Kultur
6.2.2025 08:20 ・ Uppdaterad: 6.2.2025 08:26
Recension: En lysande idé är en trollbindande fars
Svenska Teatern bjuder på en lättsam fransk fars som lyckas med att fånga publikens uppmärksamhet. Teater är sällan så underhållande som när ensemblen på Amos-scenen får släppa loss riktigt ordentligt.
Det mest imponerande med En lysande idé är hur samspelta de fyra skådespelarna är. Regissören Adde Malmberg har åstadkommit en på sitt sätt både stram och välkontrollerad uppsättning av Sébastien Castros franska komedi Une idée géniale. Humor finns det hur mycket som helst och handlingen är mer eller mindre huvudlös så som det ska vara i en fars. Resultatet är en trollbindande fars som håller publiken i ett fast grepp också i de stunderna där man skulle tro att ingredienserna inte riktigt räcker till.
Ställvis vetter farsen åt buskishållet men på ett bra sätt. Så sker inte minst när Dennis Nylund får gestalta en dålig amatörskådespelare och han spelar dåligt på låtsas på ett väldigt suveränt sätt. Med sina kostym- och rollbyten och slapstick-manér har Nylund otroligt mycket rörelseutrymme att verkligen ta ut svängarna, vilket han gör med bravur.
Hela ensemblen gör ett utmärkt arbete men det är Nylund som blir något av en primus motor för det hela när han med jämna mellanrum går ut och sedan kommer in igen som gubben i lådan, än som amatörskådespelare, än som fastighetsmäklare, än som rörmokare.
Anna Hultin har en helt hejdlös roll som grannfrun som missuppfattar att herren i huset är död. Hon levererar ytterst absurda repliker väldigt stilsäkert och gör sitt till att det farsartade skruvas upp så gott det går.
Patrick Henriksen och Nina Palmgren spelar ett par som har varit ihop i sju år men vars relation har börjat krackelera. Hans svartsjuka håller på att ta över och hon lockas av otroheten. Deras inbördes dynamik är välfungerande och de bidrar till den helhetsmässiga jämnheten. De har mindre överdrivna roller att spela om man jämför med Nylund och Hultin men de levererar komiska repliker på ett säkert och bitande sätt de också.
Erik Salvesens rätt avskalade scenografi fungerar utmärkt i sammanhanget och skådespelarna kan verkligen utnyttja scenen till sina tilltåg fullt ut. Annika Saloranta svarar i sin tur för pjäsens kostymdesign som bjuder på rätt absurda läckerheter som Anna Hultins urringade sorgklänning eller Dennis Nylunds Mary Poppins-utstyrsel. Tiitta Stoor har gjort sitt med maskdesign som kompletterar Salorantas vällyckade kostymdesign på ett proffsigt sätt. Tobias Lönnquists ljusdesign och Andreas Lönnquists ljuddesign inbegriper inte lika mycket dramatik som kostymerna men det finns speciella ögonblick som elproblemen i huset där deras insatser får en mer framträdande roll.
Adde Malmberg har tidigare regisserat både The Play That Goes Wrong och Evigt ung för Svenska Teatern. Även Evigt ung var på Amos-scenen och Malmberg fick också den gången väldigt mycket ut av den något mindre scenen med skickliga skådespelare. Den gången var Anna Hultin och Nina Palmgren med, medan Patrick Henriksen och Dennis Nylund medverkade i The Play That Goes Wrong. Att alla skådespelare har tidigare erfarenhet av att samarbeta med Malmberg är säkert ett plus som gör att farsen utlöper på ett såpass väloljat och smidigt sätt.
Castros pjäs från år 2022 är kanske inte i sig så revolutionerande men Malmbergs uppsättning får det mesta möjliga ut av den ytterst lättsinniga farsen. När fransk humor importeras i en finlandssvensk sammanhang, uppstår det en intressant blandning. Det blir humormässigt allt mellan himmel och jord. Emellanåt kommer pjäsen nära gränsen till buskis och sedan igen stundvis frodas en mer subtil och intelligent humor. Att mångsidigheten i det humoristiska levereras på ett så avväpnande sätt är ett kraftprov av regissören Adde Malmberg. Det hela fungerar väl när skådespelarna är både skickliga och rutinerade. Fastighetsmäklare tycks förresten vara ett yrke som ger stora möjligheter för komisk gestaltning och som på något sätt står för tidsandan, även om just fastighetsmäklarrollen är den minst spännande av Dennis Nylunds roller.
Recension: En lysande idé (Svenska Teatern)
MANUS: Sébastien Castro
ÖVERSÄTTNING: Gunilla Hemming
REGI: Adde Malmberg
SCENOGRAFI: Erik Salvesen
KOSTYMDESIGN: Annika Saloranta
MASKDESIGN: Tiitta Stoor
LJUSDESIGN: Tobias Lönnquist
LJUDDESIGN: Andreas Lönnquist
FÖRESTÄLLNINGSDRAMATURG: Maria Lundström
PÅ SCEN: Patrick Henriksen, Anna Hultin, Dennis Nylund, Nina Palmgren
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.
Mer om ämnet
Kultur
17.1.2025 16:55
Recension: Älskling handlar om ett parförhållande i kris
Kultur
17.1.2025 15:30
Recension: Aldrig ensam gör ett starkt intryck
Kultur
10.1.2025 07:45
Recension: Nicole Kidman får Babygirl att lyfta
Kultur
7.1.2025 16:40
Recension: Levoton Tuhkimo – filmen om Dingo har allt, men kunde ha varit mer