Aalto inledde sitt anförande med att återknyta till regeringen Orpos politik. Det senaste halvåret som präglats av politiska stridsåtgärder har varit tungt för Industrifacket och dess medlemmar och hela fackföreningsrörelsen.

– Samtidigt som regeringen påtvingat sin försämring av det finländska arbetslivet har Finlands ekonomi gått mot det sämre, konstaterade Riku Aalto.

– Kampen är inte över, fortsatte han.

Aalto uttryckte sitt tack för det omfattande arbete som förtroendemännen inom Industrifacket och förbundets medlemmar gjort sedan hösten 2023.

– Vi har visat regeringens dyra löften om gemensamma talkon har bara varit precis det. Tomma klyschor. Det är arbetarna som burit bördan i det här så kallade talkot, sade Aalto.

– Regeringen vill ge mer till dem som redan har mycket. Regeringen tar av dem som redan har det svårt. Det här är det ”starka och engagerade Finland” som regeringsprogrammet i sitt namn slut utlovar.

Facket anser att ekonomin måste vara i balans

Aalto tog även ställning till det påtalade behovet att balansera den offentliga ekonomin.

– Före någon lustigkurre får för sig att säga att vi igen får se någon fackpamp motsätta sig beslut som måste göras så vill jag konstatera att jo, visst finns det ett behov att spara. Ja, vi måste få balansera ekonomin. Men jag vill säga att den väg som regeringen valt inte är den rätta. Det finns inte något ofrånkomligt tvång att lägga notan på arbetarna och samtidigt se till att de som redan har det bra får njuta av samma förmåner som tidigare.

Aalto påminde lyssnarna om att Jyri Häkämies på Finlands Näringsliv EK så tidigt som 2018 sagt att det lönar sig att ta fajten med facket i början av valperioden om en högerregering får makten.

– Den här planen har regeringen konsekvent följt. Nu känner man sig starka inom näringslivets intresseorganisationer och har beslutat att kasta allt som heter avtal i sopkorgen och gå in för en återgång till ensidiga befallningar och diktat då det ändå inte i regeringen finns någon som står upp för arbetstagarna, sade Aalto.

Aalto anser att den finländska arbetsmarknaden befinner sig i ett kaos eftersom man medvetet velat ha det så.

Aalto återvände i sitt tal till Tuomas Aartos intervju i helgens Helsingin Sanomat där verkställande direktören på servicearbetsgivarna Palta krävde mer flexibilitet av arbetstagarna och om detta inte duger för arbetstagarna så ska resterna av det gemensamma förhandlingssystemet förpassas till historien.

– Genom att beskylla facket för att vara något från historien och samtidigt kräva mer av av arbetstagarna bevisade Aarto närmast sitt eget tankesätt, som verkar härstamma från brukspatronernas tidevarv. Arbetarna ska hålla tyst när höjdarna bestämmer. Inte precis en bra grund att bygga ett förtroende på, sade Aalto.

– Det är aningen svårt att bygga på ett gemensamt förtroende med en person som anser att förhandlingar och avtal hör till historien och den nya typen av samarbete går ut på ”jag bestämmer och du lyder”.

Aalto tog också upp EU-valet i sitt tal inför fullmäktige. Valdagen i Finland är 9 juni. Aalto anser att det finns en risk för en liknande utveckling på EU-nivå som redan skett i Finland. Därför uppmanar han till arbetstagare att lägga sin röst i EU-valet.

– Det finns två typer av kandidater i EU-valet. De som tycker att det är en god idé att försämra människors anställningsvillkor och rättigheter. Och sedan de som inte tycker att det är en god idé.

En svår avtalsrörelse väntar

– En hög inflation, en stigande prisnivå i kombination till ganska blygsamma löneförhöjningar under de senaste åren har skapat en situation där löntagarnas köpkraft har krympt. Enligt Europeiska kommissionen är vår konkurrenskraft i skick. I våra största konkurrentländer har man gjort löneuppgörelser som ytterligare förbättrar den finska industrins konkurrenskraft.

– Det finns alltså tryck för lönehöjningar. Som det har varit brukligt, kastar jag inte fram några siffror. Men vi går till förhandlingar i en situation där behovet av att förstärka medlemmarnas köpkraft är verkligt.

Aalto vill alltså inte tala om siffror och procenter. Det har av tradition heller inte varit Industrifackets linje. Han anser ändå att det är självklart att det finns rent av en skyldighet till att sträva efter att kompensera regeringens nedskärningar genom skrivningar i kollektivavtalen.

– Höstens avtalsförhandlingar handlar inte bara om lönepåslag utan om förutsättningarna till att trygga ett rättvist arbetsliv genom avtal. Det här är nödvändigt eftersom regeringen velat genom lagstiftning försvaga arbetstagarnas ställning.

Industrifacket innehar även i fortsättningen rollen som den öppnar spelet.

– Oberoende hur regeringens så kallade exportdrivna modell kommer att se ut så innebär det att vi bär ett allt större ansvar för hur anställningsvillkoren i det här landet formas. Vi tar den här rollen på ett stort allvar, sade Aalto.

Aalto konstaterade att Industrifacket även i fortsättningen är förberedd på stridsåtgärder trots att det är något som ingen önskar.

– Det ska man inte tvivla på.

– Om man i arbetsgivarborgen tycker att det är jobbigt med tröga förhandlingar så finns det vägande skäl att ta en titt i spegeln, sade Aalto.

Aalto avslutade sitt tal med en hälsning som han antog att skulle väcka motstånd i arbetsgivarorganisationerna.

– Vi förhandlar om ”tupo”, ett inkomstpolitiskt ramavtal. Löneförhöjningarna följer den så kallade allmänna linjen. Arbetsgivarna koordinerar sina mål inför förhandlingarna och det gör också vi på arbetstagarsidan. Se till exempel på avtalstvisten i den privata utbildningsbranschen. Där har man avvisat förslag som var bundet bland annat till ett avtal mellan Industrifacket och Teknologiindustrins arbetsgivare. Den allmänna linjen gäller alltså genom hela arbetsmarknadsfältet. Det låter väldigt mycket som ”tupo”. Skillnaden är ändå den att i tiderna förhandlade centralorganisationerna om avtalet vilket också ledde till att det fanns ett brett stöd för avtalet genom hela arbetsmarknadsfältet, sade Aalto avslutningsvis.