Kultur
3.10.2025 17:05 ・ Uppdaterad: 3.10.2025 19:13
Recension: Matching Steps stimulerar tanken
Matching Steps är en stilig föreställning där varje steg känns noga beräknat. Den imponerande danskonsten följer en stram koreografi och dansarna känns som nickedockor som följer koreografen Carl Knifs mästerliga plan.
De sex dansarna bjuder på en mycket elegant och sammanhållen föreställning som är tudelad på det sättet att först ska allt vara så mörkt som möjligt och sedan så ljust som möjligt. Kostymdesignen av Ervin Latimer spelar här en mycket central roll med svart klädsel som byts ut mot vit dito. Den svartvita estetiken väcker associationer till schackpjäser som styrs av en koreografkung någonstans bakom scenen. Jukka Huitilas utomordentliga scenografi ger en fin bakgrund för den halvvägs skiftande stämningen i föreställningen som går från mörker till ljus.
Kombinationen av känsla och förnuft är hisnande. Dansarnas uttrycksfulla rörelser väcker en känsla av förtjusning samtidigt som det speciellt i början känns att det hela är en matematisk exercis. I sin koreografi undersöker Carl Knif själva definitionen av ett steg och man kan bara konstatera att ensemblen levererar exakt det som utlovas, matchande steg.
Dansen är kontrollerad, behärskad och ändå på något sätt överväldigande. Jonna Aaltonen, Olli Lautiola, Riku Lehtopolku, Saara Töyrylä, Terhi Vaimala och Eero Vesterinen gör alla sitt för att helheten ska fungera friktionsfritt. Matching Steps utgår från Clapping Music (1972) av Steve Reich som kombineras med nyskriven musik av Janne Hast. Reich, en legendarisk kompositör från New York, har inspirerat danskoreografi med sin musik förr. Fase av Anne Teresa De Keersmaker är en beryktad koreografi från början av 1980-talet som bygger på fyra kompositioner av Reich, varav Clapping Music är en. Reichs komposition består enbart av klappning och klappningen styr rytmen i dansarnas steg.
Cogito, ergo sum är vad filosofen René Descartes kom fram till. ”Jag tänker, alltså finns jag.” Carl Knifs motto kunde kanske härledas utgående från hans koreografi genom att ändra på Descartes formulering till följade: Jag går, alltså tänker jag. Innerst inne är Matching Steps en meditation i gåendet och hur varje steg stimulerar tanken.
Recension: Matching Steps (Carl Knif Company)
KOREOGRAFI: Carl Knif
LJUD: Janne Hast
SCENOGRAFI & LJUS: Jukka Huitila
KOSTYMER: Ervin Latimer
PRODUKTION: Carl Knif Company
DANSARE: Jonna Aaltonen, Olli Lautiola, Riku Lehtopolku, Saara Töyrylä, Terhi Vaimala, Eero Vesterinen
Almisalen, Finlands nationalopera och -balett. Premiären var 2.10 och den tredje och avslutande föreställningen av Matching Steps är 4.10.
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.
Mer om ämnet
Kultur
19.9.2025 10:00
Recension: Karin Pettersson skriver om marknadens förbannelse
Kultur
12.9.2025 16:35
Recension: Viirus visar totalitarismens essens i 1984
Kultur
8.9.2025 08:45
Recension: Katarina J Arvidsson debuterar med ett poetiskt smörgåsbord
Kultur
5.9.2025 12:20
Recension: Amos A är en livfull och välbehövlig historielektion