Världen är alltmer kaotisk och beslutsfattare måste ibland reagera mycket snabbt. Eftersom pjäsen är interaktiv, får publiken med sina röstningsapparater styra vilka beslut som fattas och därmed kan pjäsen sluta hur som helst.

Riksdagen är dramatikern Veera Tyhtiläs arbetsplats idag men så var ännu inte fallet när hon skrev pjäsen. Pjäsens fyra riksdagsledamöter är i olika åldrar och de har alla olika förhållningssätt till sitt jobb. När de plötsligt konfronteras av en krissituation, har alla fyra olika lösningar för hur man ska gå vidare.

Regissören Lidia Bäck får mycket ut av de fyra skådespelarna Mikael Andersson, Sonia Haga, Sophia Heikkilä och Niklas Åkerfelt. Ensemblen är övertygande som helhet och de kommer med en livfull föreställning om hur beslutsfattare debatterar när en allvarlig cyberattack inträffar.

De får tre alternativ, en lösensumma på tio miljarder euro, att utlämna 80 medborgare eller sedan läcka statshemligheter åt fienden. En ung och dynamisk riksdagsledamot som spelas av Sonia Haga vägrar att gå med på något av de angivna alternativen och föreslår motattack, att gå till krig mot vem fienden än råkar vara. Alternativen presenteras i form av meddelanden på en skärm och de kommer från en president som heter Alex som har fått fiendens ultimatum.

Pjäsen är både lärorik och innehåller många aktuella teman. I och med kriget i Ukraina och coronaviruspandemin har det diskuterats mycket under senare år hur man leder en nation i en krissituation. Den växande betydelsen av AI är också en fråga som har varit mycket på tapeten.

För den unga publiken erbjuder pjäsen en gedigen lektion i samhällskunskap och genom de värdeval som pjäsens politiker brottas med kommer de också i kontakt med saker som är viktiga när man når den åldern att man får rösta i val. En del av de som hör till målgruppen är faktiskt förstagångsväljare i vårens val. Att se Under attack är ingen typisk teaterupplevelse. I och med att man får i uppdrag att diskutera politik och rösta, förblir åskådaren allt annat än passiv när spänningen i pjäsen når sin kulmen.

Den här typen av pjäs är antagligen lättare att ta till sig för den som är van vid att spela datorspel. Diskussionerna som skådespelarna för med publiken innehåller ett starkt element av improvisation och hur det går sedan beror på vad publiken väljer. I hur hög grad man får använda röstningsapparaten som varje åskådare får, beror på hur lätt eller svårt det är för publiken att fatta beslut och komma överens om hur man försöker lösa situationen.

Regissören Lidia Bäck svarar också för kostym- och maskdesign samt scenografi. Riksdagsmiljön känns autentisk och också skådespelarna lyckas väl med att förmedla den politikerhabitus de behöver utstråla för rollens skull. Det behövs för att kunna skapa rätt stämning, så att publiken rycks med och lyckas fatta initierade beslut. Nina-Maria Häggblom har översatt Tyhtiläs text till svenska och språket känns rätt naturligt, vilket gör sitt till för att ytterligare förstärka illusionen av politiskt beslutsfattande i en plötslig krissituation. Allt som allt lämnar pjäsen intrycket av en högklassig helhet som lämpar sig väl i att utbilda tonåringar i att tänka kritiskt om politik.

Recension: Under attack (Svenska Teatern)

MANUS: Veera Tyhtilä
DRAMATURGI, ÖVERSÄTTNING: Nina-Maria Häggblom
REGI, KOSTYMDESIGN, MASKDESIGN, SCENOGRAFI: Lidia Bäck
LJUDDESIGN: Hanna Mikander
ANIMATION: Saana Inari
REKVISITA: Anne Mustarastas
SPELPROGRAMMERARE: Aleksi Leinonen
INSPICIENT: Sofia Wredlund
SCENMÄSTARE: Christoffer Österlund
LJUSTEKNIK: Fritjof Brandt
FÖRESTÄLLNINGSTEKNIKER: Rebecka Nylund
TEATERPEDAGOG: Noona Leppinen

PÅ SCEN: Mikael Andersson, Sonia Haga, Sophia Heikkilä, Niklas Åkerfelt