Härvan präglades av fusk och hemlighetsmakeri som ansvarslösa manager gjorde sig skyldiga till . Den kostade miljardbelopp i skadestånd och förtroendeförlusten tog lång tid att reparera.

I fokus för misstankar om liknande ogärningar står numera även den amerikanska elbilsproducenten Tesla samt dess beryktade huvudägare techmiljardären Elon Musk.

Till den slutsatsen kom i alla fall de tyska journalisterna Sönke Iwersen och Michael Verfürden i sin senaste bok Die Tesla-Files.

Författarna hör till en meriterad krets av redaktörer på tidningen Handelsblatt. Deras främsta uppgift är att utreda och avslöja misstankar om ekonomiska brott inom näringslivet.

Ett medialt superscoop

Kan en världskoncern som Tesla på ett relativt enkelt sätt pumpas på högst brisanta interna och sekretessbelagda informationer? Man skulle tvivla på det.

Men så var ändå fallet. Med hjälp av en visselblåsare kom de tyska journalisterna över ofantliga datamängder som i sin tur avslöjade ett bisarrt system av bl.a. mörkande, fusk, dåliga arbetsvillkor och personalmobbning.

Det hela kompletteras dessutom med uppgifter om en ledarfigur som Elon Musk vars narcissistiska personlighetsdrag redan är ökända främst i den politiska sfären.

Bilden som utredare på Handelsblatt så småningom lyckades sätta ihop indikerar Musks närmast fanatiska benägenhet att på ett diktatoriskt sätt även detaljstyra företaget. Något som i vissa fall enligt författarna redan krävde dödliga olyckor bland kunderna.

Härvan sparkades igång främst med hjälp av en missnöjd f.d. medarbetare på ett Tesla-företag i Norge.
Den i början anonyme uppgiftslämnaren som långt senare namngavs med Łukasz Krupski med härkomst från Polen. Han var en tidigare entusiastisk anhängare av Teslas elbilsteknologi.

Han bara älskade sitt jobb som IT-tekniker. Vid ett tillfälle hade han t.o.m. riskerat sitt liv för att i sista minuten släcka en batteribrand i på ett av företagets show-rooms.

Ändå kände han sig illa behandlad av sina chefer. Hans kritiska åsikter om kommunikation och förhållningssätt ledde efter hand till en smärtsam konflikt.

Han kände sig mobbad. Så småningom degraderades och avskedades Łukasz Krupski.

Möjligen var han långsint. Men han brydde sig inte bara om det egna ödet. Hans förmåga att analysera data ledde honom till övertygelsen om att främst Elon Musk är långt ifrån att vara den genialiske utvecklaren som de flesta tycks tro.

Tvärtom enligt hans analys skadar ”världens rikaste man” människorna genom att tillämpa farlig soft- och hardware i Teslas bilar.

Han startade försöket att dra mörkade informationer i offentlighetens rampljus. I början blev han inte trott tills han kom i kontrakt med Handelsblatt.

Bara det faktum att en Teslamedarbetare i den lägre hierarkin hade obehindrat tillgång till en uppsjö av interna fakta om kunder, leveratörer, anställda, reklamationer m.m. var närmast otrolig och intygar om en tydligen naiv oprofessionalitet utan like i företagsvärlden.

Det tog flera månader av att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan journalisterna och visselblåsaren innan det mediala superscoopet avslöjade hemligheterna ur djupet av Elon Musks egenartade företagsvärld.

Brandfarligt

Publiceringen skedde först efter nogranna teckniska och rättsliga verifieringar. Att möjligen förlora ett åtal mot multimiljardären Elon Musk skulle absolut vara existenshotande för tidningens förlag Handelsblatt Media Group.

Den mediala bomben tändes i slutet av maj 2023. Innehållet fick sedermera ett rungande eko i den globala nyhetsrapporteringen.

Med facit i handen vet vi att Handelsblatt lever än idag. Alla juridiska försök att krossa publiceringen misslyckades.

Bland hörnpelarna för Iwersens och Verfürdens avslöjanden hör inte minst Teslas långående och riskabla svårigheter med bilarnas autopilotsoftware.

I boken Die Tesla-Files talas om över 2 400 anmärkningar p.g.a. oönskad acceleration samt drygt 1 500 in- och nödbromsningar. Vidare redovisas 383 fantombromsningar efter felaktiga kollisionsvarningar. Därtill kommer tveklöst ett okänt mörkerantal som inte ingick i Tesla-files. Frivilligt lämnade Tesla aldrig några uppgifter.

