Det berättar Per Nergaard och visar upp en kopia av minan som finns på hans skrivbord.

Han är specialrådgivare vid organisationen Norsk Folkehjelp med högkvarter i Oslo.

Som utbildad officerare och specialist på minröjning vet han precis vad han talar om. Det är många livsfarliga minröjningsuppdrag han har varit med om på olika håll i världen; Kambodja, Bosnien – och nu sist i raden Ukraina.

Norsk Folkehjelp är en politiskt obunden organisation med ett hundratal lokalavdelningar över hela Norge och med arbetsprojekt i mer än 35 länder. I Norge jobbar man med förstahjälp och räddningstjänst. Internationellt sysslar Norsk Folkehjelp med minröjning, utvecklingssamarbete samt konflikt- och krislösningar.

Initiativet till grundandet av Norsk Folkehjelp kom från den norska fackföreningsrörelsen efter det spanska inbördeskriget i slutet av 1930. Eldsjälen var den kända norska humanisten, folkbildaren och läkaren Karl Evang. Det som påskyndade startandet av Norsk Folkehjelp var det finska vinterkrigets utbrott i november 1939. Av organisationens historik framgår att den under efterkrigstiden mycket kända socialdemokratiska partisekreteraren Haakon Lie i december 1939 besökte Finland för att förhandla om hjälp till vårt krigsdrabbade land. Resultatet blev en penninginsamling som skulle ge Finland över fyra miljoner euro i nuvarande pengar. En för dåtida förhållanden ytterst imponerande insats.

Under den tyska ockupationen av Norge 1940-45 låg verksamheten nere, för att sedan blomstra upp när kriget var slut.

Kambodja är ett av de länder Norsk Folkehjelp satsat mycket på redan i decennier. Den berömda filmen Dödens fält (The Killing Fields) från år 1984 bidrog till att göra omvärlden medveten om hur minerat Kambodja i verkligheten är. Nergaard berättar att Kambodja var det första landet där Norsk Folkehjelp lät utarbeta ett minröjningsprogram.

– Detta skedde redan 1992 då ett stort antal kambodjanska flyktingar återvände till Kambodja över gränsen till Thailand där de antingen dödades eller skadades av landminor.

Sedan dess har Norsk Folkehjelp jobbat för att Kambodja ska bli helt fritt från både minor och andra explosiva rester från kriget.

Vid intervjutidpunkten pågick det i Finland en intensiv debatt om Ottawafördraget som helt och hållet förbjuder personminor vilka ibland också kallas truppminor. Finlands regering ville med hänvisning till hotet från Ryssland att Finland lämnar Ottawafördraget, vilket riksdagen också godkände.

Av förståeliga skäl var Per Nergaard mycket orolig för denna utveckling.

– De baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen har redan lämnat Ottawafördraget. Och nu verkar det som om också Finland och Polen skulle göra det samma.

Nergaard hade tunga argument som talar för Ottawafördraget. Han kunde nämligen hänvisa till vad expertisen på området anser.

– Det finns yrkesmilitärer som säger att det finns alternativ till personminorna. Till exempel drönare, satelliter och andra övervakningssystem.

– Om Finland och Polen nu tillåter personminor finns här dessutom risk för en dominoeffekt. Det vill säga att andra länder följer efter och i sin tur också lämnar Ottawafördraget, varnar Nergaard.

Han påminner om att det även tidigare gått att förbjuda farliga och inhumana vapen.

– Se bara på FN-konventíonen från år 1997 som förbjuder användning av kemiska vapen. Eller på förbudet mot de grymma dumdumkulorna som användes under Vietnamkriget på 1960-talet.

I dag är det naturligtvis kriget i Ukraina som dominerar tidningsrubrikerna och löpsedlarna. Sedan kriget bröt ut har Norsk Folkehjelp grundat ett träningsläger för minröjningshundar i Ukraina.

Nergaard berättar att det för närvarande finns cirka 300 anställda i Ukraina som jobbar med minröjning.

Men förödelsen i de områden som drabbats av kriget är stor.

– Man räknar med att det kommer att ta femtio år att igen bygga upp Ukraina efter den dag då kriget tagit slut.
Nergaard undrar hur länge föräldrarna i Ryssland ska tillåta att deras söner stupar i Ukraina.

– När kriget startade sade man från rysk sida att det skulle räcka högst tre månader. Nu är vi redan inne i ett krig som pågått i över tre år.

Vad kunde man eventuellt ha gjort för att förhindra detta?

Åtminstone en sak enligt Per Nergaards uppfattning.

– Man borde absolut ha byggt upp ett civil- eller medborgarsamhälle i Ryssland.