Problemet för en vanlig mediekonsument är kunna skilja mellan seriösa och lögnaktiga inslag.

Det är inget lätt företag. Men det finns ändå någonting som kallas fingerspetskänsla och plausibilitet för att sålla ut makt- eller intressestyrda agendor från försök till en sanningsgrann redovisning med syfte att t.ex. avslöja grava oegentligheter och skandaler.

Den problematiken får man också leva med när det gäller att bedöma Christopher Steeles uppmärksammade alster Ungefiltert som i den engelska originalutgåvan heter Unredacted som i sin tur kan översättas med ”oredigerat” till svenskan.

Boken publicerades 2024 och har fått ny vind under vingarna främst sedan Donald Trump för andra gången valdes till president i USA och håller på att inleda ett omstritt närmande till den ryske diktatorn Vladimir Putin.

Om författaren

Att Trump kallar sin egen medieplattform ”Truth Social” döljer enbart marginellt att de spridda informationerna ofta varken är sanna eller sociala.

Man kan även ifrågasätta om hans budskap vilar på en moralisk värdegrund.

Det senaste exemplet då han kallar den ukrainske presidenten för ”diktator”, förtydligar denna tristess.

För närvarande upplever man dessutom dagligen hur ex-presidentrådgivaren Steve Bannons strategi om ”feeding the zone with shit” allt som oftas tycks vara vägledande för nya makabra utspel.

När det gäller Christopher Steeles framställningar och analysförmåga tvingas man som läsare att ta ställning till om något som travar som en häst, låter som en häst och ser ut som en häst verkligen är ingenting annat än en häst.

Steele är ingen horse whisperer i tolkningen att lugna eller tämja vildsinta protagonister. Men han är kompetent på grund av årtiondelånga erfarenheter som brittisk diplomat och underrättelseofficer i både Sovjetunionen och Ryssland.

Sin genuina kunskap tillvaratog författaren även när han 2009 lämnade statstjänsten för att starta den privata informationsbyrån Orbis Business Intelligence.

När det gäller Christopher Steeles politiska ambitioner, så kan man efter att ha läst boken utgå ifrån att han är en idog försvarare av det västliga demokratiska samhällsmönstret.

Ett motsvarande hedersintyg tillkommer självfallet aldig hans ”analysoffer” den ryske despoten Vladimir Putin. Och även ”diktatorn för en dag” Donald Trump gör upprepade ansträngningar för att framstå som en auktoritär och nationalistisk statsledare.

Om honom skrev den tyska veckotidningen Die Zeit att han i sina olika tal presenterade flera lögner än sanningar. Denna kritik kan kompletteras med att han med hjälp av tvivelaktiga presidentdekret ger ett intryck av att starta ett försök att åsidosätta upplysningsfilosofen Montesquieus över 350 år gamla insikter om den statliga maktdelningen.

Största hotet

I bokens underrubrik skyltar Christopher Steele med att hans fokus är riktat mot Trump, Ryssland och den globala kampen om demokratin.

Redan i inledningen pekar han med hela handen i synnerhet österut för att varna för Kreml-diktatorns brandfarliga ambitioner att återskapa Rysslands gamla imperium.

Särskild Europa utsätts i Putins geopolitiska revisionism för nya och grava säkerhetspolitiska faror, hävdar den brittiske ex-agenten.

Som underrättelseofficer och diplomat observerade Steele risker med Sovjets atomvapenpotential, islamisk terrorism och Vladimir Putins slutliga framfart.

I en jämförande analys av alla dessa moment drar han en entydig slutsats: Det är Putin som utgör det största hotet.

Enligt författaren är han en högriskpolitiker med en militärmakt som t.ex. al-Qaida bara kunde drömma om, vidare har han redan visat en hänsynslös brutalitet genom att ge order om mord, bombattentat, förgiftningar och massakrer mot civila i samband med ett flertal anfallskrig, bl.a. mot Ukraina.

Författarens avsikt är dock inte bara att ringa högljutt i alarmklockorna utan han erbjuder läsarna samtidigt en inblick i Rysslands eller Sovjetunionens historia som ligger bakom denna ohejdade utveckling till en diktaturstat.

Misstroende dominerar

Till hörnpelarna hör att det tsaristiska Ryssland endast genomgick en ”ljum liberalisering” utan strukturförandrande sociala effekter.

