Men just nu är tyvärr tillståndet i den svenska kulturpolitiken mindre gott. Folkbildningen, kulturskolorna, teatrarna och Sveriges radio och television (SR och SVT) har alla fått frysta eller mindre resurser av Tidöregeringen. Noll förståelse där för kulturens betydelse. För det som Martin Gelin skriver ger länder prestige och, jämte diplomatik, bra universitet etc., ger värdefull ”mjuk makt”. Även om den ännu är hyfsat god. Men ännu mycket mer fallande är den mjuka makten i autokratiska i Donald Trumps USA, Viktor Orbáns Ungern och många andra länder. Men också i många andra västliga demokratier sker för få nysatsningar på kultur och annat som ingår i den mjuka makten. På kort och än mera så längre sikt är det oklok politik.

Och därtill ett helt föråldrat tänkande, anser Dagens Nyheters f.d. USA-korrespondent Martin Gelin i sin nya bok. I åter andra länder i världen gör man precis tvärtom. I bokens nio kapitel tar Gelin med oss när han besöker länder som tvärtom investerar mycket pengar på konst, arkitektur och litteratur. Exempelvis på 600 nya museer i oljestaten Qatar. Ett annat exempel är hur man i Seoul i Sydkorea satsar på generösa översättningsstöd på nobelpristagaren Han Kangs och andras romaner. Men sådana boköversättningars enda förtjänst är inte enbart att de visar att en annan kulturpolitik är möjlig. Det är, enligt Gelins övertygelse, också att de ar nödvändiga ”mjuk makt”-satsningar. Just för att de så väl behövs i en hård tid som vi nu lever i. Här har Sydkorea gjort rätt, medan autoritära Kina gör allting fel, anser Gelin. De har sumpat chansen de hade från pandadiplomatins dagar och i stället blivit styrt av hemlighetsmakeri och autokrati under ledaren Xi Jinpings styre. Trots framgången med Tiktok bland de unga. Men i elektrifieringen har Kina ändå tagit ledartröjan.

Många är nog inte helt förtrogna med begreppet ”mjuk makt”. Också om det lite överraskande blivit trendigt – också utanför seminarierummen. På flera sätt denna lite bredare definition av begreppet – vid sidan av mera traditionell diplomati etc. – kan fungera som ett verktyg för att lite bättre förstå de villkor under vilka konst, litteratur och andra yttringar av kultur skapas och får bredare spridning bland folk.

Välkänt är ju att en stats ekonomiska eller militära muskler – läs t.ex. USA – kan tvinga andra att anpassa sig och dansa efter deras pipa. Det är den hårda makten. Men en stat kan också få andra att följa med genom indirekta medel; en stark mjuk makt. Det gör man genom att locka eller vilja ta efter. Det klassiska medlet här är smart diplomati. Ett annat är att förkroppsliga vissa värden som frihet och mångfald. Ett tredje är att erbjuda lockande berättelser, bilder och olika livsformer. Kort sagt: konst och kultur. Mjuk makt.

På det sättet kan mjuk makt nu allt oftare bli en motståndshandling mot de auktoritära styrformerna, mot stater som vill dominera sin omgivning. Såsom Xi i Kina och allt mera så i Trumps USA. Och där man bara vill att konsten/kulturen ska tvingas sjunga ”kejsarens” lov.

Helt annorlunda är det i de demokratier som har auktoritära stormakter till grannar. I en osäker värld blir konst och kultur ett sätt att vinna folkets gunst. Den mjuka makten blir då ett ”säkerhetspolitiskt kapital”, skriver Gelin. Hans mest kända exempel här är Sydkorea. Insikten att man kan tjäna mer pengar på film (den prisade filmen Parasit m.fl.) än på att kränga Hyundai har här blivit inte bara en ekonomisk framgångssaga, utan även ett trumfkort i den unga demokratins internationella relationer. När staten investerar i den kulturella infrastrukturen i stället för att oklokt strypa den.

Gotland är inte bara Östersjöns största, fasta hangarfartyg. Och allt viktigare försvarad, hård makt. Gotland med Ingmar Bergmans Fårö är stark, kulturell mjuk makt med gott rykte.

Den bästa propagandan är inte propaganda, som Gelin visar i sitt kapitel om USA:s kulturpolitik under kalla kriget. Lysande starkt. Men bara så länge landet nöjde sig med att pumpa in pengar i spridningen av amerikansk kultur blev resultatet mycket effektivt. Motsatsen gäller nu under Trump. Sydkorea har däremot gjort hur USA tidigare gjorde. De har satsat på spridning av prisade Han Kangs romaner och Bong Joon-hos filmer (Parasit etc.) Mjuk makt som tjänar sitt lands intressen genom att kritisera det.

Lite på samma sätt ser han på borgmästaren, socialisten Anne Hidalgos satsning på att bygga ihop staden och de boende med fler gröna stråk, bra kommunikationer och fler billiga bostäder och mångkultur. Ja, OS-festen också härom året. Och där bor Martin Gelin nu med familj sedan han lämnade dyra New York.

Så en satsning på just kultur som mjuk makt är en säkerhetspolitisk kalkyl i demokratins namn, anser Martin Gelin. Hans Mjuk makt ger mycket att reflektera över.

Finland har förresten genom åren haft god förståelse för kulturen som viktig för den mjuka makten.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Recension: Martin Gelin; Mjuk makt. Kultur och propaganda i den nya världsordningen (2025); Volante förlag; 350 s.