Denna statistik hade i vissa fall även dödliga konsekvenser efter olyckor som redovisas t.ex. från USA och en rad europeiska länder.

Teslas upprepade löften om fordonsassistansens pålitlighet har fått tydliga svarta sorgeränder.

Författarna redovisar ytterligare ett trist exempel på Musks mani att detaljstyra Tesla-modellerna med en futuristisk design. Alla varningar till trots förses bilarna än idag med infällda dörrhandtag.

Olycksfallsprotokoller belägger att elektroniken kan slås ut så att passagerarna sitter i en dödsfälla vid fordonsbrand. Mot ingenjörernas varningar bestämde Elon Musk att designen prioriteras högre än säkerheten.

I Die Tesla-Files uppges ett flertal dödsoffer som konsevens av hans ovilja till ändringar.

Motsvarande incidenter kan enbart redovisa en del av sanningen. Det som saknas är företagets insikt om att medverka med fullständig information för att skydda kunderna.

Musks attityd att i PR-kommunikationen sprida uppblåsta teknologiska löften av typen att bilförarna kan sova lugnt medan autopiloten kör tryggt till målet, fick till och med en märklig bekräftelse av en domstol i Kalifornien. Som motivering uppges att ingen ”förnuftig investerare” kan tro på motsvarande utfästelser.

Dessa och många andra felaktiga reklamjippon är ändå tydligen missvisande. De tjänar enligt författarna bara syftet att förstora Elon Musks image som teknologisk visionär.

När kunderna litar på honom får de altså skylla sig själva. I de sociala nätverken omskrivs denna fälla redan med talesättet om att ”You got musked!”, skriver Iversen och Verfürden.

Proportionen av brutna löften och felaktiga annonseringar är obestridligt hög och talar knappast för bolagets seriositet.

”Är Musk en bättre sagoberättare än uppfinnare?” undrar journalisterna i en ironisk summering.

Högerradikal

Främst under de senaste månaderna fick avslöjandena om bl.a. bilarnas teknologiska brister ytterligare en djupt oroväckande skuggsida.

Att en del Teslaförare aktuellt förser sina bilar med klistermärket ”I bought this before Elon went crazy” speglar en politisk avgrundsdimension som enbart beror på företagschefens excentriska personlighet.

Inte minst för tysk del framstår hans upprepade propagandainsatser för det högernationalistiska partiet AfD som en makaber företeelse.

Även mediala bilder då han sträcker ut den högra armen till en slags ”Hitler-hälsning” eller uppträder som en Javier Milei-kopia med en motorsåg höjd över huvudet skadade hans globala rykte.

Den symboliserar Musks högerradikala värdesystem i kombination med pinsamt bisarra karaktärsdrag.

Främst i slutet av sitt alster analyserar de tyska journalisterna även techmiljardärens politiska avigsida.
I deras fokus står då främst den uppmärksammande alliansen mellan honom och den amerikanske presidenten Donald Trump. Det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel hade redan i november onda aningar då paret på första sidan presenterades med ”duo infernale”.

I färskt minne är tveklöst även bilden på en ny röd Tesla som stolt visas upp av båda protagonister framför Vita huset i Washington.

Kan man tala om korruption eller är det endast ”gratis reklam” som ett litet tack för Elon Musks sponsring på minst 260 miljoner dollar för Trumps presidentkampanj?

”If Trump loses, I’m fucked”, fruktade Tesla-chefen i en intervju fyra veckor inför valet. Men hans investeringar gav resultat och leder även till författarnas fråga om Musk möjligen fick rollen som en slags skuggpresident.

Deras främsta gemensamma drag tycks dessutom vara att de alltid är öppna för lögner när det gäller att åstadkomma en fördelaktig ”deal” eller att mörka obekväma fakta. Som bara ett exempel för det nämnas att presidenten ämnar avskaffa en anmälningsplikt för olycksfall med automatiserade fartsystem.
”We`re musked!” skriver författarna som bokens sista facit.

Recension: Sönke Iversen & Michael Verfürden; Die Tesla-Files – Enthüllungen aus dem Reich von Elon Musk (2025); C.H. Beck Verlag; 246 s.