Därefter följde språnget in i den kommunistiska partidiktaturen där Stalin rensade och förintade miljontals som misstänktes för oppositionell verksamhet.

Som konsekvens präglades det ryska samhället i hög grad av rädsla och misstroende, något som enligt Steele dominerar än idag.

Även Boris Jeltsins blygsamma demokratiska reformer med bl.a. fria medier hamnade i en återvändsgränd. Privatiseringen av de ryska statsföretagen ledde dessutom till att maffialiknande strukturer roffade åt sig företag och resurser vars ägare bildade ett övermäktigt oligarkiskt system.

De superrika med Putin i spetsen kvävde alla försök till att utveckla ett liberalt samhällsmönster med åsiktsfrihet och oberoende oppositionspartier.

Enligt Chistopher Steele är ”förtroendet” i likhet med tidigare faser återigen en ”sällsynt vara”.

Omstridd Steele-rapport

När författaren fortfarande var ”i hennes majestäts tjänst” lyckades han att skapa ett nätverk med i hans tycke trovärdiga informatörer som hjälpte till att arbeta fram välgrundad kunskap om Rysslands dolda maktkonstruktioner och förfaranden.

Så sent som i januari 2017 hamnade den förre brittiske underrättelseofficeraren ofrivilligt i fokus för världens mediala bevakning.

Främsta skälet för det var att Orbis 32-sidiga dokument ”Company Intelligence Report 2016/080” eller ”Trump-Ryssland-dossier” publicerades mot hans vilja av den amerikanska webbsajten Buzzfeed.

Det rörde sig om en ytterst brisant utredningssammanfattning som onekligen var politiskt sprängämne för den då tillträdande nye presidenten Donald Trump.

Det tidigare hemligstämplade materialet innehåller höggradigt känsliga rapporteringar om Trumps misstänkta beteenden och aktiviteter från tiden då han sökte knyta vinstbringande affärskontrakter i Moskva och Sankt Petersburg.

Enligt Steeles källor övervakades den dåvarande affärsmannen av den ryska säkerhetstjänsten bl.a. genom att videofilma honom i intima och privata situationer i en hotellsvit.

I den sedemera även Steele-rapport kallade dossiern ingår förebråelser om ”sexuella utsvävningar” i samband med prostituerades tjänster.

Eftersom det s.k. kompromat togs som tänkbart indicium för att målpersonen kan hamna i en utpressningskonflikt till förmån för ryska intressen delgavs innehållet till FBI. Att det sedan läckte ut till offentlig kännedom var däremot aldrig planerat av författaren eller hans företag Orbis.

Skandalen var ändå ett faktum och ledde till dementier och motanklagelser med hjälp av Donald Trumps advokater.

USA:s president såg sig som ett offer och utsatt för falska bevis i en då gemensam konspiration mellan FBI och Christopher Steele.

Misstankarna kunde aldrig beläggas men inte heller avfärdas.

Författaren redovisar utförligt hur strävandena att åtala honom i bl.a. London misslyckades. Enligt honom byggde Trumps juridiska ansträngningar inte på att söka en objektiv omprövning utan att ruinera honom i en strategi som bäst kännetecknas med glosan ”lawfare”.

Livshotande

Självfallet är motivläget bakom de ”stora elefanternas” rörelsemönster i den globala politiken inte enkelt. Det är svårt att hävda ett absolut sammanhang mellan alla de faktorer som enligt Steeles alster utgör Trumps ”belastningsregister”.

I en domstolsförhandling gäller den gyllene regeln, att allt det som inte kan bevisas knappast kan ingå i ett domslut.

Den principen är otvivelaktigt rätt. I den politiska sfären råder däremot ändå en demokratisk medial tradition att gräva efter sanningen när indicier ger upprepade skäl för misstroendet.

I fallet med Christopher Steeles utredningsresultat hör det till sakens natur att en tänkbar seriös bevisföring med hjälp av pålitliga källor i Ryssland närmast är utesluten. Konsekvensen vore livshotande. Informatörerna skulle med stor sannolikhet drabbas av ryska ”motargument” t.ex. i form av novitjokgiftet.

Bara fallet Aleksej Navalnyj står som skräckinjagande exempel av den verktygslådan som Kreml har till förfogande för att kväva oliktänkande.

Recension: Christopher Steele; Ungefiltert – Trump, Russland und der globale Kampf um die Demokratie (2024); C.H. Beck Verlag; 334 s.