I och med att utrymmet är litet, hänger allt på två faktorer, Corinne Mustonens väldigt mångsidiga scenframträdande och den förtrollande ljudvärld som har skapats av ljudesignern Vili Pääkkö aka Vili Aarre.

Med små medel i en intim miljö har Mustonen och Pääkkö lyckats med att skapa en tankeväckande föreställning som berör djupt.

Varför i all världen heter föreställningen Veni? Det är en uppenbar anspelning på det latinska talesättet veni, vidi, vici, alltså jag kom, jag såg, jag segrade. Det lär Julius Caesar ha yttrat efter att ha besegrat kung Farnakes II av Pontus i slaget vid Zela. Nuförtiden heter staden där slaget utkämpades Zila och ligger i nordcentrala Turkiet och Pontus var ett kungarike i de trakterna. Besegraren var den mest kända statsmannen i Romarriket och den besegrade en monark av persisk och grekisk härkomst.

Det som utlovas är alltså veni, jag kom och det som är upp till åskådarna att bestämma, är huruvida det också ses och besegras. Eftersom utrymmet möjliggör bara en fåtalig publik, är upplevelsen av att se och bli sedd ömsesidig. Det byggs en tillitsfull relation mellan performanskonstnären och publiken och i den intima lokalen uppstår det en väldigt stark känsla av närvaro och delaktighet för alla som ryms dit. Föreställningen är så mäktig att det ligger nära till hands att man känner sig besegrad av en högre makt efter att ha sett den. Ljuddesignen har väldigt mycket med det att göra att det uppstår en så upphöjd stämning. Känslan som den väl genomtänkta konstnärliga helheten frammanar är katartisk.

Titeln är alltså hur ett latinskt talesätt börjar. Har föreställningen då något att göra med romare, perser, greker, eller ett forntida slagfält i dagens Turkiet? Helt direkt antagligen ingenting men när det är djupt filosofiska perspektiv som öppnas, känns också det som har hänt för över tvåtusen år sedan på något sätt nära. Föreställningen är meditativ och när Corinne Mustonen kommer igång, läser hon någon sorts mantra med en delvis engelskspråkig text.

Den starkaste associationen som väcktes av hennes dans och mässande sång eller estradpoesi, hur man nu föredrar att se på det textuella elementet, har med gränsen mellan natur och kultur att göra. Föreställningens latinskspråkiga titel syftar på en gammal kultur, men natur är någonting ännu äldre. Den gestalt hon tar är något där natur och kultur förenas. Hon blir lika mycket människa och djur.

Det är existentiella frågor föreställningen väcker. Det världsliga möts med det som inte är av denna världen. Dansaren är både människa och djur men också något slags medium som försätter publiken närmast i trans. Återigen är det tack vare den skickliga ljuddesignen som förtrollningen skapas.

Föreställningen har en andlig dimension och det är den dimensionen som gör att årtusenden känns som korta perioder i det nu som scenkonsten sker i. Det hela har något med naturens helighet att göra och det finns en otrolig kontrast mellan det lilla utrymmet där dramat utspelas och Vasagatan utanför lokalen. Den här typen av upplevelser tänker man att upplevs i ödemarken eller kanske i en tät och djup skog, inte i det urbana Ås.

Om man är mottaglig för föreställningens budskap, betyder det att besegras att man upplever naturens närvaro. Ingen har sagt vici men det något man anar. Veni betydet hur som helst ”jag kom” och med den här föreställningen signalerar Corinne Mustonen och Vili Pääkkö att de har kommit för att stanna.

Väldigt mycket rekvisita behövs det inte för att skapa en illusion av naturens närvaro. Scenen är trädgårdsaktig och elva tvålbitar fungerar som något slags nyckel i början av föreställningen. Lavendeltvål är vad dansaren är närmast fixerad vid i början. På något sätt symboliserar tvålbitarna en strävan efter renhet och som verktyg för eskapism. I en annars rätt tom omgivning bär de med sig ett budskap om en värld därute, någon annanstans.

Veni pågår till den 14 maj 2005 på Galleria Loisti, Vasagatan 15, Helsingfors.

Recension: Veni (Corinne Mustonen & Vili Aarre)

KROPPSLIG DRAMATURGI OCH KOMPOSITION, TEXT, PRODUKTION, UPPTRÄDANDE: Corinne Mustonen
FONETISK DRAMATURGI OCH KOMPOSITION, HIMMELI, PRODUKTION, LJUDDESIGN: Vili Pääkkö
OUTSIDE EYE: Atte Kantonen, Karolina Ginman