Amerikanen Wes Anderson är en kultförklarad demonregissör från Texas som har gjort sådana filmer som Royal Tenenbaums, Moonrise Kingdom, The Grand Budapest Hotel och Isle of Dogs. I en värld där oligarker och excentriska miljardärer spelar en allt större roll rent globalt har Anderson valt att göra en film om en fiktiv vapenhandlare av stora mått.

För filmens starkaste rollprestation står den puertoricanska skådespelaren Benicio del Toro som spelar huvudrollen som Zsa-zsa Korda, en skrupelfri skurk som vill driva sin vansinniga vision igenom kosta vad det kosta vill. Det hela handlar om ett infrastrukturprojekt i ett fiktivt land i Mellanöstern, Fenicien, som har fått sitt namn efter en av den antika världens mäktigaste civilisationer vars kärnområde var i dagens Libanon. Det var också fenicierna som grundade Karthago i dagens Tunisien som utmanade den romerska dominansen över Medelhavet.

Sin första huvudroll i en långfilm gör britten Mia Threapleton som råkar vara dotter till Kate Winslet. Hon spelar Kordas dotter som tänker bli nunna men övertalas av fadern att bli hans affärskumpan. Hon gör en energisk och stabil prestation fast hennes repliker inte är de mest minnesvärda i filmen. Det är förstås inte meningen att ta hennes gestalt seriöst, men hon har hur som helst fått en roll som är svår att göra till något väldigt minnesvärt. Hon gör rollen bra men själva manuset av Wes Anderson känns allt annat än vattentätt. En annan svår roll spelas av kanadensaren Michael Cera som är en amerikansk spion som låtsas vara från Oslo och reser med ett förfalskat norskt pass. Han får i uppdrag att arbeta som privatlärare åt magnatens söner men sedan blir han romantiskt intresserad av hans dotter, vilket får konsekvenser för hur bra han klarar sig som spion. Ceras repliker är inte heller särskilt minnesvärda. Han får godkänt men gör en något mindre energisk insats än motspelaren Mia Threapleton.

Vad för slags film är The Phoenician Scheme? Filmen börjar som en spionfars där huvudpersonen inte är någon James Bond-typ utan snarare någon som påminner om en Bondskurk. Det finns såpass mycket svart humor i filmen att den går att uppfatta som en svart komedi. Sedan ger filmen också uttryck för regissören Wes Andersons högst personliga vision. Action varvas med sekvenser som påminner främst om en konstfilm. Bildkonst spelar en viktig roll i filmen i och med att magnaten Korda är en passionerad konstsamlare. Han är en rätt grov typ som ger handgranater som företagsgåvor där andra skulle kanske ge klockor men när han har kommit i besittning av stora pengar med sina skumraskaffärer, är det konst han vill investera pengarna i.

Här kan det vara på sin plats att veta att Anderson har skrivit manuset baserat på en idé han har utvecklat tillsammans med Roman Coppola. En av inspirationskällorna för filmens konstsamlande affärsman är ingen mindre än armeniern Calouste Gulbenkian som var en betydande oljemagnat kring sekelskiftet 1900 och som gjorde Mellanösterns petroleumreserver tillgängliga för utvinning från Västerlandet. I Lissabon finns ett betydande konstmuseum som bär Gulbenkians namn och som öppnades år 1969 enligt instruktioner i konstsamlarens testamente. Samtidigt som filmens magnatgestalt påminner om dagens skrupelfria affärsmän, påminner hela berättelsen om hur Mellanösterns öden formades i korstrycket från olika affärsintressen mot den koloniala periodens slut och in i den postkoloniala perioden.

Om det är Benicio del Toro, Mia Threapleton och Michael Cera som har huvudrollerna, finns det ett stort antal välkända skådespelare i de mindre rollerna. Amerikanen Tom Hanks spelar en av filmens många affärsmän och britten Benedict Cumberbatch som får filmens riktiga värstingroll som Nubar. Han spelar Kordas släkting och antagonist. Båda gör minnesvärda rollprestationer. Hope Davis från USA har fått rollen som abbedissa och Riz Ahmed från Storbritannien rollen som en fenicisk prins, Farouk.

The Phoenician Scheme är en film om materialism, megalomani, katolicism, svåra familjerelationer, organiserad brottslighet och politik. Anderson lyckas betydligt bättre som regissör än vad han gör som manusförfattare. Filmens mångsidiga idéstoff väcker i och för sig tankar men den är snarare en absurdistisk fars än en filosofisk film om världens tillstånd. Berättelsen är inte så intressant, även om den har en hel del intressanta aspekter som kunde ha utvecklats så att en betydligt mer fulländad film skulle ha uppstått av det hela. Det är bara roligt med en spionfars, men det är inte alltid de farsartade elementen som lyckas bära filmen, trots att de är många. Det som bär filmen är Andersons excentriska vision. Han är en auteur som trollar fram en drömlik värld någonstans i en gränszon i medvetandets yttersta rand. Den här hallucinatoriska aspekten påminner något om Roy Anderssons filmer. Benicio del Toros gestalt utsätts ständigt för mordförsök och han har nära döden-upplevelser och hallucinerar än det ena och än det andra. Det är i sådana scener som Wes Anderson är som starkast och där The Phoenician Scheme känns som fräschast.

***

Filmrecension: The Phoenician Scheme (2025)

Regi: Wes Anderson
Manus: Wes Anderson, baserad på en idé av Wes Anderson och Roman Coppola
Fotograf: Bruno Delbonnel
Musik: Alexandre Desplat
Producenter: Wes Anderson, Steven Rales, Jeremy Dawson, John Peet
Skådespelare: Benicio del Toro, Mia Threapleton, Michael Cera, Riz Ahmed, Hope Davis, Benedict Cumberbatch, Tom Hanks
Genre: Komedi, spionfilm
Speltid: 101 min

Åldersgräns: 12 år