Zofia Stafiej svarar för filmens absolut starkaste skådespelarprestation i huvudrollen som Ola Hudzik. Rollen är hennes stora debut på den vita duken. Stafiej var 21 år gammal när filmen fick världspremiär 2020 och i filmen gestaltar hon en 17-åring med ett stormigt känsloliv.

Stabila Kinga Preis gör en pålitlig prestation som Olas mamma som är anhörigvårdare åt Olas bror som lider av en svår funktionsnedsättning. Preis har hört till den polska filmens fixstjärnor sedan 1990-talet och har medverkat bland annat i filmer av Michał Rosa, dock inte i Piłsudski som förra året var en av de polska filmerna som fick turnera i Finland. Paweł med funktionsnedsättning spelas av Dawid Tulej.

Eftersom mamman inte kan engelska tillräckligt bra, är det 17-åriga Ola som får åka till Irland för att försöka fixa liktransporten till Polen. Mamman anser att traditionell transport i likkista är vad som gäller till varje pris, men dottern överväger kremering, trots att det inte är prästerskapets önskemål. 17-åringen som inte vet vad hon vill med sitt liv ska nu fatta de riktigt vuxna besluten. Sekulariseringen av både Irland och Polen skymtar i bakgrunden. Kontrasten mellan de två traditionellt katolska länderna är intressant. Medan Irland har politiskt rört sig mot en liberal riktning och svagare kyrklig kontroll, har Polens väg varit en annan och den religiösa konservatismen har sin påverkan i människornas vardag, ibland på subtila sätt.

I Dublin möter Ola Marek Mazurek som spelas av Arkadiusz Jakubik. Marek förmedlar arbetsplatser åt polska invandrare och så småningom motvilligt hjälper Ola i uppdraget att repatriera det som finns kvar av fadern efter en tragisk arbetsolycka. Att fadern har mist sitt liv just på det sättet ger filmen en samhällskritisk dimension med tanke på invandrarnas arbetsvillkor och brister på säkerheten i arbetet. Marek talar engelska till sitt barn och har ett kritiskt förhållningssätt till polackerna som i hemlandet väntar på penningtransaktioner från de landsmän som har åkt till utlandet för att få högre lön.

Det mest betydelsefulla mötet i Dublin har Ola med rumänska Sara som har haft en relation med hennes far. Cosmina Stratan spelar Sara som arbetar i en frisörsalong och blir illa behandlad av sin arbetsgivare. Även om Irland på sitt sätt är ett land med en större intellektuell frihet än dagens Polen, porträtteras i filmen invandrarnas lott på den irländska arbetsmarknaden med en mycket kritisk blick. En intressant detalj gällande relationen mellan Irland och Polen är att Dublin visade sig vara ett dyrt ställe. Därför valdes den irländska puben Carpenter i Olsztyn som inspelningsplats för pubscenen i Dublin.

Filmen domineras av Zofia Stafiejs prestation i så hög grad att många av skådespelarna i birollerna hamnar i skymundan. Det gäller också de irländska skådespelarna som medverkar i filmen. Varken Olsztyn eller Dublin får en speciellt central roll som filmens skådeplats, men filmen bjuder ändå på en intressant motsättning mellan Irland och Polen. Man kan fundera på jämförelser mellan bland annat alkoholkultur, katolicism och kapitalism i de två länderna. När Ola kommer till Dublin, kommer hon till ett samhälle som på många sätt liknar Polen men ändå är annorlunda. I polsk historia har det under århundraden funnits en kulturell motsättning mellan de polacker som har emigrerat och de som har stannat i hemlandet. Piotr Domalewski som svarar för manus och regi anknyter på det sättet till en diskurs om emigrationen som har lämnat många spår i det polska kulturlivet.

Filmen är inte en fullträff på alla sätt men den är medmänsklig och sympatisk samt har svart humor. Om Stafiej imponerar i sin filmdebut, har Domalewski i sin andra långfilm lyckats prestera en film som väcker många viktiga frågor gällande den europeiska utvecklingen och människans psykologiska uppväxtprocess. Den säregna stämningen har skapats till sin del av filmfotografen Piotr Sobociński jr. Han är för övrigt son till filmfotografen Piotr Sobociński (1958-2001) vars främsta prestationer gjordes i regi av Krzysztof Kieślowski, bland annat som Oscarsnominerad fotograf i Den röda filmen (Trois couleurs: Rouge) i den världsberömda färgtrilogin. Sonen har lyckats föra vidare något av faderns magiska hand med filmkameran.

Filmen visades i Helsingfors den 7 oktober med textning till engelska och planen är att den ska visas under de polska filmveckorna i Lahtis (10.10), Åbo (12.10), Seinäjoki (12.10), Teuva (14.10), Uleåborg (22.10) och Tavastehus (25.10).

***

Filmrecension: I Never Cry (Jak najdalej stąd, 2020)

Regi: Piotr Domalewski

Manus: Piotr Domalewski

Fotograf: Piotr Sobociński jr.

Skådespelare: Zofia Stafiej, Kinga Preis, Arkadiusz Jakubik, Dawid Tulej, Cosmina Stratan

Genre: Drama

Speltid: 98 min

Åldersgräns: 12 år

Cosmina Stratan som rumänska Sara. (Foto: Forum Film Poland)