George Orwell skrev sin klassiker 1948 och boken utkom för första gången på engelska i juni 1949, sommaren före författarens död i januari 1950. Romanen har översatts till svenska fyra gånger, varav den första översättningen utkom 1950 och den fjärde 2024.

Under Orwells livstid hade hela Europa legat under hot av att uppslukas av olika totalitarismer. Nazismen i Tyskland hade kollapsat vid andra världskrigets slut år 1945, men kommunismen i Sovjetunionen hade visat sig stark vid tidpunkten av romanens tillkomst i sin mest hotfulla skepnad under Stalins ännu pågående tyranni.

I princip har 1984 som roman potential att tilltala inte bara dem som värnar om det fria samhället utan också anhängare av ytterlighetsideologier till höger och vänster, så länge båda riktningarna tolkar texten ur sitt eget perspektiv enbart som kritik av den motsatta ytterligheten och vägrar att se sig i spegeln.

Så länge det finns samhällen i världen som präglas av olika sorters totalitarism kommer Orwells text att behålla sin brinnande aktualitet. Teater Viirus uppsättning är såpass gripande att den lämnar inga tvivel på att totalitarismen krossar det mänskliga i människan utan att lämna just någonting kvar. Skalet som finns kvar kan fungera som ett verktyg för diktaturen men livet blir fullständigt glädjelöst när man låter totalitära ideologier segra.

Hanna Ryti har regisserat en mycket intensiv och pedagogisk föreställning där skådespelaren Wilhelm Grotenfelts monolog får en värdig om än avskalad bakgrund i Vilma Vantolas scenografi. Det avskalade och ekonomiska fungerar bra så att pjäsen kan gå på turné. Det är lätt att föreställa sig att den här typen av performans gör ett intryck på unga åskådare och har således en viktig folkbildande funktion. I våra tider är det viktigt att vaccinera människor mot diktaturer och kleptokratier för annars är vi där igen i lika stor skala som under Orwells livstid.

Väldigt mycket vilar på Wilhelm Grotenfelts axlar när han spelar huvudpersonen Winston men också alla andra roller i pjäsen. Här får Orwells Winston Smith förresten heta Winston Smeds. Grotenfelt får pjäsen att fungera som monolog med en hjärtskärande prestation. Allt vilar förstås inte på skådespelarens axlar när Ryti och Vantola gör sitt så att hela föreställningen vilar på tre lika starka pelare. Rytis regi och dramaturgi lämnar ett professionellt och koherent intryck, medan Vantolas scenografi passar mer än väl ihop med monologkonceptet.

Totalitarismens kärlekslösa essens kommer riktigt nära i teaterföreställningen. När man läser en roman kan man sätta den bort för en stund om dystopin känns för tung för att ta in. Här finns ingen utväg utan det totalitära samhällets förkrossande trista vardag väller in på en, obarmhärtigt och lamslående. Frågan som väcks är om man själv kunde stå emot om hela samhället förvandlades till ett angiverisamhälle på det sättet som det har hänt i en rad samhällen efter den sovjetiska kommunismen och den tyska nazismen.

Flyktvägar finns det förstås också under totalitarismen. När man får tillgång till underjordisk litteratur att läsa uppstår det en av de starkaste källorna till njutning i ett totalitärt samhälle. Kärlek, sex och alkohol erbjuder möjliga flyktvägar och estetiken i form av sådana vackra föremål som inte är direkt nyttiga för diktaturen. Minnen är också viktiga när det gäller att komma ihåg den tiden som samhället var fritt.

Storebror ser och kontrollerar allt i den orwellska dystopin. Minnen utplånas och kärleken uppfattas som ett hot. Könsumgänge är något som ska ha ett reproduktivt syfte för regimens ändamål, att skapa nya lydiga medborgare. Läsning är en suspekt aktivitet och att skriva i dagboken är en närapå revolutionär handling. Ju striktare totalitarismen blir, desto mer fördummande och kontrollerande är samhället. Nyspråket fungerar så att förhör av politiska fångar sköts av en myndighet som kallas kärleksministeriet.

Det är klart att det hela handlar om en varning och totalitarismen bör stoppas innan det är för sent. Hotet är reellt i våra tider. En del länder är regelrätta diktaturer där en grupp oligarker styr i den stilen som Orwell varnade för och i andra länder är risken påtaglig att utvecklingen urartar i den riktningen. Föreställningen är precis så uppskakande som den ska vara.

Recension: 1984 (Teater Viirus)

BASERAD PÅ ROMANEN 1984 AV George Orwell
DRAMATURGI OCH REGI Hanna Ryti
ÖVERSÄTTNING AV MANUSKRIPTET TILL SVENSKA Kaisa Lundán / Nordic Drama Corner Oy