Riksdagshuset invigdes år 1931 på Arkadiabacken vid Västra chausséen i Främre Tölö. År 1942 slogs Henriksgatan och Västra chausséen ihop till Mannerheimvägen på Gustaf Mannerheims 75:e födelsedag, men redan innan dess hade ett dramatiskt dödsfall inträffat i huset.

Självmordet i riksdagshusets aula i mars 1940 gällde inte en riksdagsledamot utan en relativt framstående om än relativt ung etnografisk forskare och dådet var en tydlig politisk markering.

Riksdagen skulle nämligen behandla de hårda fredsvillkoren för att få slut på vinterkriget och det innebar att Finland måste avstå från en betydande del av Karelen.

Akademiska Karelen-Sällskapet (AKS) hade grundats 1922 och bland Karelen-aktivisterna hade länsmannen Bobi Sivéns självmord i Repola i januari 1921 i protest mot verkställandet av fredsfördraget i Tartu 1920 hyllats som en martyrdöd.

När en motsvarande handling skedde inne i Riksdagshuset år 1940 valde statsledningen att tysta ned händelsen. Det är hur som helst inte självklart att ett självmord alls ska få publicitet, men det var åter igen en politisk handling vars syfte var att uppnå publicitet och fungera som en påtryckning mot riksdagsledamöterna att inte godkänna fredsslutet med Sovjetunionen.

En ung Astrid Reponen på 1930-talet. Hon bedrev etnografisk forskning i Norden och var fascinerad av skogsfinnarna. (Foto: Historiska bildsamlingarna/Finna/Museiverket)

Etnografen Astrid Reponen-Juvas var en 34 år gammal tvåbarnsmor som gick in i riksdagshuset med ett skjutvapen och när hon konfronterades av säkerhetsvakterna, avslutade hon sitt liv i riksdagshusets aula. Hon var gift med Martti Juvas som var redaktionssekreterare på tidningen Uusi Suomi. Maken hade förfinskat sitt släktnamn från Guseff till Juvas. Varken hon eller hennes make var medlemmar i AKS, men de hade liknande åsikter i Karelenfrågan. Dessutom uppskattade Reponen-Juvas Karelens alldeles speciella betydelse som en skattkammare för etnografisk forskning.

Trots att händelsen inte fick publicitet när det skedde och Astrid Reponen-Juvas blev ingen ny martyr för Karelen-aktivisterna, har hennes tankevärld belysats i en biografi. Dottern Meri-Helga Mantere har skrivit Vapauden taju, en dubbelbiografi över henne och svägerskan Maija Juvas som utkom 2014. Själv var författaren av biografin ett litet spädbarn vid tidpunkten av händelsen och fick helt oavsiktligt veta om moderns öde först när hon var femton år gammal. Astrid Reponen-Juvas hade samlat in material gällande dialekterna i finnskogarna i Norge samt i Värmland och hade en personlig samling av föremål som hade med skogsfinnarna att göra. För att vara en person med ett brinnande intresse för Karelen var hon rätt nordiskt orienterad och såg vinterkriget som en kamp mellan sovjetisk totalitarism och det nordiska öppna samhället där individens frihet respekterades. Samtidigt som dådet var en politisk handling, var det en enskild lösning av en individualist med en antroposofisk världsbild, en kosmopolit snarare än en typisk nationalist.

Viss dramatik har det varit i Riksdagshuset också senare. År 1968 fick den centerpartistiska riksdagsledamoten Olavi Lahtela ett sjukdomsanfall mitt i ett tal som han höll i plenum. Trots att det fanns riksdagsledamöter med läkarbakgrund, kunde dessa inte göra något åt saken och Lahtela avled 53 år gammal. Lahtela var andra generationens riksdagsledamot, son till kommunalrådet M.O. Lahtela. Fadern hade avstått från sin riksdagsplats i riksdagsvalet 1958 till förmån för sonen som blev invald. Tre år senare hade fadern som också hade representerat Agrarförbundet omkommit i sviterna av en trafikolycka i en ålder av 79 år. Olavi Lahtela var mycket kortvarigt år 1963 minister i ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, dvs. biträdande kommunikationsminister. Senare har Lahtelas dotterson, den nuvarande samlingspartisten Mikael Jungner, representerat SDP i riksdagen.

En marsdag år 1982 halkade den socialdemokratiska riksdagsledamoten Tellervo M. Koivisto vid trappstegen på Auroragatans sida. Henne ska man inte förväxla med presidentfrun Tellervo Koivisto som också hade varit socialdemokratisk riksdagsledamot på 1970-talet, till och med samtidigt som sin namne. Tre dygn senare avled Tellervo M. Koivisto i en ålder av 54 år på sjukhuset och dödsfallet konstaterades ha förorsakats av en aneurysm i hjärnan. Det Olavi Lahtela och Tellervo M. Koivisto hade gemensamt var att båda två hade suttit några perioder i riksdagen när de avled. Tellervo M. Koivisto avled dock inte i Riksdagshuset, eftersom dödsfallet inträffade först vid hennes andra sjukhusbesök efter att hon hade halkat.