarnas rättigheter.

Timo Bergman

Jesse Saarimäki