Lurad att tro att hon skulle nå ett liv i lyx och överflöd så finner den österbottniska bondflickan Katrina sig bunden till ett fattigt och mestadels ensamt liv i den åländska skärgården, där hon med egen möda och uppoffring bemöter förtryck i alla dess former och kämpar för att skapa sitt eget liv bland både förväntningar och förutsättningar.

De fyra scenkonstnärerna lyckades trots sitt föga antal leverera en både bombastisk och starkt rörande musikalisk enhet. Genom hela pjäsen fanns en känsla av att någonting poetiskt förde fram berättelsen, givetvis genom hur manuset var skrivet. En framträdande berättarröst förde en som om man dansade genom händelserna, ackompanjerat av den utmärkta musikaliska begåvningen hos skådespelarkåren.

Berättelsen var träffande i den bemärkelsen att den var enkel att relatera till i dess realism. Katrinas utmaningar var de samma, eller åtminstone lätt översättbara till de utmaningar som otaliga kvinnor och fattiga ännu idag upplever dagligen. En intressant poäng blir därmed också att Katrina genom nästan hela pjäsen konsekvent väljer att avböja så gott som all hjälp och alla allmosor.

Här ser vi utspelat en av de mest förrädiska konsekvenserna av att existera på samhällets nedersta skikt, nämligen behovet av att bevisa sitt eget värde och sin egen handlingsförmåga bortom vad som är rimligt för ens egen överlevnad. Katrina förvandlas till en nästan neoliberal tankedröm då hon känner sig tvingad att fösa bort alla försök att ge henne hjälp för att förverkliga hennes egen överlevnad, trots hennes digra levnadsomständigheter. Värt att hylla är också att Katrina understryker möjligheten att förbättra även de värsta av förutsättningar, och istället skapa något värt att leva för oavsett om man bemöts av en dyster och oförlåtande värld.

Det finns dock några kritiska ord som kan sägas. Avsnittet av pjäsen som befattar en omvälvning av krig på Åland kändes ofullgjort, eller litet som om det tillades bara för att det måste finnas med. Aningen genomrusat, och aningen osubstantiellt. Ett parti av sångerna som tycktes vilja göra rapmusik skar också en smärre mängd i öronen, men var endast en liten törn bland annars fantastisk musikalisk komposition.

Avslutningsvis bör även sägas att om det är en enda sak som medtas från pjäsen, som jag önskar att alla som såg den minns, är att var och ens liv till stor del är beroende av oräkneligt många människor som i något skede trotsat livets omständigheter för att skapa ett värdigt liv, såsom Katrina gjorde i pjäsen. Katrinas öde var ofantligt många människors verkliga öde, och är det än idag.

OBS! Föreställningarna fortsätter på Lilla Teatern till och med 3.5.2025.

Recension: Katrina (Åbo Svenska Teater, samproduktion med Lilla Teatern och Wasa Teater)

FÖRFATTARE: Sally Salminen
DRAMATISERING: Kaisa Lundán
KOMPOSITÖR OCH ARRANGÖR: Aili Järvelä
REGI: Jakob Höglund
MASKDESIGN: Pia Kähkönen
KOSTYMDESIGN: Samu-Jussi Koski
SCENOGRAFI OCH DESIGN AV REKVISITA: Heini Maaranen
LJUSDESIGN: Tobias Lönnqvist
LJUDDESIGN: Antero Mansikka
DRAMATURG: Henna Piirto

PÅ SCEN: Emma Klingenberg, Aili Järvelä, Ulriikka Heikinheimo, Senni Valtonen/Maija Pokela